Sök
Om oss
Allmän handling drivs av Panoptes Sweden AB, Sveriges ledande researchbolag. Våra övriga verksamheter är researchbolaget Acta Publica och Nyhetsbyrån Siren.
Meny
AVGÖRANDEN EFTER LAGRUM (KAPITEL:PARAGRAF I OSL)
Lagar
Underförstådd och kvarbliven offentlighet (1792)
Under Gustav III:s regeringstid infördes flera inskränkningar av tryckfriheten. Bland annat meddelade kungen i februari 1792 ett förbud mot att under den pågående riksdagen trycka eller ge ut ”något som i mer eller mindre måtto kan röra eller angå” kungens eller ständernas ”göromål”, samt finanser, och andra ärenden som kungen lämnat till riksens ständer för överläggning. I praktiken kunde alltså möjligheten att offentliggöra det som idag hade setts som allmänna handlingar betraktas som beskuren, men kungen avskaffade samtidigt aldrig 1774 års tryckfrihetsförordning eller dess offentlighetsprincip.
Den 16 mars 1792 blev kungen skjuten vid en maskeradbal och han avled knappt två veckor senare. Kronprinsen, sedermera Gustav IV Adolf, var omyndig och styrandet av landet uppdrogs till den avlidne kungens bror, hertig Karl. Under perioden från juli 1792 till 1 november 1796, då Gustav IV Adolf blev myndig och tog över styret, hade Karls vän, Gustav Adolf Reuterholm, ett stort inflytande på politiken. En av Reuterholms tidiga åtgärder var att författa en ny tryckfrihetsförordning, som Karl skrev under den 11 juli 1792. Den fick namnet Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning Om En Allmän Skrif- och Tryck-Frihet. Karl menade att han genom denna upplivade tryckfriheten som Gustav III hade återinfört.
1792 års tryckfrihetsförordning är märklig på så sätt att den inte är indelad i paragrafer och inte framstår som något juridiskt verk. Den är snarare en längre proklamation om tryckfriheten. Förordningen avslutas dock med några regler; förutom några få undantag skulle ”hwarje Svensk man” få använda sig av sin tryckfrihet. Frånsett rörande religion avskaffades all censur och alla ”i detta ämne utkomne Författningar”.
Här nämns inte ett ord om offentlighetsprincipen, varför vissa har tolkat som att hertig Karl och Reuterholm – som båda för övrigt var frimurare – hade avskaffat denna. Sannolikt förhöll det sig inte så. För att kunna trycka en handling måste man också få tillgång till den, så offentlighetsprincipen var rimligtvis underförstådd i den allmänna tryckfriheten. Rättspraxis visar att domstolar på olika nivåer fortsatte att tillämpa 1774 års tryckfrihetsförordning när det gällde offentlighetsprincipen fram till dess att 1809 års regeringsform infördes. Själva tryckningen av myndighetshandlingar kunde ske direkt med stöd av 1792 års förordning. Det konstaterade Högsta domstolen 1793, i ett mål om ledaren för det s.k. Ebelska upploppet.
Som dåtidens bestämmelser var utformade kunde handlingar antingen vara hemliga eller offentliga. Om en handling var av ett visst slag skulle den lämnas ut. En domstol kunde därför besluta om utlämnande av handlingar som ännu inte fanns. Exempelvis beslutade Göta hovrätt i juli 1800 med stöd av 1774 års tryckfrihetsförordning att en person ägde att ”emot lösen” från hovrättens tjänsteman ”till tryckning utbekomma de Protokoller, hwilka redan blifwit hållne, eller framdeles komma att hållas” i ett mål.
Greppet om tryckfriheten hårdnade när Gustav IV Adolf styrde landet. Även om rättegångprotokoll fortfarande lämnades ut förbjöd kungen år 1804 att man vid tryckning av sådana gjorde noter, anmärkningar eller andra tillägg.
Offentlighetsprincipens begynnelse (1766)
Offentlighetslimbo och kunglig praxis (1773)
En ”förnyad” offentlighet (1774)
Offentlighetsprincipen i ny grundlag (1809)
En grundlig offentlighetsreglering i grundlag (1810)
