JO-kritik mot standardsvar i strid med skyndsamhetskravet

En person begärde ut en sammanställning av information från Halmstads tingsrätt, om vilka tjänstemän som lämnat ut vissa handlingar som begärts ut av adresser tillhörande en viss domän under en viss period. Tingsrätten uppgav att begäran inte skulle hanteras förrän sex dagar senare på grund av tillfällig arbetsanhopning, och informerade sökanden om rätten att begära ett beslut vid missnöje med beskedet. Sökanden begärde ett beslut. Vid det angivna datumet svarade tingsrätten på begäran om sammanställning.

Justitieombudsmannen, JO, inledde utredning. Tingsrätten skrev i sitt yttrande till JO att det kunde ifrågasättas om man borde ha ”påmint om förbudet mot att efterforska vem som begärt ut en allmän handling”. Den tjänsteman som kommunicerat med klaganden uppgav att svaret som skickades var ett standardsvar.

JO betonade att standardsvaret innehåll inte är förenligt med det grundlagsstadgade kravet på skyndsamhet. Tingsrätten borde dessutom skyndsamt ha underrättat klaganden om att begäran inte kunde tillmötesgås och om möjligheten att begära ett överklagbart beslut. Tingsrätten kunde inte undgå kritik för bristerna i handläggningen.

Gällande det tingsrätten framfört om efterforskningsförbudet påpekade JO att förbudet mot att efterforska identiteten på någon som har begärt att få ta del av en allmän handling (2 kap. 18 § tryckfrihetsförordningen) riktar sig till myndigheter, inte enskilda. En skriftlig begäran om att få ta del av en allmän handling blir ofta en allmän handling i sig när den kommer in till en myndighet. Om den i sin tur begärs ut av en annan enskild ska myndigheten lämna ut en efter sedvanlig sekretessprövning. Namnet på den som gjort den ursprungliga begäran är då i regel inte en sekretesskyddad uppgift.