Syftet med handlingsoffentligheten

Allmänt om handlingsoffentlighetens syfte

Det kan faktiskt hända att en myndighet avslår din begäran om allmänna handlingar med hänvisning till att den inte överensstämmer med handlingsoffentlighetens syfte. Se det som ett gott tecken för det betyder att myndigheten inte har hittat något hållbart argument för avslag. Syftet med handlingsoffentligheten är inte så komplicerat. Det handlar i stora drag om att allmänheten ska ha tillgång till den enorma informationsbank som finns lagrad hos myndigheterna i form av uppgifter i allmänna handlingar. Informationen tillhör inte dem som jobbar på myndigheterna utan den tillhör oss alla, vilket är rimligt eftersom mycket av den har samlats in på skattebetalarnas bekostnad. Handlingsoffentlighetens syfte sammanfattas i TF 2:1. Där står det att varje medborgare ha rätt att ta del av allmänna handlingar ”till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning…”. I förarbetena till OSL (prop. 2008/09:150 s. 272 ) kan man läsa att handlingsoffentligheten är ett uttryck för den medborgerliga informationsfriheten och fyller ett syfte som ”informationsförsörjare i vid mening”. Och i förarbetena till TF 2 kap. kan man läsa följande (prop 1975/76:160 s. 71):

Tillgången till allmänna handlingar medger en objektiv information om förhållandena inom stat och kommuner. Offentlighetsprincipens betydelse för en levande demokrati sträcker sig emellertid längre än till att kasta ljus över tillståndet inom den offentliga förvaltningen. Myndigheternas handlingar innehåller en rik fond av fakta i de mest skilda angelägenheter. Tillgången till denna information är i hög grad ägnad att berika den allmänna debatten och bredda underlaget för medborgarnas och organisationernas ställningstaganden i skilda samhällsfrågor.

Lagstiftaren har visserligen också pekat på specifika syften som offentlighetsprincipen förväntas fylla. Tanken är att insyn och öppenhet ska öka rättssäkerheten och effektiviteten i myndigheternas arbete, förhindra rättsövergrepp mot enskilda, motverka korruption och stärka allmänhetens förtroende för myndigheternas arbete med mera. Men dessa uttalanden ska inte tolkas som att varje enskild begäran från en enskild ska vara motiverad av något av dessa syften. Som regel spelar det ingen roll om du begär ut handlingar i syfte att avslöja korruption i det kommunala bostadsbolaget eller om du gör det för att du är nyfiken på vad grannen skrev i sin cv när hon sökte jobb på länsstyrelsen. Så här beskriver JO förhållandet mellan offentlighetsprincipens räckvidd och offentlighetsprincipens syfte enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen (JO 180-14):

Av kapitlets första paragraf framgår att offentlighetsprincipens syfte är att främja ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Denna ändamålsbeskrivning är inte avsedd att läggas till grund for någon begränsning av offentlighetsprincipens räckvidd. Reglerna om allmänna handlingars offentlighet ska i stället tillämpas strikt formellt utan beaktande av vilket ändamål reglernas tillämpning i det enskilda fallet kan tänkas främja eller inte främja. En myndighet kan med andra ord aldrig vägra att lämna ut en handling med motiveringen att den inte kan se att utlämnandet skulle främja ett fritt meningsutbyte eller en allsidig upplysning. (Se Axberger, Yttrandefrihetsgrundlagarna, 2012, s. 188.)

Den enda gången en myndighet har rätt att fråga om syftet är om myndigheten behöver veta det för att kunna göra en sekretessbedömning och det förutsätter att uppgifterna som du efterfrågar verkligen omfattas av någon sekretessbestämmelse. Om du begär ut en socialsekreterares hemadress så kan socialförvaltningen till exempel ha skäl att kontrollera om du är en missnöjd klient som tänker söka upp och trakassera tjänstemannen i fråga. Men i många fall finns det överhuvudtaget inte någon sekretessregel som omfattar den uppgift som du begär ut och då är det rent av förbjudet för myndigheten att fråga både vem du är och vad du ska använda handlingarna till (se efterforskningsförbudet i TF 2:18 som bland annat behandlas i JO 2008/09 s. 538).

Missbruk av handlingsoffentligheten

Vissa myndigheter ser det som sin uppgift att stävja vad man uppfattar som ”missbruk” av offentlighetsprincipen och syftar då ofta på personer som av oklara skäl begär ut en massa handlingar. JO brukar inte ha mycket till övers för den typen av argumentation och har bland annat kritiserat en myndighet för att ha tagit ut höga avgifter för kopior av allmänna handlingar i syfte att förhindra ”överutnyttjande” av offentlighetsprincipen (JO 2086-10). Till och med när en person verkar använda offentlighetsprincipen för att trakassera myndighetens personal så måste myndigheten fortsätta pröva hans eller hennes begäran om allmänna handlingar (JO 180-14).

Kommersiellt syfte

Även företag har rätt att utnyttja handlingsoffentligheten, vilket framgår av Regeringsrättens dom i fallet RÅ 2003 ref. 83. Och i förarbetena till OSL kan man läsa följande: ”Tanken är att insamling av information som skett på det allmännas bekostnad ska kunna användas av exempelvis forskare, företag m.fl. t.ex. i kommersiellt syfte.” (prop 2008/09:150 s. 272). Regeringsrätten har slagit fast att en myndighet inte har något stöd i lag för att avslå en begäran om handlingar på den grunden att handlingarna ska användas i kommersiellt syfte (RÅ 1976 ref. 122). I målet 1453-11 vid Kammarrätten i Göteborg hade en länsstyrelse vägrat lämna ut handlingar bland annat med motiveringen att det låg ett kommersiellt syfte bakom begäran. Kammarrätten tog ingen hänsyn till det argumentet utan slog fast att länsstyrelsen måste lämna ut handlingarna i den mån de var offentliga.