EBM kritiseras för hänvisning till Polisen för utlämnande

En journalist som begärde ut handlingar avseende myndighetssamverkan mot organiserad brottslighet från Ekobrottsmyndigheten (EBM) fick beskedet att istället vända sig till Polismyndigheten, som uppgavs upprätta, diarieföra och arkivera de eftersökta handlingarna.

Hanteringen förtjänar kritik på flera punkter, anser Justitiekanslern. EBM borde ha hållit berörda handlingar ordnade på ett sådant sätt så att det går att bedöma om de var inkomna till, eller upprättade hos, myndigheten. Dessutom borde EBM ha gjort ett försök att hitta handlingarna, genom att exempelvis fråga inblandade personer.

”Det var till följd härav oriktigt av Ekobrottsmyndigheten att hänvisa journalisten till Polismyndigheten för att där framställa sin begäran om att få ta del av handlingarna. Hänvisningen innebar även att Ekobrottsmyndigheten felaktigt underlät att fatta ett överklagbart beslut om utlämnandet av handlingarna”, konstaterar JK. 

HD inte behörig att pröva utlämnandeärende om personaluppgifter

Svea hovrätt avslog i mars i år en begäran om att få ut en lista med födelseår för vissa anställda vid domstolen, och meddelade samtidigt att ett eventuellt överklagande skulle ställas till Högsta domstolen. Det senare beskedet var dock felaktigt, enligt HD. Domstolen utgår i ett beslut nyligen från 6 kap. 8 § i OSL, som klargör att frågor om utlämnande av allmänna handlingar – som inte avser en domstols rättskipande eller rättsvårdande verksamhet – ska överklagas till behörig kammarrätt.

Men trots skyndsamhetskravet och den flera månader långa fördröjningen i ärendet till följd av hovrättens felaktiga överklagandehänvisning beviljar inte kammarrätten någon förtursförklaring i målet. Det framgår av ett färskt beslut fattat av rätten, efter att personen som har begärt ut uppgifterna har ansökt om detta direkt efter HD:s beslut. Enligt domstolen handlar det nämligen inte om någon oskälig fördröjning av handläggningen.

Kriminalvården måste inte flytta handlingar för att tillhandahålla dem ”på stället”

Ett juridiskt ombud som, utifrån sin rätt till partsinsyn, ville ta del av handlingar rörande en klient fick beskedet av Kriminalvården att uppgifterna endast fanns tillgängliga på den aktuella anstalten. Myndigheten hänvisade till berörd paragraf i tryckfrihetsförordningen om tillhandahållande av allmänna handlingar ”på stället”. Juristen stod dock på sig om att han ville gå igenom materialet i myndighetens lokaler i Göteborg, och överklagade.

Nu slår dock kammarrätten fast att Kriminalvården inte har någon skyldighet att ställa handlingarna till förfogande på annan plats än där de förvaras, med följden att överklagandet avvisas på den punkten. Domstolen instämmer även i bedömningen att en begäran om epost, e-postlistor samt ljud- och bildupptagningar ska avslås. Detta då begäran i denna del om ”samtliga handlingar” rörande ombudets klient har varit för allmänt hållen, och att Kriminalvården inte har någon skyldighet att ta till de mer omfattande utredningsåtgärder som skulle krävas i ärendet.

Hovrätt hänvisade till fel domstol för överklagande om nekade handlingar

När en person som varit part i ett tvistemål i Göta hovrätt begärde ut handlingar i målet och fick nej av hovrätten, hänvisade domstolen felaktigt personen till kammarrätten för att överklaga beslutet. När personens överklagande avvisades av kammarrätten, som inte ansåg sig vara rätt instans att pröva överklagandet, hamnade personens överklagande i ett limbo. Något som fördröjde personens möjlighet att överklaga. Nu får hovrätten kritik av Justitieombudsmannenn (JO) för hanteringen av ärendet.

Hovrätten hade nekat personen prövningstillstånd i tvistemålet. När personen sedan begärde ut hovrättens underlag för beslutet – bland annat rättsutredningen och handlingar där domstolens resonemang och ställningstaganden framgick – tolkade domstolen personens begäran som att den gällde utlämnande av allmänna handlingar ”i hovrättens administrativa verksamhet”, enligt tryckfrihetsförordningen (TF). Detta trots att personen ska ha begärt ut handlingarna baserat på sin rätt till partsinsyn. Domstolen bedömde sedan att de inte utgjorde allmänna handlingar och att beslutet därför skulle överklagas till kammarrätten.

Men JO menar att rätten till partsinsyn, som regleras i rättegångsbalken, innebär en större rätt till insyn i handlingar i ett mål än tryckfrihetsförordningens bestämmelser om rätten att ta del av allmänna handlingar. Därför, skriver JO i sitt beslut, bör domstolar i regel utgå ifrån att en sådan begäran först ska prövas enligt rättegångsbalken. Och därför borde inte Göta hovrätt ha hänvisat till kammarrätten. Ett beslut om tillämpningen av rätten till partsinsyn ska inte överklagas till en förvaltningsdomstol utan till en allmän domstol. I detta fall var den behöriga överinstansen Högsta domstolen.

Kammarrätten avvisade personens överklagande och hänvisade åter till hovrätten, vilket gjorde att personen hamnade i ett moment 22. JO riktar kritik mot hovrätten och konstaterar att den felaktiga hänvisningen gjorde att personens överklagande fördröjdes med åtta månader. ”Ett sådant dröjsmål är naturligtvis inte acceptabelt”, skriver JO.

Kammarrätten var fel besvärsinstans vid nekad partsinsyn

Den som nekas partsinsyn i ett ärende kan överklaga till förvaltningsrätten i den ordning som gäller för överklagande av beslutet i grundärendet. Kammarrätten var alltså inte rätt besvärsinstans i ett fall där en person hade nekats partsinsyn i ett disciplinärende vid Kriminalvården. Det slog domstolen fast i denna dom.