Sök
Om oss
Allmän handling drivs av Panoptes Sweden AB, Sveriges ledande researchbolag. Våra övriga verksamheter är researchbolaget Acta Publica och Nyhetsbyrån Siren.
Meny
AVGÖRANDEN EFTER LAGRUM (KAPITEL:PARAGRAF I OSL)
Lagar
Offentlighetsprincipens skarpare konturer (1812)
1810 års tryckfrihetsförordning blev inte långlivad. Den ansågs ha lett till missbruk av tryckfriheten och vid riksdagen 1812 lades ett förslag till en ny tryckfrihetsförordning fram. Den 16 juli 1812 utfärdades den nya grundlagen – Kongl. Maj:ts och Riksens Ständers Faststälde Tryckfrihets-Förordning.
Rörande själva offentlighetsprincipen skedde inga nämnvärda förändringar 1812; regleringen om offentlighet kom att stå kvar i tryckfrihetsförordningen fram till 1937. Sekretessreglerna skulle framgå av grundlagen och flera ändringar skedde därför under förordningens giltighetstid. I strid med förordningen beslutade regeringen under kung Karl XIV Johan år 1820 om sekretess för militära handlingar. Under perioden 1897-1937 tillkom diverse sekretessregler, bland annat om handlingar rörande armén och flottan, uppgifter till skattemyndigheterna, patentansökningar, uppgifter om enskilda i statistikverksamhet, uppgifter i straffregistret, vissa uppgifter i vissa faderskapsmål, uppgifter om könssjukdomar och uppgifter om banker hos tillsynsmyndigheter.
Offentlighetsprincipen skulle inte bara tillämpas vid sådana organ som vi ser som myndigheter idag. Rättspraxis visar att även till exempel kungliga teatrarna och Drottninghuset kunde behöva ha koll på grundlagen. Vad som gällde för kommunernas handlingar var länge inte tydligt avgjort.
Någon allmän rätt att överklaga alla myndigheters beslut att vägra lämna ut handlingar fanns inte i de äldre tryckfrihetsförordningarna. Justitiekanslern och Justitieombudsmannen kunde dock åtala tjänstemän som hade brutit mot grundlagen. Genom sådana åtal växte en praxis om offentlighetsprincipen fram, framförallt efter 1812. Det blev successivt tydligare när handlingar hade uppnått ett sådant stadium att myndigheterna var skyldiga lämna ut dem, det vill säga när de med dagens terminologi hade blivit ”allmänna”. År 1859 fann Högsta domstolen exempelvis att en handling som en myndighet hade undertecknat och avlåtit var ”officiel”. Av rättspraxis kom också att framgå att en begäran om ”utbekommande” inte behövde vara alltför väl preciserad. HD slog 1911 fast att en till en tf. borgmästare inkommen handling skulle lämnas ut trots att ärendet den gällde inte var slutbehandlat.
Det blev med tiden viktigt att allmänheten inte bara fick trycka myndighetshandlingar, utan också att det var möjligt att läsa handlingarna hos myndigheterna eller få ut avskrifter för att läsa dem. År 1854 dömde Högsta domstolen en kyrkans man för att denne hade vägrat att ”till genomläsning eller för afskrifvande framlemna” ett prästbetyg till en torpare. På 1920-talet sågs kopplingen till tryckfriheten inte längre som särskilt stark; viktigast hade det blivit att få ut handlingar, inte att trycka dem.
År 1937 skedde en betydelsefull reform. Kommunala handlingar kom uttryckligen att räknas som allmänna. Sekretessbestämmelserna bröts ut ur tryckfrihetsförordningen och lades i en egen så kallad sekretesslag. Det krävs sedan dess inte längre grundlagsändringar för att stifta nya sekretessregler. Samtidigt infördes en rätt att överklaga myndigheternas beslut om vägrad tillgång till handlingar. Dagens ordning var grundlagd.
Offentlighetsprincipens begynnelse (1766)
Offentlighetslimbo och kunglig praxis (1773)
En ”förnyad” offentlighet (1774)
Underförstådd och kvarbliven offentlighet (1792)
Offentlighetsprincipen i ny grundlag (1809)
