JO-kritik mot standardsvar i strid med skyndsamhetskravet

En person begärde ut en sammanställning av information från Halmstads tingsrätt, om vilka tjänstemän som lämnat ut vissa handlingar som begärts ut av adresser tillhörande en viss domän under en viss period. Tingsrätten uppgav att begäran inte skulle hanteras förrän sex dagar senare på grund av tillfällig arbetsanhopning, och informerade sökanden om rätten att begära ett beslut vid missnöje med beskedet. Sökanden begärde ett beslut. Vid det angivna datumet svarade tingsrätten på begäran om sammanställning.

Justitieombudsmannen, JO, inledde utredning. Tingsrätten skrev i sitt yttrande till JO att det kunde ifrågasättas om man borde ha ”påmint om förbudet mot att efterforska vem som begärt ut en allmän handling”. Den tjänsteman som kommunicerat med klaganden uppgav att svaret som skickades var ett standardsvar.

JO betonade att standardsvaret innehåll inte är förenligt med det grundlagsstadgade kravet på skyndsamhet. Tingsrätten borde dessutom skyndsamt ha underrättat klaganden om att begäran inte kunde tillmötesgås och om möjligheten att begära ett överklagbart beslut. Tingsrätten kunde inte undgå kritik för bristerna i handläggningen.

Gällande det tingsrätten framfört om efterforskningsförbudet påpekade JO att förbudet mot att efterforska identiteten på någon som har begärt att få ta del av en allmän handling (2 kap. 18 § tryckfrihetsförordningen) riktar sig till myndigheter, inte enskilda. En skriftlig begäran om att få ta del av en allmän handling blir ofta en allmän handling i sig när den kommer in till en myndighet. Om den i sin tur begärs ut av en annan enskild ska myndigheten lämna ut en efter sedvanlig sekretessprövning. Namnet på den som gjort den ursprungliga begäran är då i regel inte en sekretesskyddad uppgift.

Kommuns fråga om ”auktorisering” bröt mot efterforskningsförbudet

När en medborgare begärde ut ett kommunalråds e-postlogg och ett mejl med ett tips gällande kommunalrådet i Vännäs kommun fick medborgaren ta emot en rad ingående frågor från kommunens it-avdelning om vilket syfte medborgaren hade med sin begäran, i vilken roll han begärde ut dem och om han hade ”auktorisering” för att begära ut informationen. Justitieombudsmannen (JO) kritiserar Vännäs kommun för att har brutit mot efterforskningsförbudet enligt 2 kap. 18 § tryckfrihetsförordningen (TF) genom att ställa dessa frågor. Kommunen har medgett att den har agerat fel och har uppgett att begäran om de allmänna handlingarna uppfattades av en tjänsteman på kommunen som en misstänkt it-risk eller spam och att mejlet därför skickades skickades vidare till it-kontoret som ställde frågorna till medborgaren. JO slår fast att eftersom kommunen inte har förklarat om frågorna ställdes för att kunna pröva om det fanns hinder mot att lämna ut handlingarna så har kommunens frågor inneburit ett brott mot efterforskningsförbudet.

Domstol kritiseras av JO för fråga om utgivningsbevis inför e-postutlämnande

En person tillfrågades om hen hade utgivningsbevis när hen begärde ut ett häktningsprotokoll med e-post från Jönköpings tingsrätt. Justitieombudsmannen (JO) kritiserar domstolen för att frågan som den ställdes stred mot efterforskningsförbudet, även om det behöver prövas om en handling med känsliga uppgifter bör lämnas ut med e-post.

JO understryker att en myndighet som vill pröva lämpligheten av e-postutlämning också måste informera om att handlingen kan läsas på plats eller skickas med papperspost utan att några frågor behöver besvaras.

Strax efter händelsen i april i fjol ändrade Jönköpings tingsrätt sina e-postrutiner så att i princip alla kunde få handlingar på det sättet.

