Sök
Om oss
Allmän handling drivs av Panoptes Sweden AB, Sveriges ledande researchbolag. Våra övriga verksamheter är researchbolaget Acta Publica och Nyhetsbyrån Siren.
Meny
AVGÖRANDEN EFTER LAGRUM (KAPITEL:PARAGRAF I OSL)
Lagar
Etikett: OSL 6:7
Hovrätt hänvisade till fel domstol för överklagande om nekade handlingar
När en person som varit part i ett tvistemål i Göta hovrätt begärde ut handlingar i målet och fick nej av hovrätten, hänvisade domstolen felaktigt personen till kammarrätten för att överklaga beslutet. När personens överklagande avvisades av kammarrätten, som inte ansåg sig vara rätt instans att pröva överklagandet, hamnade personens överklagande i ett limbo. Något som fördröjde personens möjlighet att överklaga. Nu får hovrätten kritik av Justitieombudsmannenn (JO) för hanteringen av ärendet.
Hovrätten hade nekat personen prövningstillstånd i tvistemålet. När personen sedan begärde ut hovrättens underlag för beslutet – bland annat rättsutredningen och handlingar där domstolens resonemang och ställningstaganden framgick – tolkade domstolen personens begäran som att den gällde utlämnande av allmänna handlingar ”i hovrättens administrativa verksamhet”, enligt tryckfrihetsförordningen (TF). Detta trots att personen ska ha begärt ut handlingarna baserat på sin rätt till partsinsyn. Domstolen bedömde sedan att de inte utgjorde allmänna handlingar och att beslutet därför skulle överklagas till kammarrätten.
Men JO menar att rätten till partsinsyn, som regleras i rättegångsbalken, innebär en större rätt till insyn i handlingar i ett mål än tryckfrihetsförordningens bestämmelser om rätten att ta del av allmänna handlingar. Därför, skriver JO i sitt beslut, bör domstolar i regel utgå ifrån att en sådan begäran först ska prövas enligt rättegångsbalken. Och därför borde inte Göta hovrätt ha hänvisat till kammarrätten. Ett beslut om tillämpningen av rätten till partsinsyn ska inte överklagas till en förvaltningsdomstol utan till en allmän domstol. I detta fall var den behöriga överinstansen Högsta domstolen.
Kammarrätten avvisade personens överklagande och hänvisade åter till hovrätten, vilket gjorde att personen hamnade i ett moment 22. JO riktar kritik mot hovrätten och konstaterar att den felaktiga hänvisningen gjorde att personens överklagande fördröjdes med åtta månader. ”Ett sådant dröjsmål är naturligtvis inte acceptabelt”, skriver JO.
Kammarrätten var fel besvärsinstans vid nekad partsinsyn
Den som nekas partsinsyn i ett ärende kan överklaga till förvaltningsrätten i den ordning som gäller för överklagande av beslutet i grundärendet. Kammarrätten var alltså inte rätt besvärsinstans i ett fall där en person hade nekats partsinsyn i ett disciplinärende vid Kriminalvården. Det slog domstolen fast i denna dom.
Enskild bör tillfrågas innan utlämnande med förbehåll
En person vände sig till Söderhamns kommun för att ta del av en anmälan hos kommunen om kränkande särbehandling. Kommunjuristen lämnade ut handlingen ”…med förbehåll att inte lämna ut namn på berörda personer. Såvida de inte själva löser sekretessen i samtal med dig.”
Personen JO-anmälde kommunjuristen och var bland annat missnöjd med att hon inte hade blivit tillfrågad i förväg om hon gick med på att ta del av handlingen med sekretessförbehåll.
JO konstaterade att det ställs vissa minikrav på utformningen av ett förbehåll för att det ska få rättslig verkan mot den som det riktar sig emot: Det ska utformas som ett formligt beslut där det framgår vilken handling det är fråga om, vem som träffas av förbehållet och vad förbehållet innebär.
Enligt JO bör den enskilde normalt också tillfrågas om ett förbehåll godtas innan ett utlämnande sker. Det här eftersom förbehållet innebär att den enskilde får en tystnadsplikt förenad med straffansvar. Den enskilde kan därför behöva överväga om utlämnande får konsekvenser som är svåra att hantera.
JO påpekade också att ett utlämnande med förbehåll är ett beslut i förvaltningslagens mening och därmed ska innehålla en motivering och en upplysning om hur det kan överklagas.
JO kritiserade Söderhamns kommun för hanteringen.
Nekades uppgift om antal orosanmälningar
En person begärde att få veta hur många gånger som fyra skolor i Lindesbergs kommun hade gjort orosanmälningar till socialtjänsten under åren 2015–2019. Hon ville också veta hur många av dessa som hade lett vidare till utredning. Kommunen avslog begäran med hänvisning till att man inte förde register över anmälningarna. De sparades bara i den berörda elevens akt på skolexpeditionen. Enligt kommunen gick det inte att få fram en uppgift om antal med hjälp av rutinbetonade åtgärder.
