Senaste nytt om offentlighet
och sekretess

Kriminalvården agerade inte på kammarrättsdom – får skarp JO-kritik

Trots en dom i kammarrätten som innebar att Frivården i Vänersborg åter skulle behandla en persons begäran om att få ta del av epostmeddelanden – där hans namn förekom – avslutade myndigheten helt sonika ärendet. Detta med hänvisning till att begäran hade modifierats och redan tillgodosetts genom tidigare utlämnanden i ärendet. Men Kriminalvården missade att domen i själva verket avsåg en initial begäran som inte var begränsad till vissa specifika mejladresser, och agerade först efter att Justitieombudsmannen (JO) inlett en granskning i fallet. Det resulterar nu i skarp kritik från JO:s sida. Kritikbeslutet gäller även att Kriminalvården dröjde i en vecka med att återkoppla på mannens inledande begäran om handlingar.

HFD slår fast undantag från socialtjänstsekretess hos alla myndigheter

Undantagsbestämmelsen kopplat till socialtjänstsekretessen innebär att vissa typer av beslut – som till exempel omhändertagande av enskild enligt LVM eller LVU – är offentliga även när besluten förvaras hos andra myndigheter än den beslutande. Det konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) i en dom som går både Statens Institutionstyrelse (Sis) och kammarrätten emot. Sis maskerade efter en persons begäran vissa uppgifter i en socialnämnds tvångsvårdsbeslut, med hänvisning till den starka socialtjänstsekretessen i fallet. Lägre instans pekade sedan på att Sis inte hade fattat besluten för egen del utan bara förvarade dem, och därmed inte omfattades av det nämnda undantaget i OSL. Men någon sådan begränsning av undantaget är inte i linje med vare sig bestämmelser eller förarbeten, enligt HFD, som tvärtom ser uttryckligt stöd i just förarbetena för handlingsoffentligheten i fallet – oavsett vilken myndighet besluten förvaras hos.

HFD ser inte heller någon annan grund för sekretess i det aktuella ärendet och beordrar därmed att handlingarna ska lämnas ut.

Provexemplar av registreringsskyltar ingen allmän handling

Provexemplar av registreringsskyltar är visserligen bärare av viss information, både skriftlig och materiell, men går samtidigt inte att betrakta som informationsbärare på det sätt som i normalfallet avses med en handling. Därmed är de inte allmänna handlingar i tryckfrihetsförordningens mening, enligt en dom i Kammarrätten i Jönköping. Utslaget innebär att provexemplaren – som en tysk tillverkare lämnat in inom ramen för en upphandling – inte ska lämnas ut till en person som hade begärt detta. Domstolen motiverar sin bedömning med att skyltarna inte har något ”meningsfullt betydelseinnehåll”, utan snarare definieras av sitt tillverkningsmaterial och andra egenskaper.

Personen som begärde ut skyltarna av Transportstyrelsen argumenterade bland annat för att ”en del information kan utläsas från provskyltarna med blotta ögat” och att de därmed ska ses som bärare av upplysningar. Kammarrätten kom fram till ett liknande ställningstagande i ett mål i fjol.

JO-kritik mot nekad fotografering av allmänna handlingar i polishus

Den grundlagsstadgade rätten att ta del av allmänna handlingar står ”självfallet” över ett administrativt, muntligt meddelat beslut om avbildningsförbud. Det påpekar Justitieombudsmannen (JO) för Polismyndigheten, efter att en person som nekats fotografera allmänna handlingar hos Göteborgspolisen i fjol ifrågasatt lagligheten i agerandet, och tagit fallet vidare. JO betonar att inte heller ett skriftligt förbud mot avbildning med hänvisning till skyddslagen hade trumfat handlingsoffentligheten enligt tryckfrihetsförordningen. Vid ett sådant förbud borde personen istället ha erbjudits att fotografera handlingarna på en annan plats som inte är klassad som skyddsobjekt, skriver JO.

Polismyndigheten har beklagat händelsen och uppgett att ett särskilt mötesrum, där avbildning av allmänna handlingar är möjlig, nu har inrättats på polisstationen. Samtidigt har ett formellt avbildningsförbud innanför skalskyddet i polishuset inrättats.

Fel av Polisen att inte söka fram uppgifter om vapenanvändning i tjänsten

Det bör inte vara förenat med några större svårigheter för Polisen att söka upp de förundersökningar där poliser använt sina tjänstevapen i nödvärnssituationer under ett givet antal år. Det anser kammarrätten efter att myndigheten nekat en begäran om nämnda fall, med motiveringen att handlingarna inte kan identifieras på grund av att de inte är sökbara, och då uppgifter om ”huruvida någon agerat i nödvärn inte per automatik framgår”. Domstolen trycker i sammanhanget på att Polisen, enligt tillgänglig statistik, bara skjuter verkanseld vid ett 20-tal tillfällen per år.

Kammarätten beordrar nu Polisen att utreda begäran på nytt. Myndigheten förvarnade redan i sitt avslagsbeslut om att den anser att begärda handlingar omfattas av förundersökningssekretess, även om uppgifterna skulle gå att identifiera.