Radiouttalande fick JK-kritik

JK kritiserade en nämndordförande i Västerås kommun för ett uttalande som hon hade gjort i radio om en advokat som begärt ut handlingar från kommunen. Enligt JK stred uttalandet mot det ändamål som bär upp anonymitetsskyddet i tryckfrihetsförordningen.

I inslaget sade nämndordföranden bland annat följande om advokaten, som hon också namngav:  ”han begärde ut alla handlingar som fanns i det här ärendet, cirka 1 400 sidor. Vi hade två personer på förvaltningen som lade nästan tre veckor av sin arbetstid [på detta]. När det här är gjort tyckte han inte att han behöver de här papprena, utan de ligger i en fin hög någonstans nere på förvaltningen just nu.” 

JK bedömde för det första att nämndordföranden gjorde uttalandet som representant för myndigheten och inte som någon personlig meningsyttring. Uttalande skyddades alltså inte av meddelarfriheten. För det andra menade JK att uttalandet stred mot ändamålet för anonymitetsskyddet i tryckfrihetsförordningen. En myndighet ska inte i onödan sprida uppgifter om identiteten på personer som begära ut allmänna handlingar.

JK prövade också om uttalandet stred mot kravet på att myndighetsföreträdare ska agera sakligt och opartiskt. JK ansåg visserligen att uttalandet kunde uppfattas som polemiskt och därmed tveksamt ur objektivitetssynpunkt, men ändå inte stred mot grundlagens krav på saklighet och opartiskhet.

JO: Upplys om mer anonyma alternativ

En person mejlade til Eksjö tingsrätt och begärde att få ett förhör skickat till sig. Tingsrätten svarade att förundersökningar bara lämnas ut på papper, vilket medför en avgift. I samma meddelande skrev tingsrätten att den behövde personens fakturaadress, leveransadress och personnummer.

Personen JO-anmälde tingsrätten för att ha försökt efterforska hans identitet i strid med efterforskningsförbudet i tryckfrihetsförordningen. JO uttalade bland annat följande:

”Jag har ingen anledning att ifrågasätta tingsrättens uppgift om att syftet med att efterfråga bl.a. AA:s personnummer var att kunna möta hans begäran om att få handlingen skickad till sig. För det ändamålet behövde han alltså lämna vissa faktureringsuppgifter.”

Däremot tyckte JO att tingsrätten hade kunnat vara tydligare med varför man efterfrågade uppgifterna och att det fanns alternativ om personen inte ville lämna identitetsuppgifter, till exempel att han kunde komma och ta del av handlingarna på plats hos myndighet och betala kontant om han ville ta med sig kopior hem.

Fel kräva personnummer av sökande

En person begärde hos Skatteverket att få ut en adressuppgift för ett visst personnummer. Dagen därpå fick han besked från myndigheten att uppgiften var sekretessbelagd. Han begärde då ett överklagbart beslut. Myndigheten svarade att den ”innan beslut skickas” ville ha sökandens personnummer, postadress och information om syftet med hans begäran. När sökanden vägrade med hänvisning till anonymitetsskyddet i TF fick han höra att Skatteverket behövde dessa uppgifter för att pröva sekretessfrågan.

Sökanden JO-anmälde handläggningen. JO konstaterade att uppgifter hos Skatteverket om en persons folkbokföringsadress som regel är offentliga. I det här fallet fanns dock en så kallad sekretessmarkering, vilket innebar att det fanns skäl att anta att uppgifterna var sekretessbelagda. I en sådan situation är det inte fel att, som en del av sekretessprövningen, efterfråga en sökandes identitet och syfte, enligt JO. Men det får inte framställas som ett krav att sökanden lämnar dessa uppgifter för att överhuvudtaget få en prövning och ett överklagbart beslut.

Skattemyndigheten hade också upplyst sökanden om att hans personuppgifter ändå skulle behöva registreras om han överklagade till domstol vid en senare tidpunkt. JO tyckte att upplysningen kunde ifrågasättas eftersom sökanden hade rätt att vara anonym under hela handläggningen hos Skattemyndigheten. I stället kunde den uppfattas som att myndigheten försökte få sökanden att ”att ge upp sin grundlagsskyddade rätt till anonymitet”.

