Sök
Om oss
Allmän handling drivs av Panoptes Sweden AB, Sveriges ledande researchbolag. Våra övriga verksamheter är researchbolaget Acta Publica och Nyhetsbyrån Siren.
Meny
AVGÖRANDEN EFTER LAGRUM (KAPITEL:PARAGRAF I OSL)
Lagar
Etikett: Kammarrätten i Stockholm
Uppgifter från polisens säkerhetszon hemlighålls
Polisen hade fog för att neka SVT uppgifter om vilka personer som stoppades, och varför, i samband med säkerhetszonen i Hageby i Norrköping i juni. Det slår Kammarrätten i Stockholm fast, med hänvisning till bestämmelserna i OSL om förundersökningssekretess. Avslaget gäller även uppgifter om vad de genomförda visitationerna resulterade i. Enligt SVT:s överklagande till domstolen skulle informationen inte publiceras utan enbart användas till en kartläggning av hur polisens arbete i zonen hade gått till, med följden att berörda enskilda inte riskerade att lida men.
SVT har tidigare fått ut polisrapporterna från säkerhetszonen med namn- och identitetsuppgifter maskerade. Även namn på beslutande och ingripande poliser var vid utlämnandet sekretessbelagda.
Handlingsplaner för kommunal skolverksamhet inte offentliga
Utbildningsnämnden i Upplands-Bro hade fog för att hemlighålla handlingsplaner för den kommunala förskole- och skolverksamhetens ekonomi. Det anser kammarrätten efter att en företrädare för en tankesmedja, som granskar finansiering och organisering av den offentliga sektorn, överklagat i ärendet. Företrädaren betonade i överklagandet att nämnden själv benämner handlingsplanerna som upprättade och att rektorerna använder sig av dokumenten i sitt löpande arbete för att nå en budget i balans. Domstolen bedömer dock – efter ett resonemang om handlingstypens karaktär – att de inte kan anses vara justerade och att det inte heller handlar om ”sådana register eller andra förteckningar” som förs fortlöpande. Kammarrätten gör i sammanhanget åtskillnad mellan kommunens handlingsplaner och sådana e–postloggar och så kallade historikfiler, som i tidigare rättslig praxis har bedömts som fortlöpande förda förteckningar.
Därmed kan de aktuella dokumenten inte anses vara färdigställda i någon av de meningar som avses i 2 kap. 10 § TF, enligt domen.
Uppgiftslämnare till myndighets webbtidning fortsatt källskyddad
Kammarrätten i Stockholm bedömde i mars att en e-postlogg och inkomna tips avsedda för publicering hos webbtidningen Extrakt – som ges ut av det statliga forskningsrådet Formas – var allmänna handlingar. Men när motparten i målet sedan begärde ut ett berört e-postmeddelande maskerade Formas den anonyma uppgiftslämnarens identitet, med hänvisning till att de uppgifterna omfattades av tystnadsplikt enligt YGL. Kammarrätten går nu på samma linje som myndigheten i ett nytt avgörande, efter ett utförligt resonemang om intresseavvägningen mellan allmänna handlingars offentlighet och den enskildes intresse av att vara anonym. Domstolen utgår bland annat från principen om lex specialis – då två lagar av samma dignitet står emot varandra – och landar i slutsatsen att bestämmelsen om tystnadsplikt är en specialbestämmelse i relation till de allmänt giltiga bestämmelserna i TF. Den förstnämnda väger därför tyngre. Dessutom har författare och meddelare knutna till myndigheters elektroniska publikationer ett lika starkt anonymitetsintresse som hos tryckta periodiska skrifter i allmänhet. Enligt kammarrätten skulle följden annars bli att myndigheters källor saknar meddelarskydd i motsvarande situationer, och att myndigheter som vill ge ut publikationer med skyddet skulle vara tvungna att göra detta via tryckta skrifter.
I ett separat beslut bedömer kammarrätten att även den i förlängningen omfattas av tystnadsplikten, då en begäran om att få ut handlingen i Formas-målet ” i dess helhet” från domstolen, avslås utifrån samma grund.
Försäkringskassans sekretess väger tyngre än kommuns intresse i barnärende
Försäkringskassans beslut att neka Tyresö kommun handlingar som rör en förälders hälsotillstånd står sig även i kammarrätten, som har prövat om det funnits skäl att röja myndighetens sekretess i fallet. Den ansvariga kommunnämnden har pekat på att uppgifterna är väsentliga inför ett eventuellt ingripande till skydd för ett barn, och framfört att barnets intresse – enligt det berörda lagrummet i OSL – ska ha företräde framför den enskildes intresse av att uppgifterna inte ska lämnas ut till en annan myndighet. Dessutom skulle uppgifterna ha ett starkare sekretesskydd hos nämnden än hos Försäkringskassan, anser kommunnämnden.
Det senare är dock inte avgörande i sammanhanget, enligt kammarrätten. Istället handlar det om huruvida intresset av att uppgifterna lämnas ut har företräde framför det intresse som Försäkringskassans sekretess är avsett att skydda. Här anser domstolen att närmare uppgifter om utredningsläget hos kommunen saknas, med följden att det inte är uppenbart att nämndens intresse av ett utlämnande väger tyngst. Domstolen slår även fast att det inte finns någon generell uppgiftsskyldighet i lag för Försäkringskassan att anmäla uppgifter som kan borga för en kommuns ingripande till skydd för en minderårig person.