JO kritisk till särbehandling vid myndighets utlämnanden

När Justitieombudsmannen (JO) inspekterade Arbetsförmedlingens utlämnanderutiner i fjol hade ett 30-tal granskade ärenden handlagts under mycket lång tid – som allra längst över tre år – utan att några åtgärder satts in. En så långsam och passiv hantering är helt uppenbart inte förenlig med skyndsamhetskravet i tryckfrihetsförordningen. Det konstaterar JO, som ser med stort bekymmer på förhållandena hos myndigheten, i ett beslut. Att Arbetsförmedlingen har prioriterat vissa personers begäran framför andras går samtidigt stick i stäv med de grundlagsstadgade likhets- och objektivitetsprincipernas förbud mot särbehandling, understryker JO, som i ärendet har riktat in sig på hanteringen av särskilt omfattande och frekventa begäran vid myndigheten.

Arbetsförmedlingen har uppgett att nya rutiner tagits fram för att bemästra den kategorin framställningar, bland annat med fokus på dialog med den enskilde. Det räcker dock inte att utforma principer för att följa grundlagens krav ”utan dessa principer måste efterlevas i praktiken”, skriver JO, som allt som allt är kritisk till de betydande brister som uppdagats vid inspektionen.

HFD: Sekretessparagraf som skyddar adressuppgifter omfattar inte namn

Kammarrättens beslut att inte lämna ut en partsbilaga till en dom, baserat på att en enskild person i handlingen har skyddade personuppgifter, upphävs i Högsta förvaltningsdomstolen. HFD ser till skillnad från lägre instans ingen grund för sekretess utifrån bestämmelsen i 21 kap. 3 § i OSL, som har begränsats till att gälla vissa angivna uppgifter om enskilds bostadsadress ”eller annan jämförbar uppgift som kan lämna upplysning om var den enskilde bor stadigvarande eller tillfälligt”. Personen bakom begäran har klargjort att hen endast vill ta del av namn och personnummer i partsbilagan, vilket HFD också påpekar i sin dom.

HFD överlämnar nu frågan om sekretess finns på någon annan grund till kammarrätten, för en förnyad prövning vid domstolen.

Vistelseförbud ska lämnas ut omaskerade till nyhetsbyrå

Beslut om preventiva vistelseförbud ska lämnas ut omaskerade av Polismyndigheten till Nyhetsbyrån Siren, med förbehåll om att handlingarna inte får delas vidare eller göras sökbara för andra så länge de innehåller personuppgifter. Det beslutar kammarätten, efter att Polismyndigheten avslagit nyhetsbyråns begäran. Enligt myndigheten kunde inte nämnda förbehåll eliminera risken för att personuppgifterna i besluten skulle behandlas i strid med dataskyddsreglerna. Domstolen tar dock fasta på att uppgifterna, utifrån Sirens verksamhet, kommer att användas för journalistiska ändamål. Därmed är bedömningen att förbehållet skapar en rimlig balans mellan intresset av att kunna bedriva journalistisk verksamhet och integritetsintresset, som är i linje med Högsta domstolens prejudicerade avgörande i februari i år (NJA 2025 s. 123 (I)).

I en tidigare vända i målet avslog Polismyndigheten Sirens begäran med hänvisning till 35 kap. 5 § i OSL, sekretess till skydd för enskild förekommande i av polisen upprättade register. Kammarrätten underkände i våras det beslutet och beordrade en ny prövning i utlämnandefrågan.

Parkeringsvakts tjänstetelefonnummer hemligt efter lagändring

Kommunala parkeringsvakter ingår i den personalkategori som sedan 1 juli i år omfattas av nya bestämmelser med förstärkt skydd för offentliganställdas uppgifter, enligt en dom i Kammarrätten i Göteborg. Därmed behövs ingen konkret risk i det enskilda fallet för att sekretessbelägga en vakts tjänstetelefonnummer, utan det räcker att det kan antas att den enskilda eller någon närstående kan lida men om deras uppgifter röjs, skriver domstolen, som samtidigt betonar att p-vakter generellt arbetar under utsatta förhållanden. Bakgrunden är en begäran om att få ut en p-vakts tjänstelefonnummer i Hässleholm, en uppgift som domstolen bedömer ingår i den kommunala nämndens personaladministrativa verksamhet. Kammarrätten ser i det aktuella fallet inte någon påvisad risk för ”våld eller annat allvarligt”, men då det inte finns något hinder att pröva uppgiften mot de nya bestämmelserna spelar detta alltså mindre roll. Domstolen var dock inte enig – kammarrättsassessorn i målet var skiljaktig med hänvisning till att en offentlig befattningshavare som agerar i tjänsten företräder myndigheten och inte kan anses vara ”en enskild i nu aktuell mening”. Han betonade även det starka allmänintresset knutet till att ta del av offentliganställdas uppgifter.

Föredragningspromemoria i kammarrättsmål ingen allmän handling

En person som begärt ut ett beredningsunderlag i form av en föredragningspromemoria i kammarrätten – för att få ”insyn i rättens faktiska beslutsmotivering” i ett avslutat mål om dagersättning – nekas detta även i högsta instans. Kammarrätten i Sundsvall bedömde att promemorian inte hade tillfört målet någon sakuppgift och var att betrakta som en minnesanteckning som vare sig expedierats eller arkiverats. Nu konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen att det saknas skäl att ifrågasätta den slutsatsen, med följden att handlingen inte är ett betrakta som allmän.