JO var också kritisk till att Skatteverket, i sitt avslagsbeslut, skrev ut personnumret på den person vars bostadsadress sökanden vill ha uppgift om. Personnumret behövdes inte för att uppfylla kravet på beslutsmotivering och det blev ett hinder mot att skicka beslutet med e-post till sökanden.

Handläggningstiden i ärendet var lång och inte förenligt med skyndsamhetskravet i TF, konstaterade JO. Ombudsmannen gav sammanfattningsvis myndigheten allvarlig kritik för hanteringen av ärendet.

Klagande från anonym avvisades

En klagande i ett mål om utlämnande av allmän handling som inte vill komplettera sitt överklagande med uppgift om sitt för- och efternamn fick ingen överprövning i domstolen. Överklagandet avvisades.

Rätt att ta del av Palmeutredning anonymt

En person begärde att få ta del av förundersökningen om mordet på Olof Palme på plats hos Polismyndigheten. Det fanns ett besöksrum utanför skalskyddet i polishuset på Kungsholmen i Stockholm. Men myndigheten ville inte använda rummet i detta fall. Materialet var så omfattande att rummet skulle bli upptaget för en lång tid framöver. Myndigheten erbjöd därför den sökande att sitta i ett rum i direkt anslutning till Palmeutredarna innanför skalskyddet. En förutsättning var att sökanden legitimerade sig och bar besöksbricka. Sökanden tackade nej till erbjudandet eftersom denne ville vara anonym.

Hanteringen anmäldes till JO som kritiserade polisen. JO kunde inte se att det förelåg betydande hinder för utlämnande på stället, även om det kanske inte gick att lämna ut alla handlingar i Palmeutredningen samtidigt. Polismyndighetens krav att den sökande skulle legitimera sig stred mot dennes rätt att vara anonym vid utlämnandet, ansåg JO.

En myndighet kan efterforska vem den sökande är om den informationen behövs för att göra sekretessprövningen, men enligt JO avsåg begäran i detta fall de delar av förundersökningen som tidigare bedömts vara offentliga. Därmed fanns det inget skäl att efterforska sökandens identitet.

Kopieavgift ska kunna betalas kontant

En myndighet kan inte kräva en fakturaadress av den som vill ha ut kopior av allmänna handlingar. Sökanden har rätt att vara anonym, och bör därför få möjligt att betala eventuell kopieavgift kontant. Det slog JO fast i detta beslut.

Kunde inte föreläggas att uppge syfte

En person begärde att få ut kopior av körkortsunderlag från Trafiksäkerhetsverket. Personen hade inte angett syftet med begäran. Verket avslog begäran eftersom de berörda personerna kunde antas lida men om handlingarna lämnas ut.

Kammarrätten ansåg att det framstod som oklar vilket syftet med begäran kunde vara. Eftersom nödvändig sekretessprövning inte kunde göras utan uppgift om syfte bör klaganden föreläggas inkomma med uppgift om syftet ”vid äventyr av att hans begäran eljest inte kommer att upptas till prövning”. Kammarrätten upphävde Trafiksäkerhetsverkets beslut och återförvisade målet.

Klaganden överklagade till dåvarande Regeringsrätten. Domstolen ansåg att det inte fanns lagliga möjligheter att meddela ett föreläggande mot någon som begär ut en allmän handling om att den ska uppge syftet vid äventyr av att begäran annars inte tas upp till prövning.

Det hade inte heller, med hänsyn till innehållet i det som idag är TF 2:18, funnits grund för att återförvisa målet till Trafiksäkerhetsverket för införskaffande av utredning om syftet. Kammarrätten skulle ha prövat överklagandet på det material som domstolen hade tillgängligt. Regeringsrätten undanröjde därför återförvisningsbeslutet och förklarade att kammarrätten skulle ta upp målet för prövning i sak.