Allmän handling drivs av Panoptes Sweden AB, Sveriges ledande researchbolag. Våra övriga verksamheter är researchbolaget Acta Publica och Nyhetsbyrån Siren.
Den grundlagsstadgade rätten att ta del av allmänna handlingar står ”självfallet” över ett administrativt, muntligt meddelat beslut om avbildningsförbud. Det påpekar Justitieombudsmannen (JO) för Polismyndigheten, efter att en person som nekats fotografera allmänna handlingar hos Göteborgspolisen i fjol ifrågasatt lagligheten i agerandet, och tagit fallet vidare. JO betonar att inte heller ett skriftligt förbud mot avbildning med hänvisning till skyddslagen hade trumfat handlingsoffentligheten enligt tryckfrihetsförordningen. Vid ett sådant förbud borde personen istället ha erbjudits att fotografera handlingarna på en annan plats som inte är klassad som skyddsobjekt, skriver JO.
Polismyndigheten har beklagat händelsen och uppgett att ett särskilt mötesrum, där avbildning av allmänna handlingar är möjlig, nu har inrättats på polisstationen. Samtidigt har ett formellt avbildningsförbud innanför skalskyddet i polishuset inrättats.
När Nyhetsbyrån Siren begärde ut beslut om preventiva vistelseförbud under en angiven period meddelade Polismyndigheten att en undantagsbestämmelse i 35 kap. 5 i OSL – som innebär att sekretess för uppgift om enskilda inte gäller för beslut i ärenden – inte var tillämplig. Detta då Siren inte hade specificerat vilka beslut det rörde sig genom att ange till exempel personernas identitet eller handlingarnas diarienummer. Därmed stod det klart att Siren inte hade någon som helst kännedom om ärendena, enligt Polisen.
Men nu konstaterar kammarrätten att undantagsbestämmelsen gällande sekretessen inte kräver att en begäran tar sikte på ett specifikt beslut, eller att den som gör begäran har ”närmare kännedom” om ärendena. Därmed underkänns Polisens bedömning på den angivna punkten, och det blir nu upp till myndigheten att utröna om sekretess kan finnas på någon annan grund.
Allmänhetens intresse av att motverka att oseriösa aktörer får hand om allmänna medel och verkar inom välfärdssektorn väger tyngre än risken för integritetsintrång. Så motiverade Socialnämnden i Stockholms stad en begäran till Polisen om att få ut en lista med verksamhetsnamn och organisationsnummer på ett 20-tal HVB-hem som pekats ut som intressanta i en underrättelserapport. Nämnden pekade i sin begäran på den sekretessbrytande bestämmelsen i OSL som stadgar att myndigheter får ta del av hemliga uppgifter, förutsatt att intresset av ett utlämnande har uppenbart företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda . Polisen delade dock inte samma uppfattning, med hänvisning både till enskildas integritetsintresse och till myndighetens framtida brottsbekämpning.
Nu har kammarrätten gjort samma tolkning i en dom i ärendet, efter att kommunen överklagat. Domstolen konstaterar samtidigt att möjligen att utväxla uppgifter mellan myndigheter ska utnyttjas mer sparsamt om informationen inte blir sekretesskyddad hos mottagande myndighet.
”Vägt mot familjens intresse av att hålla sig undan från svenska myndigheter anser kammarrätten att Polismyndighetens intresse av att få ta del av uppgifterna i detta fall uppenbart har företräde framför det intresse sekretessen ska skydda. ” Så resonerar kammarrätten i Göteborg i en dom efter att Polisen först nekats uppgifter från förskoleförvaltningen i Göteborg om ett barns placering, samt familjens eventuella uppehållsort. Detta med det uttalade syftet att kunna lokalisera personerna och verkställa ett avvisningsbeslut. Förvaltningen betonade i sitt beslut att man hade barnets bästa för ögonen, och att det råder stark sekretess inom förskolan för uppgifter om enskilda. Inför kammarrättens utslag pekade förskolenämnden dessutom på risken för att barn hålls hemma från skolan om den sekretessbrytande så kallade generalklausulen i OSL ska tillämpas rutinmässigt på ärenden som rör avvisningsbeslut.
Men kammarrätten delar alltså inte nämndens bedömning, och låter sekretessen i ärendet ge vika.
Namn, e-postadresser och telefonnummer till registratorerna i Polismyndighetens region Mitt rör förvisso myndighetens resurser och organisation, men ett röjande av uppgifterna kan samtidigt inte antas skada den framtida polisverksamheten. Det konstaterar kammarrätten efter en begäran från en journalist. Domstolen anser inte heller att det finns någon grund att tro att de berörda eller deras närstående kommer att utsättas för allvarligt men vid ett utlämnande i fallet. Följaktligen finns det ingen grund för sekretess enligt OSL, enligt kammarrätten, som nu beordrar Polisen att hörsamma begäran.
