Försvarsdepartementet dröjde i en vecka med begärd e-postlogg – kritiseras

Tidningen Expos chefredaktör fick vänta i en vecka efter att ha begärt ut en e-postlogg kopplad till en medarbetare på Försvarsdepartementet. När loggen väl lämnades ut hade den aktuella medarbetaren avslutat sin anställning och e-postkontot raderats. Den hanteringen resulterar i kritik från Justitieombudsmannen (JO), som konstaterar att den inte överensstämmer med tryckfrihetsförordningens krav på skyndsamhet vid utlämnandeärenden. Försvarsdepartementet kritiseras också i beslutet för att chefredaktören inte informerades om att kontot skulle raderas, samt för att ett skriftligt, överklagbart beslut inte lämnades ut direkt på begäran.

Departementet har i ett tidigare yttrande till JO konstaterat att det ”borde ha kunnat gå snabbare” att lämna ut de begärda uppgifterna i ärendet.

Hovrätt hänvisade till fel domstol för överklagande om nekade handlingar

När en person som varit part i ett tvistemål i Göta hovrätt begärde ut handlingar i målet och fick nej av hovrätten, hänvisade domstolen felaktigt personen till kammarrätten för att överklaga beslutet. När personens överklagande avvisades av kammarrätten, som inte ansåg sig vara rätt instans att pröva överklagandet, hamnade personens överklagande i ett limbo. Något som fördröjde personens möjlighet att överklaga. Nu får hovrätten kritik av Justitieombudsmannenn (JO) för hanteringen av ärendet.

Hovrätten hade nekat personen prövningstillstånd i tvistemålet. När personen sedan begärde ut hovrättens underlag för beslutet – bland annat rättsutredningen och handlingar där domstolens resonemang och ställningstaganden framgick – tolkade domstolen personens begäran som att den gällde utlämnande av allmänna handlingar ”i hovrättens administrativa verksamhet”, enligt tryckfrihetsförordningen (TF). Detta trots att personen ska ha begärt ut handlingarna baserat på sin rätt till partsinsyn. Domstolen bedömde sedan att de inte utgjorde allmänna handlingar och att beslutet därför skulle överklagas till kammarrätten.

Men JO menar att rätten till partsinsyn, som regleras i rättegångsbalken, innebär en större rätt till insyn i handlingar i ett mål än tryckfrihetsförordningens bestämmelser om rätten att ta del av allmänna handlingar. Därför, skriver JO i sitt beslut, bör domstolar i regel utgå ifrån att en sådan begäran först ska prövas enligt rättegångsbalken. Och därför borde inte Göta hovrätt ha hänvisat till kammarrätten. Ett beslut om tillämpningen av rätten till partsinsyn ska inte överklagas till en förvaltningsdomstol utan till en allmän domstol. I detta fall var den behöriga överinstansen Högsta domstolen.

Kammarrätten avvisade personens överklagande och hänvisade åter till hovrätten, vilket gjorde att personen hamnade i ett moment 22. JO riktar kritik mot hovrätten och konstaterar att den felaktiga hänvisningen gjorde att personens överklagande fördröjdes med åtta månader. ”Ett sådant dröjsmål är naturligtvis inte acceptabelt”, skriver JO.

Inte godtagbart att avstå prövning av handlingsutlämnande vid andra begäran – JO kritisk

Varje begäran om allmänna handlingar måste prövas av den mottagande myndigheten, oavsett om begäran har ställts tidigare. Det konstaterar Justitieombudsmannen, JO, efter en utredning av socialnämnden i Stockholms kommun. JO är kritisk till att personen som anmälde kommunen inte fick sin begäran prövad när han efterfrågade samma handlingar en andra gång. Beslutsfattaren hänvisade till 12 § förvaltningslagen som argument för att begäran inte behövde prövas en andra gång.

”Jag kan vidare konstatera, som även socialnämnden gör i sitt remissvar, att 12 § FL inte är tillämplig i den aktuella situationen”, skriver JO i kritikbeslutet.

Ettårigt dröjsmål inte straffbart

En chef vid åklagarmyndigheten dröjde mer än ett år med att lämna ut handlingar som en person hade begärt ut. Han åtalades för tjänstefel men friades i lägre instanser och målet vandrade ända upp till Högsta domstolen. Domstolen konstaterade att dröjsmålet utgjorde tjänstefel, men att det rörde sig om ett ringa brott och åtalet därför skulle ogillas. Domstolen tog hänsyn till att dröjsmålet berodde på ett rent förbiseende, att chefen hade haft en mycket ansträngd arbetssituation och att personen som hade begärt ut handlingarna inte hade lidit någon större skada av dröjsmålet.

NJA_1993_44_s_216