Allmän handling drivs av Panoptes Sweden AB, Sveriges ledande researchbolag. Våra övriga verksamheter är researchbolaget Acta Publica och Nyhetsbyrån Siren.
En person begärde ut mejl som hade skickats inom grundskolenämnden i Malmö och var kopplade till ett diskrimineringsärende som gällde henne själv. Nämnden avslog hennes begäran.
Hon överklagade till kammarrätten som upphävde nämndens beslut i vissa delar. Bland annat fanns det ett mejl som hon kunde ha rätt att få ut enligt reglerna om partsinsyn. Mejlet var visserligen myndighetsinternt, och alltså inte en allmän handling på den grunden att det hade blivit expedierat eller var inkommet. Det aktuella ärendet som mejlet var kopplat till var heller inte avslutat, däremot hade ´mejlet tillfört ärendet sakuppgifter. Sökanden hade alltså rätt att ta del av detta med de inskränkningar som kan följa av den begränsade sekretess som gäller för part.
Kammarrätten skickade tillbaka ärendet till nämnden.
Rätten till partsinsyn innebär inte en rätt att få kopior av handlingar i det egna ärendet avgiftsfritt. Det slog kammarrätten fast i denna dom som gällde en intagen på en anstalt som ville ha ut kopior på rapporter om arbetsvägran som gällde honom själv.
En man begärde ut ett antal förundersökningar som gällde honom själv från polisen men fick avslag. Han överklagade till kammarrätten och skrev att han behövde handlingarna för att kunna motbevisa anklagelser som riktades mot honom i en vårdnadstvist. Kammarrätten ansåg att det var ett sådant beaktansvärt motiv som ger rätt till partsinsyn enligt OSL 10:3 trots att förundersökningarna där handlingarna ingick var avslutade.
Skatteverket har i ett antal beslut slagit fast att rätten till partsinsyn enligt 10 § förvaltningslagen (16 § i gamla förvaltningslagen) bara ger en rätt att ta del av material på plats hos myndigheten. Parter som vill ha kopior av allmänna handlingar måste betala för dem som alla andra, med undantag för de situationer som anges i 21 § avgiftsförordningen.
Det är till Skatteverket man kan överklaga myndigheters beslut om avgifter för kopior av allmänna handlingar enligt 15 § avgiftsförordningen. Skatteverket är sista instans – myndighetens beslut kan alltså inte överklagas (se 23-24 §§ avgiftsförordningen).
Förundersökningssekretess till skydd för enskildas personliga och ekonomiska förhållanden (nuvarande OSL 35:1) gäller även i så kallade förutredningar. Det slog dåvarande Regeringsrätten fast i denna dom. Men den som är misstänkt i utredningen kan betraktas som part och därmed ha rätt till partsinsyn även när det gäller sekretessbelagt material. Rätten till partsinsyn kan i dessa fall inte grundas direkt på rättegångsbalken eller förvaltningslagen utan följer av allmänna rättsgrundsatser, enligt Regeringsrätten. Rätten till partsinsyn kan finnas kvar även efter det att förutredningen är avslutad om parten har ”beaktansvärda motiv” för insyn. Regeringsrätten konstaterade att den misstänkte i det aktuella fallet hade det eftersom han behövde det begärda materialet för att tillvarata sin rätt i en pågående civilrättslig process.
En person som hade sökt men nekats tjänst som gruppchef vid insatsstyrkan inom Polismyndighetens region väst begärde ut uppgifter om de kandidater som hade fått tjänsterna. Det handlade om resultat från begåvnings- och personlighetstest samt från en av de intervjuer som hade genomförts i rekryteringen. Polismyndigheten vägrade lämna ut uppgifterna med hänvisning till att ett utlämnande kunde innebära en allvarlig kränkning av de numera anställda gruppchefernas integritet. Personen överklagade till kammarrätten som fastställde polisens beslut. Domstolen bedömde att personen hade ställning som part i rekryteringen men att han kunde tillvarata sin rätt, bland annat vid ett överklagande till Statens överklagandenämnd, genom uppgifter i andra handlingar som han hade fått ut från Polismyndigheten. De begärda test- och intervjuresultaten kunde därför inte lämnas ut enligt reglerna om partsinsyn. De kunde inte heller lämnas ut med sekretessförbehåll, enligt kammarrätten.
Kommunens motpart i en pågående rättsprocess hade inte rätt att få ut mejl som kommunen hade utväxlat med sitt juridiska ombud. Det slog HFD fast i denna dom. Ett rättegångsombud agerar inte självständigt utan företräder sin uppdragsgivare inför domstolen. Handlingar som utväxlas mellan ombud och uppdragsgivare blir därför inte allmänna handlingar, konstaterade HFD.
Motparten kunde inte heller få ut handlingarna med stöd av partsinsyn. HFD påpekade att förvaltningslagens bestämmelse om partsinsyn inte ger rätt för en enskild att ta del av handlingar hos en myndighet som avser en pågående rättsprocess i högre instans där myndigheten intar ställning som den enskildes motpart.
En person begärde hos kommunala bostadsbolaget Huge fastigheter att få ut dels sina egna störningsanmälningar mot en grannfamilj, dels de anmälningar som andra grannar gjort mot samma familj. Bostadsbolaget vägrade lämna ut de andra grannarnas anmälningar. Bolaget ansåg att både den anmälda familjen och anmälarna kunde lida men av att handlingarna lämnades ut. Personen som begärt ut handlingarna ansågs inte ha rätt till partsinsyn. Efter överklagande fastställde kammarrätten bostadsbolagets beslut.
Föreningen mot mobbning anmälde ett mobbningsfall på Alby Ängsskolan till skolans rektor. I anmälan pekade föreningen ut tre elever som skyldiga till mobbningen. En av de utpekade elevernas föräldrar begärde ut anmälan och rektorns svar på anmälan men fick avslag med hänvisning till att handlingarna omfattades av elevvårdssekretess. Ärendet överklagades ända upp till Regeringsrätten som konstaterade att föräldrarna skulle betraktas som parter i mobbningsärendet och att de därför hade rätt till partsinsyn. Det fanns inga synnerliga skäl för sekretess enligt domstolen som bestämde att handlingarna skulle lämnas ut till föräldrarna.
Kristianstads kommun videofilmade samspelet mellan barn och föräldrar i en vårdnadsutredningen. JO kritiserade kommunen för att den förstörde videofilmen innan vårdnadsutredningen var klar. Videofilmen tillförde ärendet sakuppgifter så det var inte fråga om en minnesanteckning som kommunen hävdat. Filmen skulle därför ha blivit en allmän handling när ärendet avslutades och borde ha bevarats till dess ansåg JO.