Allmän handling drivs av Panoptes Sweden AB, Sveriges ledande researchbolag. Våra övriga verksamheter är researchbolaget Acta Publica och Nyhetsbyrån Siren.
En kvinna som hade begärt att få ta del av ytterligare dokumentation i ett LVU-mål fick i kammarrätten ut endast vissa uppgifter. I övrigt hänvisade domstolen till socialtjänstsekretess. Högsta förvaltningsdomstolen instämmer nu i att sekretessbestämmelsen var tillämplig i fallet, men konstaterar samtidigt att vissa ytterligare uppgifter i en av aktbilagorna i målet kan lämnas ut. Detta då kvinnan redan bedöms känna till innehållet genom tidigare utlämnade uppgifter. I övrigt delar HFD samma uppfattning som lägre instans.
Kvinnan anförde i sitt överklagande till HFD att målet rörde en processuell fråga som inte omfattas av angiven sekretess, och att uppgifterna under alla omständigheter redan hade gjorts offentliga i förvaltningsrättens avgörande i LVU-ärendet. Invändningar som hon alltså, i det stora hela, inte får gehör för.
En man som tidigare hade nekats handlingar kopplat till ett överklagat socialtjänstmål i förvaltningsrätten får nu i huvudsak gehör, efter att ha överklagat beslutet och lyft fram att personen numera är avliden. Kammarrätten instämmer i att en avliden person inte kan anses lida men. Ett undantag görs dock för vissa delar i en bilaga i domstolsakten, med hänvisning till att sekretess gäller för uppgifter som kan kränka den avlidnes frid.
Mannen som gjorde begäran lyfte i sitt överklagande även att det finns ett allmänt intresse kring att samtliga uppgifter röjs.
Förvaltningsrätten i Stockholm sökte fram domar i målhanteringssystemet Vera, sparade dem i pdf-format och mejlade dem till ett medieföretag. Domstolen tog ut en avgift på 300 kronor för arbetsinsatsen med stöd av 4 § avgiftsförordningen. Medieföretaget överklagade till Skatteverket. Men Skatteverket avvisade överklagandet eftersom det inte finns någon regel som säger att avgiftsbeslut enligt 4 § avgiftsförordningen kan överklagas till verket.
Skatteverket kan ansöka hos förvaltningsrätten om betalningssäkring hos en skattskyldig (fysisk eller juridisk person) som utreds för skattefusk. Det här gör Skatteverket om myndigheten misstänker att utredningen kommer att sluta med ett större skattekrav och den skattskyldige har pengar men inte kommer betala frivilligt. Om förvaltningsrätten bifaller Skatteverkets ansökan så får Skatteverket rätt att med hjälp av Kronofogden frysa delar av den skattskyldiges tillgångar. Den skattskyldige kan då inte flytta på eller göra sig av med tillgångarna för att komma undan fogdens indrivning.
Hos Skatteverket råder sträng sekretess för uppgifter i de utredningar som görs i taxeringsärenden eller i ärenden om betalningssäkring (se OSL 27:1 och 27:2). När samma utredningar hamnar hos en domstol så är utgångspunkten istället att uppgifterna är offentliga (OSL 27:4, se också RÅ 1985 Ab 137 och RÅ 1990 not. 286).
När domstolen väl har fattat sitt beslut om betalningssäkring så blir beslutet inklusive skälen i de allra flesta fall helt offentligt. Det här framgår av den huvudregel som finns OSL 43:8 och som säger att uppgifter i domar och domstolsbeslut inte omfattas av sekretess. Beslutet blir en allmän och offentlig handling i samband med att det expedieras till Skatteverket. Det här gäller även i de fall då beslutet inte delges den skattskyldige förrän Kronofogden har verkställt betalningssäkringen (se Skatteverkets handledning för betalningssäkring s. 73, avsnitt 6.1). Jag har varit med om att tjänstemän på domstolar inte velat lämna ut helt färska beslut om betalningssäkringar med motiveringen att inte ens den skattskyldige fått se beslutet. Men det finns inget rättsligt stöd för den invändningen. I vilket skede den skattskyldige delges beslutet har ingen betydelse för frågan om när beslutet blir en allmän och offentlig handling.