Polisen hänvisade i ett tidigare avslagsbeslut till dels personaladministrativ sekretess enligt 39 kap. 3 §, dels 18 kap. 1 § – på den senare punkten med hänvisning till att ”registraturen är en vital del av Polismyndighetens verksamhet”. Eftersom personen som hade gjort begäran inte var anställd vid Polisen var det inte heller möjligt att lämna ut uppgifterna genom ett beslut förenat med förbehåll, enligt myndigheten.
En journalist begärde att Polismyndigheten skulle lämna ut handlingar som ingår i en nedlagd brottsutredning mot en avliden polischef, som har fått stor medial uppmärksamhet. Polismyndigheten lämnade ut handlingarna men journalisten menade att sekretessbeläggningen av uppgifter genom maskering var för långtgående och överklagade beslutet.
Kammarrätten upphäver delvis Polismyndighetens beslut med hänvisning till att uppgifterna gäller en numera avliden person, vilket mildrar sekretesskyddet. Domstolen beslutar att några få uppgifter, såsom vilken lön polischefen har haft vid olika tillfällen och tidigare e-postadresser som han har haft i tjänsten, ska avmaskeras. Detta då skaderekvisitet ändras från omvänt till rakt när personen som de sekretesskyddade uppgifterna gäller dör. Om en uppgift inte kan anses kränka den avlidnas frid eller om det inte med fog kan uppfattas som sårande för dess närstående efterlevande ska uppgiften betraktas som offentlig, slår domstolen fast.
I övrigt bedömer domstolen att de maskerade uppgifterna i de nedlagda förundersökningarna, som i stor utsträckning handlar om polischefens privatliv, fortsatt skyddas av sekretess, enligt 35 kap. 1 § OSL. Paragrafen skyddar uppgifter om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i bland annat förundersökningar och brottsförebyggande verksamhet.
En utvärdering av polisens skyddsronder i lokalpolisområde Gästrikland lämnades inte ut av Polisen på en begäran från en journalist i fjol. Men myndigheten får nu delvis bakläxa av kammarrätten, som avgjort ärendet efter att journalisten överklagat, med betoning på att särskilt uppgifter om allmänna arbetsmiljöförhållanden borde kunna lämnas ut. Domstolen instämmer i den mån det gäller uppgifter som bedöms som harmlösa. Följden blir att vissa delar lämnas ut, däribland delar av utvalda kapitel, alla rubriker samt den sammanfattande delen av utvärderingen. I övrigt avslås dock begäran.
En journalist som velat ta del av Polismyndighetens överlämnade material till den externe utredaren Runar Viksten – som gjorde en genomlysning av turerna runt flera höga polischefer – får även i kammarrätten beskedet att begärd mejlkorrespondens inte lämnas ut. Detta då den inte hänger samman med ett slutbehandlat ärende eller kan anses upprättad på något annat sätt, enligt domstolen. Kammarrätten instämmer samtidigt i Polisens bedömning att den externe utredaren inte kan anses ha uppträtt självständigt gentemot myndigheten, med följden att utväxlat material inte blir allmänna handlingar på den grunden.
Dock anser domstolen samtidigt att det finns vissa handlingar i materialet som ska anses som allmänna på andra grunder, däribland beslut om att lägga ned en förundersökning samt anställningsbeslut. Även om de tillförts det övergripande ärendet är de uppgifterna fortsatt att betrakta som allmänna, är bedömningen.
Notera: Utredningen i fråga är vid denna texts publicering slutbehandlad. Men vid prövningen i kammarrätten var den inte det, och den principiella frågans relevans kvarstår.
Polismyndigheten nekade i fjol en man att få ut en film från Palme-utredningen, inspelad på mordplatsen tio år efter dådet. Begäran gällde i första hand de sekvenser där en numera avliden person, som var misstänkt inom ramen för mordutredningen, fanns med.
Kammarrätten instämde i sin dom, varpå mannen återkom med en ny begäran om att istället få ta del av filmen på plats hos myndigheten. Det förändrade inte Polisens inställning, men kammarrätten däremot anser nu att myndigheten bör kunna lämna ut relevanta sekvenser med övriga personers ansikten maskerade – om detta är tekniskt möjligt. Alternativt bör möjligheten att låta mannen ta del av materialet på plats övervägas, enligt domstolen. Ärendet återförvisas därför till Polisen för ny hantering.
En journalist begärde ut tre rapporter som hade kommit in till Polisens interna visselblåsarfunktion. Myndigheten sekretessbelade handlingarna i deras helhet. Det här med hänvisning till den sekretess som gäller i visselblåsarärenden för uppgifter som kan avslöja identiteten på den rapporterande personens och andra enskilda. Enligt myndigheten var en så stor del av uppgifterna i handlingarna sekretessbelagda att det som skulle ha återstått efter maskering ”helt förlorat sitt värde i informationshänssende”.
Journalisten överklagade till kammarrätten som upphävde Polismyndighetens beslut. Enligt kammarrätten kunde vissa av de begärda handlingarna lämnas ut efter att sekretessbelagda uppgifter maskerats. Uppgifterna som återstod i dessa handlingar efter maskering kunde inte anses sakna informationsvärde, enligt domstolen. Kammarrätten återförvisade ärendet till Polismyndigheten för ny prövning.