Polisen måste ompröva nekad utlämning av film från Palme-utredningen

Polismyndigheten nekade i fjol en man att få ut en film från Palme-utredningen, inspelad på mordplatsen tio år efter dådet. Begäran gällde i första hand de sekvenser där en numera avliden person, som var misstänkt inom ramen för mordutredningen, fanns med.

Kammarrätten instämde i sin dom, varpå mannen återkom med en ny begäran om att istället få ta del av filmen på plats hos myndigheten. Det förändrade inte Polisens inställning, men kammarrätten däremot anser nu att myndigheten bör kunna lämna ut relevanta sekvenser med övriga personers ansikten maskerade – om detta är tekniskt möjligt. Alternativt bör möjligheten att låta mannen ta del av materialet på plats övervägas, enligt domstolen. Ärendet återförvisas därför till Polisen för ny hantering.

Uppgifter ”saknade intresse” och lämnades inte ut

En person begärde ut handlingarna i en nedlagd förundersökning men fick bara ut ett fåtal av dessa från Polisen. Hon överklagade men fick avslag i kammarrätten.

”De fåtal uppgifter av harmlös karaktär som i och för sig skulle kunna lämnas ut ger ingen bild av handlingarnas egentliga innehåll och får anses sakna intresse i sammanhanget”, skrev kammarrätten som motivering till att inte lämna ut handlingarna i någon del.

Ett utlämnande ”kan uppfattas sakna all rimlig mening”

En journalist begärde ut handlingar i två nedlagda förundersökningar. Polismyndigheten avslog begäran vad gällde vissa av handlingarna, eftersom de ”i princip uteslutande” bestod av uppgifter som omfattades av sekretess. Myndigheten ansåg sig inte ha någon skyldighet att lämna ut mer eller mindre tomma papper. I den delen hänvisade myndigheten till praxis från HFD.

Journalisten överklagade och argumenterade för att uppgifter i allmänna handlingar ska lämnas ut i så stor utsträckning som möjligt. Det gäller särskilt uppgifter som har med Polisens verksamhet att göra, snarare än enskilda personer. Han pekade bland annat på uppgifter om vilken tjänsteman som höll ett visst förhör, när och var förhöret hölls samt om advokat närvarade.

Kammarrätten gav honom rätt i att det fanns uppgifter i de sekretessbelagda handlingarna som inte var hemliga, till exempel uppgifter om namn på befattningshavare som agerar i tjänsten och tidsangivelser i förhör, men även uppgifter om advokat närvarat vid förhör. ”Ett utlämnande av uppgifterna i fråga kan uppfattas sakna all rimlig mening”, fortsatte kammarrätten, men nu hade ju journalisten särskilt begärt att få ta del av dessa uppgifter så något intresse kanske de ändå hade. Därför skickade kammarrätten tillbaka ärendet till Polisen för en prövning av om fler uppgifter kunde lämnas ut.

Kontoinnehavares identitet kunde lämnas ut till målsägande

Målsäganden i en nedlagd utredning om ID-kapning hade rätt att få veta vilka som var innehavare till vissa kontonummer som förekom i utredningen. Det slog kammarrätten fast i den här domen.

Polismyndigheten hade avslagit begäran med hänvisning till den förundersökningssekretess som gäller till skydd för uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden.

När målsäganden överklagade beslutet medgav Polismyndigheten, i ett yttrande till kammarrätten, att målsäganden hade ett behov av att få ut uppgifterna för att driva en skadeståndstalan mot de misstänka. Två av kontoinnehavarnas identitet skulle därför lämnas ut, ansåg myndigheten, men för den tredje var det av synnerlig vikt att sekretessen upprätthölls.

Kammarrätten å sin sida bedömde att uppgifter om identitet kunde lämnas ut för alla de tre kontoinnehavarna. Det fanns inga särskilda omständigheter som talade för att det var av synnerlig vikt för den tredje kontoinnehavarens att dennes identitet hemlighölls. Det fanns till exempel inget som tydde på att vederbörande skulle utsättas för trakasserier om dennes identitet blev känd.

Offentlighetsprincipen trumfade källskyddet

Polismyndigheten var skyldig att gå igenom och sekretesspröva spegelkopior av två hårddiskar och en mobiltelefon som hade tagits i beslag i en brottsutredning. Det bedömde kammarrätten i den här domen.

Polismyndigheten hade hävdat att man inte fick gå igenom alla de spegelkopierade filerna eftersom de delvis omfattades av ett så kallat beslagsförbud. Hovrätten, som hade beslutat om beslaget, hade nämligen bestämt att polis och åklagare bara fick söka efter viss information i filerna. Det handlade om fotografier av den målsägande, platstaggar och internethistorik. Begränsningen var motiverad av att de kunde finnas källskyddad information i det övriga materialet, då den misstänkte skrev för ett magasin.

