Allmän handling drivs av Panoptes Sweden AB, Sveriges ledande researchbolag. Våra övriga verksamheter är researchbolaget Acta Publica och Nyhetsbyrån Siren.
Kammarrätten i Göteborg nekar en persons begäran om att få ta del av uppgifter om födelseår för vissa domare på domstolen. De uppgifterna omfattas nämligen av personaladministrativ sekretess, enligt ett beslut. Kammarrätten understryker att bestämmelsen i det aktuella lagrummet i OSL har ett så kallat omvänt skaderekvisit – med presumtion för sekretess – med följden att uppgifter enbart kan röjas när det står klart att vare sig berörda enskilda eller närstående inte lider men. I centrum för domstolens närmare resonemang finns begreppet ”andra jämförbara uppgifter avseende personalen”, vilket tolkas som information som gör det möjligt att nå personalen utanför arbetstid. Födelsedatum, födelsenummer och postnummer utgör exempel på sådana uppgifter, enligt beslutet.
I ett snarlikt beslut bedömer samma kammarrätt att även anställdas ålder i hela år omfattas av sekretess.
Intresseanmälningar inför en markanvisning i Malmö är inlämnade ”i konkurrens”, och ett utlämnande av de uppgifterna riskerar att försämra stadens position i kommande förhandlingar. Det anser den ansvariga kommunnämnden, med följden att en persons begäran om att få ut samtliga anmälningar i fallet avslogs. Nämnden hänvisar i sitt avslag till OSL 19:3. Men kammarrätten i Göteborg delar inte samma uppfattning, efter att personen tagit ärendet vidare. Nämndens motivering är för allmänt hållen för att det ska finnas skäl att tro att det allmänna kan lida skada, enligt domstolen, som i sammanhanget betonar att det berörda lagrummet i OSL innebär ett rakt skaderekvisit med en presumtion för offentlighet. Därmed krävs ett mer preciserat avslagsskäl.
Kommunnämnden beordras nu, innan ett eventuellt utlämnande, utreda om det finns någon grund för sekretess enligt OSL 31:16. Detta baserat på påståendet att ett röjande av uppgifterna kan påverka de som lämnat in intresseanmälningarna.
Stadsarkivet i Malmö kommun tog emot en begäran om att få ta del av vissa uppgifter i en födelse- och dopbok. Kommunen avslog begäran med motiveringen att uppgifterna omfattades av folkbokföringssekretess.
Beslutet överklagades och när kommunen vidarebefordrade överklagandet till kammarrätten så bifogade man vissa handlingar. I kammarrätten begärde en annan person ut de aktuella bilagda handlingarna. Kammarrätten lämnade ut dem men med vissa uppgifter maskerade på grund av folkbokföringssekretess.
Personen överklagade till HFD som biföll och bestämde att bilagorna skulle lämnas ut i dess helhet. Domstolen konstaterade att folkbokföringssekretessen bara gäller i verksamhet som avser folkbokföring. Enligt HFD hade handlingarna inte förekommit in någon sådan verksamhet innan den kom till kammarrätten och målet i kammarrätten rörde inte heller folkbokföring. Därav var folkbokföringssekretessen inte heller tillämplig. Det fanns inte heller några andra sekretessregler som var tillämpliga på handlingarna, enligt HFD.
Uppgifter om en enskild persons pensionsbelopp som fanns i ett pensionsmål vid Kammarrätten i Göteborg var offentliga. Det bedömde HFD i den här domen. HFD hänvisade till att den tillämpliga sekretessbestämmelsen har ett rakt skaderekvisit, vilket innebär att offentlighet är huvudregeln. HFD bestämde att kammarrätten skulle lämna ut uppgifterna till personen som hade begärt ut dem.
När kammarrätten prövar ett överklagande av en myndighets beslut att inte lämna ut en allmän handling på grund av sekretess begär kammarrätten in den sekretessbelagda handlingen för att kunna göra sin överprövning av sekretessen. År 2019 kom ett antal avgöranden från HFD som slog fast att handlingen då är att anse som inkommen till kammarrätten, vilket betyder att den kan begäras ut av allmänheten enligt offentlighetsprincipen. Om någon begär ut handlingen och får avslag av kammarrätten kan vederbörande överklaga till HFD som första överklagandeinstans. Då finns inget krav på prövningstillstånd. Det blir med andra ord en slags smitväg till att få vilken sekretessfråga som helst prövad i HFD.
Vissa kammarrätter har försökt stänga den bakvägen genom att skicka tillbaka den aktuella handlingen direkt när målet är avgjort. Handlingen finns då inte längre kvar hos kammarrätten när HFD prövar överklagandet, vilket innebär att HFD avslår överklagandet på den grunden att handlingen inte är förvarade hos kammarrätten. Det blir alltså ingen prövning av sekretessfrågan.