Personen överklagade. Kammarrätten tolkade hennes begäran, inte som en begäran om att ta del av allmänna handlingar, utan som en begäran om att ta del av uppgifter ur allmänna handlingar. Ett avslagsbeslut på en sådan begäran kan inte överklagas. Därför avvisade kammarrätten överklagandet.
Erbjöds kopia – kunde inte kräva transkribering
Kammarrätterna i Sundsvall, Stockholm och Jönköping fick varsitt mejl med en ljudfil bifogad. Filen uppgavs innehålla förhör från Helsingborgs tingsrätt. Senare vände sig en person till vardera kammarrätt och begärde en utskrift, transkribering, av förhöret. Kammarrätterna avslog begäran men erbjöd en kopia av ljudupptagningen.
Personen nöjde sig inte med det utan överklagade kammarrätternas beslut till HFD. Men domstolen avvisade överklagandena. HFD tyckte inte att personen hade nekats sin rätt att ta del av handlingen eftersom han hade erbjudits en kopia av ljudupptagningen.
Domstol kan inte kräva att handling återskapas
En kammarrätt kan inte ålägga en myndighet att återskapa raderade mejl, oavsett om dessa har gallrats olagligt eller inte. Det konstaterade kammarrätten i det här beslutet. Domstolen avvisade därför ett överklagande från en person som ville att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap skulle återskapa vissa raderade mejl.
Utlämnande i pappersform kunde inte överklagas
En person begärde hos Kammarrätten i Stockholm att få ut en dom och ett beslut från kammarrätten i elektronisk form (pdf-fil) via e-post. Kammarrätten erbjöd personen att få ut domen och beslutet på papper men vägrade att lämna ut dem elektroniskt. Personen överklagade men överklagandet avvisades av dåvarande Regeringsrätten. Regeringsrätten hänvisade till att kammarrätten hade gått med på att lämna ut de begärda handlingarna i den form som föreskrivs i TF. Kammarrättens beslut hade därmed inte gått personen emot på det sätt som krävs för att det ska kunna överklagas enligt sekretesslagen (numera offentlighets- och sekretesslagen). Regeringsrätten hänvisade till att andra beslut i en kammarrätts administrativa ärenden inte överklagas till Regeringsrätten, vilket framgick av förordningen med kammarrättsinstruktion.
Utskrivna förhör behövde inte lämnas ut på ljudfil
Polisen kan välja att lämna ut utskrifter av förhör i stället för ljudfiler med de inspelade förhören. Det konstaterade kammarrätten i denna dom och avvisade ett överklagande från en person som inte nöjde sig med utskrifterna utan ville lyssna på förhören. Kammarrätten menade att personen i fråga hade fått ta del av de begärda handlingarna genom utskrifterna. Polisens beslut hade alltså inte ”gått henne emot” och kunde inte överklagas enligt TF:s och OSL:s regler.
Jmf med KR Sthlm 3158-15 där utgången blev en annan.
Ingen rättighet läsa e-handlingar på papper
En person mejlade pdf-filer till dåvarande Riksskatteverket och begärde samtidigt att få läsa pappersutskrifter av de inskickade filerna på plats hos myndigheten. Riksskatteverket erbjöd honom att komma och läsa filerna på en datorskärm men ville inte skriva ut dem. Personen överklagade men kammarrätten avvisade överklagandet eftersom Riksskatteverket inte hade nekat personen att ta del av handlingarna. Kammarrätten bedömde att en enskild inte har rätt att kräva att en handling ska göras tillgänglig på ett visst sätt.
JO 4171-11
En person begärde hos Försvarsmakten, bl.a. Ledningsregementet och Livgardet, att få en sammanställning av vissa anställdas namn, grad, befattning och lön. JO kritiserade Försvarsmakten för att ha dröjt för länge med att lämna ut sammanställningen. Dessutom tvingades personen identifiera sig för att hämta ut handlingen, vilket var fel enligt JO. Det här eftersom Försvarsmakten redan konstaterat att sammanställning var offentlig i sin helhet. JO slog också fast att en myndighet inte får efterfråga en persons syfte med en begäran bara för att det är personuppgifter som begärs ut. Enligt JO krävs det att det finns någon konkret omständighet som gör att det kan antas att personuppgiften efter utlämnandet kommer att behandlas på ett sätt som omfattas av personuppgiftslagen.
Däremot tyckte inte JO att Försvarsmakten var skyldig att lämna ut sammanställningen i elektronisk form via e-post. Personen som begärt ut sammanställningen hade inte heller rätt till ett överklagbart avslagsbeslut i frågan om formen för utlämnandet.