Lista över säkerhetskopior inte en säkerhetskopia
En person begärde att få ta del av kammarrättens registratorsbrevlådas lista över säkerhetskopior av e-postmeddelanden som kan återställas. Kammarrätten avslog med hänvisning till att de listade e-postmeddelandena hade raderats från det ordinarie e-postsystemet. Listan var, i likhet med de listade e-postmeddelandena, säkerhetskopior som förvarades hos domstolen enbart för att kunna återskapa information om den skulle gå förlorad oavsiktligt i det ordinarie systemet. Listan och meddelandena var alltså inte allmänna handlingar, enligt kammarrätten.
Personen överklagade och fick rätt i HFD. Domstolen hänvisade till förarbetena där det framgår att begreppet säkerhetskopia syftar på information som någon gång funnits i en myndighets ordinarie system och som har kopierats för att kunna återskapas om den skulle gå förlorad. Av detta följde, enligt HFD, att en lista över säkerhetskopior inte i sig är en säkerhetskopia. Att avslå begäran med hänvisning till att listan var en säkerhetskopia var alltså felaktigt enligt HFD som återförvisade ärendet till kammarrätten.
Ingen partsinsyn i överprövade handlingar
En person överklagade ett sekretessbeslut från Polismyndigheten. När kammarrätten lånade in de aktuella handlingarna för att gör sin sekretessbedömning begärde personen ut dessa handlingar från kammarrätten. Domstolen avslog med hänvisning till att handlingarna inte kunde betraktas som inkomna till domstolen.
Personen överklagade till HFD. Frågan i målet var om personen skulle få ta del av handlingarna hos kammarrätten enligt den sekretessbrytande regel som gäller för parter i ett mål. Det tyckte inte HFD. Partsinsynen omfattar de handlingar som har tillförts det aktuella målet. Enligt HFD hade de handlingar som lånats in inte tillförts målet. Det motiverades så här:
”Om handlingar som ska sekretessprövas av domstol skulle anses vara tillförda målet skulle en överprövning av en myndighets beslut att inte lämna ut handlingar med stöd av offentlighetsprincipen i de flesta fall bli meningslös, eftersom klaganden enbart genom att överklaga beslutet skulle få en betydligt mer omfattande rätt till insyn med stöd av den sekretessbrytande bestämmelsen”, skrev HFD.
Innehåll i länkar var inte allmänna handlingar
En person begärde hos två olika kammarrätter att få ta del av innehållet i länkar som hade skickats till domstolarna. Båda avslog och personen överklagade till HFD som fastställde underinstansernas beslut. HFD konstaterade att innehållet i länkarna inte hade tillförts en akt eller ett ärende hos kammarrätten. Det fanns inte heller någon annan anledning att betrakta länkarnas innehåll som allmänna handlingar, enligt HFD.
Innehåll i QR-kod inte förvarad handling
Kammarrätten i Stockholm har ingen QR-kodläsare. Därför var innehållet i en QR-kod som hade kommit in till kammarrätten inte en förvarad handling hos domstolen, enligt TF 2:3. En person som ville ta del av innehållet i QR-koden i klartext på plats hos domstolen fick följaktligen avslag av kammarrätten. Personen överklagade men HFD delade kammarrättens bedömning och avslog överklagandet.
Det överklagade beslutet från Kammarätten i Stockholm
HFD har prövat överklagande av liknande beslut från övriga kammarrätter och då gjort samma bedömning:
Fick ta ut avgift för redan inskannad dom
Kammarrätten i Stockholm tog ut en avgift på 56 kronor för att mejla ett digitalt exemplar av en dom till en person. Personen överklagade avgiftsuttaget till Domstolsverket. Han invände att kammarrätten inte kunde ta ut en avgift med stöd av 4 § 8 p avgiftsförordningen eftersom den regeln bara gäller verksamheter av tillfällig natur eller av mindre omfattning. Att lämna ut allmänna handlingar är en regelbundet återkommande verksamhet för myndigheter, påpekade han. Om det fanns grund för en avgift så menade han att den borde beräknas till noll. Det här eftersom kammarrätten hade skannat in domen redan innan han begärde ut den. Utlämnandet innebar därför inte något extra slitage på skannern eller någon extra arbetsinsats för skanning. Han påpekade att arbetsbördan för att skicka en fil är lika stor oavsett antal sidor och att det därför inte var rimligt att ta betalt per sida. Avgiften borde alltså beräknas som om bara en sida hade begärts ut eftersom arbetsbördan var den samma, ansåg han. Domstolsverket höll inte med. Myndigheten ansåg att utlämnande av allmänna handlingar är en sådan sidouppgift som domstolar och myndigheter kan avgiftsbelägga enligt 4 § 8 p avgiftsförordningen. När det gällde beräkningen av avgiften så hävdade Domstolsverket att det inte spelar någon roll att domen är inskannad sedan tidigare. Avgift ska ändå tas ut motsvarande den som gäller för papperskopior.
Utlämnande i pappersform kunde inte överklagas
En person begärde hos Kammarrätten i Stockholm att få ut en dom och ett beslut från kammarrätten i elektronisk form (pdf-fil) via e-post. Kammarrätten erbjöd personen att få ut domen och beslutet på papper men vägrade att lämna ut dem elektroniskt. Personen överklagade men överklagandet avvisades av dåvarande Regeringsrätten. Regeringsrätten hänvisade till att kammarrätten hade gått med på att lämna ut de begärda handlingarna i den form som föreskrivs i TF. Kammarrättens beslut hade därmed inte gått personen emot på det sätt som krävs för att det ska kunna överklagas enligt sekretesslagen (numera offentlighets- och sekretesslagen). Regeringsrätten hänvisade till att andra beslut i en kammarrätts administrativa ärenden inte överklagas till Regeringsrätten, vilket framgick av förordningen med kammarrättsinstruktion.