Två personer JO-anmälde Kammarrätten i Göteborg för att den tillämpar denna rutin. Men JO fann inte skäl att kritisera det. JO pekade på att kammarrätten bara hade lånat in de aktuella handlingarna och att de inte hade tillförts något mål. Handlingarna hade inte förstörts utan återlämnats till beslutsmyndigheten, ”…där de finns tillgängliga för allmänheten att begära ut”. JO ansåg att kammarrättens hantering därmed inte hade påverkat rätten att ta del av handlingarna.
Allmänna handlingar som en myndighet har sekretessbelagt ska betraktas som förvarade hos och inkomna till kammarrätten när de överlämnas dit i samband med ett överklagande av sekretessbeslutet. Om någon begär ut handlingarna från kammarrätten under denna tid måste kammarrätten alltså göra en sekretessprövning och ta ställning till om handlingarna kan lämnas ut. Det framgår av ett antal HFD-avgöranden.
HFD tyckte inte att dessa fall kunde jämföras med situationen då en myndighet vägrar lämna ut en handling för att den inte är allmän och detta ställningstagande överklagas till kammarrätten. För dessa fall finns prejudikatet RÅ 1996 ref. 19 som säger att en handling som har bedömts som icke allmän av en myndighet inte ska ses som expedierad från myndigheten och inkommen till kammarrätten bara för att den överlämnas till domstolen i samband med ett överklagande.
Skillnaden, enligt HFD, är att handlingar som inte lämnas ut med hänvisning till sekretess som regel är allmänna handlingar. En praxis som innebär att dessa handlingar förlorar sin karaktär av allmänna handlingar när de överlämnas till domstol i samband med ett överklagande skulle innebära att de helt undandras från insyn under handläggningstiden i kammarrätten. Enligt HFD:s mening är en sådan ordning inte förenlig med grunderna för tryckfrihetslagstiftningen.
En person vände sig till landets fyra kammarrätter och begärde att få ta del av en fullständig förteckning över filerna i den ”hemkatalog” eller motsvarande som kammarrättspresidenten vid respektive domstol hade i sin tjänstedator. Kammarrätterna avslog med motiveringen att förteckningen inte var en allmän handling. Personen överklagade kammarrätternas avslagsbeslut till högsta förvaltningsdomstolen, HFD, men även HFD avslog. Enligt domstolen är en hemkatalog inte ett register eller en förteckning som förs fortlöpande på det sätt som avses i TF 2:10 1 st 1 p. HFD pekade på att en hemkatalog är ett personligt lagringsutrymme som en myndighet tillhandahåller en anställd. Hemkatalogen uppdateras kontinuerligt allteftersom den används men dess systematik skapas av den anställde och är varken förutbestämd eller automatisk. HFD jämförde med RÅ 1998 ref. 44, RÅ 1999 ref. 18 II och HFD 2015 ref. 4.
En person begärde hos Kammarrätten i Göteborg att få ta del av allt som står på internet om tre namngivna domare. Kammarrätten avslog begäran med motiveringen att internet är en sådan databas som, enligt praxis och förarbeten, inte skall betraktas som en allmänna handling utan omfattas av den så kallade biblioteksregeln (TF 2:14 1 st 3 p). Personen överklagade domstolens beslut till HFD men det blev avslag även där.
En person begärde hos kammarrätten att få ut skärmdumpar som polisen hade gett in i mål om avstängning av ordningsvakter. Skärmdumparna visade nedsättande uttalanden som ordningsvakterna hade gjort mot andra personer och kom ursprungligen från en utredning om hets mot folkgrupp. Kammarrätten avslog begäran om att få ut skärmdumparna. Personen överklagade till HFD men fick avslag även där. HFD skrev: ”Uppgifterna är i allt väsentligt av sådant slag att det kan antas att ordningsvakterna och de andra personerna som deltagit i konversationerna samt de personer som berörs i konversationerna lider skada eller men om skärmdumparna lämnas ut.” Enligt HFD gick det inte heller att avidentifiera skärmdumparna på ett sätt som undanröjde risken för men.
En person skickade ett mejl till Göteborgs tingsrätt och bifogade två filer döpta tf.pdf och ygl.pdf. Personen skrev i mejlet att filerna innehöll den så kallade scientologbibeln. I själva verket innehöll de tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Kort därefter begärde samma person ut mejlet inklusive de bifogade filerna. Dåvarande lagmannen vid Göteborgs tingsrätt avslog begäran med hänvisning till den sekretess som skyddar upphovsrättsskyddade verk. Sekretessregeln i fråga skyddar scientologbibeln enligt tidigare praxis. Lagmannen fattade beslutet utan att först öppna de begärda filerna. Sökanden överklagade beslutet till kammarrätten som avslog överklagandet. Inte heller kammarrätten tog del av de begärda filerna. JO kritiserade både tingsrättslagmannen och de domare som hade dömt i målet i kammarrätten.
Kammarrätten uppgav i sitt remissvar att sökanden hade haft ett annat syfte med sin begäran än de som avses i TF 2:1. JO påpekade att den enskildes syfte med en begäran om att få del av en allmän handling inte får påverka hur en domstol eller en myndighet handlägger hans eller hennes begäran.