Offentlighetsprincipens begynnelse (1766)

Före år 1766 fanns i Sverige varken tryckfrihet eller offentlighetsprincip. Under andra hälften av 1600-talet infördes förhandscensur. Riksdagens protokoll fick inte ”til någon utlefwereras”, enligt 48 § i 1720 års regeringsform. Under den epok som brukar kallas frihetstiden (1719-72), med starka riksdagspartier (om än inte partier i dagens mening), en stark regering (riksrådet) och en svag kungamakt, skedde gradvis en utveckling från hemlighetsmakeri till offentlighet. Genom kungliga brev 1735 och 1738 infördes regler som innebar att en part i en rättegång under vissa förutsättningar fick trycka handlingarna i sitt mål. Efter diskussioner och successiva beslut i frågor om censur och offentlighet under riksdagarna 1760-62 och 1765-66, kunde kung Adolf Fredrik den 2 december 1766 underteckna och utfärda Kongl. Maj:ts Nådige Förordning, Angående Skrif- och Tryck-friheten. Denna skulle äga den ”fullkomliga trygghet som en oryggelig Grundlag medförer” (14 §); inga inskränkningar fick ens föreslås.

I 1766 års tryckfrihetsförordning avskaffades censorsämbetet (men teologisk censur behölls). Här fastslogs dessutom offentlighetsprincipen, för första gången i världen. Dagens begrepp ”allmän handling” och ”offentlig handling” användes dock inte. Det väsentliga i offentlighetsprincipens början var att det var möjligt att sprida innehållet i myndigheternas handlingar till allmänheten i tryckt form, inte att var och en själv fick ta del av handlingarna hos myndigheterna.

I 6-11 §§ i förordningen räknades en mängd handlingar upp, som fick tryckas. I 6 § nämndes bl.a. ”Handlingar, Protocoll, Dommar och Utslag” hos bl.a. olika domstolar, konsistorier (framförallt universitetsstyrelser) och ”andre publique Wärk”. Dokumenten skulle ”genast” lämnas ut till den som bad om detta. Enligt 7 § skulle domares omröstningsprotokoll ”genast emot lösen utgifwas” på begäran. I 10 §, som handlade om ämbetsbrev och andra handlingar hos verk, hovrätter och andra myndigheter, fanns en ordning som ligger till grund för dagens; i alla arkiv skulle fri tillgång lämnas att få skriva av handlingar på stället (”in Loco” på latin), eller få ut handlingarna i bevittnad avskrift. Den ämbetsman som vägrade eller motsatte sig utlämnande på något sätt skulle mista sitt ämbete (7 §).

I förordningen fanns även vad vi idag skulle kalla sekretessregler. Bland annat angavs att omröstningar i riksrådet fick tryckas, förutom i mål som angick ”hemliga Ministerielle Ärender”, dvs. diplomati (8 §). Bland riksdagshandlingar fick sådana handlingar inte lämnas ut ”som under Operation eller Afhandling med och på främmande orter hemlighet kräfwer” (11 §). I praktiken kunde riksrådet, som styrde i kungens namn, skapa sekretessregler i strid med den nya grundlagen. I ett religionsmål om swedenborgianismen fick ”inga Handlingar, som angå detta mål” lämnas ut (”extraderas”) enligt rådets protokoll från november 1770. Man kunde även föreskriva att vissa handlingar bara kunde begäras ut skriftligen.

Offentlighetslimbo och kunglig praxis (1773)

En ”förnyad” offentlighet (1774)

Underförstådd och kvarbliven offentlighet (1792)

Offentlighetsprincipen i ny grundlag (1809)

En grundlig offentlighetsreglering i grundlag (1810)

Offentlighetsprincipens skarpare konturer (1812)

En modern men mindre skyddad offentlighet (1950)