Kammarrätten ansåg dock att hovrättens beslut, som hade tagits utifrån regler om beslag i rättegångsbalken, inte begränsade Polismyndighetens skyldigheter enligt tryckfrihetsförordningen. Polismyndigheten skulle alltså gå igenom de aktuella filerna och lämna ut den information som var offentlig. Kammarrätten återförvisade ärendet till Polisen för ny prövning.

Brev i Palmeutredningen var hemligt

En person begärde ut handlingar ur Palmeutredningen. Dessa bestod av ett brev med uppgifter om mordet, uppgifter om hur brevet hade kommit till Polismyndighetens kännedom samt uppgifter om vidtagna åtgärder från Polismyndighetens sida med anledning av brevet. Polisen avslog med hänvisning till att handlingarna var sekretessbelagda i deras helhet.

Personen överklagade och fick avslag även i kammarrätten. Enligt domstolen var merparten av uppgifterna i handlingarna sådana som skulle kunna leda till att brevskrivaren identifieras. Därmed omfattades uppgifterna av den sekretess som gäller för uppgifter om enskildas personliga förhållanden i brottsutredningar. Mot bakgrund av det stora allmänintresse som finns kring Palmeutredningen ansåg kammarrätten att det inte stod klart att uppgifterna kunde lämnas ut utan att den berörda personen led men. Kammarrätten stödde sig på en liknande bedömning som hade gjorts i högsta instans (RÅ 1990 ref. 47) i ett tidigare mål.

Poliser blev enskilda när de utreddes

En journalist begärde ut namnen på de poliser som förekom i ett ärende vid Polismyndighetens avdelning för särskilda utredningar. Ärendet rörde ett polisingripande där den misstänkta hade avlidit.

Polismyndigheten avslog begäran med hänvisning till den sekretess som skyddar uppgifter om enskildas personliga förhållanden i förundersökningar och annan brottsbekämpande verksamhet.

Journalisten överklagade och argumenterade för att poliser som utför åtgärder inom ramen för sin tjänst inte ska betraktas som enskilda utan som företrädare för myndigheten, det vill säga som en del av det allmänna.

Kammarrätten höll med om att poliser som utför tjänsteåtgärder vanligtvis anses företräda det allmänna och därmed inte kan betraktas som enskilda. I det här fallet hade dock poliserna varit föremål för en brottsutredning och i detta sammanhang var de att betrakta som enskilda och skyddades av den aktuella sekretessen.

Säkerhetsprövningar hemlighölls på fel grund

Fackförbundet ST begärde ut handlingar ur utredningar som Migrationsverket hade gjort om två anställdas säkerhetsklassning. Myndigheten hemlighöll stora delar av dessa med hänvisning till försvarssekretess.

ST överklagade till kammarrätten som upphävde Migrationsverkets beslut och skickade tillbaka ärendet dit för ny prövning. Domstolen ansåg att de begärda handlingarna ”huvudsakligen inte omfattas av försvarssekretess”. Eventuellt omfattades uppgifterna av annan sekretess, men den saken skulle prövas av Migrationsverket som första instans, enligt kammarrätten.

Ordningsböter var hemliga

En person begärde ut alla digitala förelägganden om ordningsbot som hade utfärdats ett visst datum mellan vissa klockslag i Örnsköldsviks kommun. Polismyndigheten avslog.

Uppgifter som har tillförts polisens ordningsbotsregister, Orbit, omfattas av absolut sekretess. Den sekretessen gäller dock inte uppgifter i de enskilda ärendena om föreläggande av ordningsbot. Dessa omfattas nämligen av ett särskilt undantag från sekretessen.

Enligt polisen skulle begäran inte ses som en begäran om uppgifter ur ett ärende om föreläggande om ordningsbot, utan som en begäran om ett registerutdrag. Det här eftersom sökanden inte hade angett vilka specifika ordningsböter han var ute efter utan bara hade sagt att han ville ha alla under en dag. För att hitta dessa behövde myndigheten först göra en slagning i ordningsbotregistret. Myndigheten menade att sökanden därmed i praktiken begärde ett registerutdrag, det vill säga en handling som omfattas av absolut sekretess utan något sekretessundantag.

Personen överklagade men kammarrätten fastställde Polismyndighetens beslut.

Hemligt om det fanns ett k-nummer

En person begärde ut ett k-nummer rörande en viss händelse från Polismyndigheten. K-numret är det diarienummer som polisanmälningar får. Myndigheten vägrade lämna ut k-numret och hänvisade till förundersökningssekretess. Myndigheten ville varken bekräfta eller förneka om det pågick en förundersökning kring den specifika händelsen.

Personen överklagade men fick avslag i kammarrätten.