Sök
Om oss
Allmän handling drivs av Panoptes Sweden AB, Sveriges ledande researchbolag. Våra övriga verksamheter är researchbolaget Acta Publica och Nyhetsbyrån Siren.
Meny
AVGÖRANDEN EFTER LAGRUM (KAPITEL:PARAGRAF I OSL)
Lagar
Offentlighetsprincipen i ny grundlag (1809)
I mars år 1809 marscherade återigen soldater mot Stockholm och ännu en statskupp iscensattes. Kung Gustav IV Adolf tvingades att abdikera och hans farbror hertig Karl kom återigen att axla landets styre i egenskap av riksföreståndare. Den 25 april tillsatte Karl en tryckfrihetskommitté och gjorde det möjligt att anonymt låta trycka skrifter, något som hade varit otillåtet enligt 1792 års tryckfrihetsförordning.
Efter en snabb behandling i konstitutionsutskottet och i de fyra ständerna kunde Karl, som samma dag hade valts till kung, den 6 juni underteckna en ny regeringsform. 1809 års regeringsform, formellt Kongl. Maj:ts Och Riksens Ständers Faststälde Regerings-Form, kom inte att ersättas förrän år 1975. Den skulle vara en orygglig grundlag. Kungens rådgivande råd, tidigare riksrådet, hade i denna blivit ett statsråd; samma term som ännu används om regeringens ledamöter.
I 85 § fastslogs att en förordning om en allmän tryckfrihet, som riksens ständer och kungen gemensamt skulle fastställa vid samma riksdag, skulle ses som en av grundlagarna. I 86 § reglerades tryckfriheten och offentlighetsprincipen i kortfattade ordalag. Alla handlingar och protokoll ”i hwad mål som helst” skulle ”owillkorligen” få utgivas genom trycket. Ett undantag var protokoll i statsrådet och hos kungen i ministeriella mål och kommandomål, det vill säga ärenden rörande utrikespolitik respektive sådana ärenden som kungen hanterade i egenskap av krigsmaktens högste befälhavare.
Det andra undantaget var sådana protokoll och handlingar hos ”Banco- och Riksgälds-Werken”, det vill säga riksbanken och riksgäldskontorets finansförvaltning, som ”böra hemliga hållas”. Konstitutionsutskottet förtydligade under riksdagen att om riksgäldskontorets verksamhet alltid var offentlig så skulle detta ibland kunna vara skadligt; ”Låne- och Vexel-negociationer” – det vill säga underhandlanden, mäklanden, förmedlingar eller dylikt avseende lån och växlar – skulle kunna misslyckas helt om inte sekretess rådde, menade man.
Liksom tidigare var det väsentliga att det fanns möjlighet att trycka – och därmed att sprida – myndighetshandlingarna, inte att allmänheten fick läsa dem på plats i myndighetslokalerna. Någon tydlig rätt att få ut myndigheternas handlingar finns inte i 1809 års regeringsform, men liksom tidigare i 1792 års tryckfrihetsförordning får en sådan rätt betraktas som underförstådd. Högsta domstolen kunde med stöd av 86 § besluta att ”till tryckning begärta handlingar” kunde tryckas, och avskrifter av handlingar som hade getts in till HD vidimerades av justitieexpeditionens tjänstemän. Offentlighetsprincipen blev alltså uttryckligen grundlagsskyddad på nytt 1809, och detta i den viktiga grundlag som gällde landets styrelsesätt.
Den av Karl tillsatta tryckfrihetskommittén ansåg att 1774 års tryckfrihetsförordning hade upphävts i och med antagandet av regeringsformen 1809.
Offentlighetsprincipens begynnelse (1766)
Offentlighetslimbo och kunglig praxis (1773)
En ”förnyad” offentlighet (1774)
Underförstådd och kvarbliven offentlighet (1792)
En grundlig offentlighetsreglering i grundlag (1810)
