Kriminalvården måste inte flytta handlingar för att tillhandahålla dem ”på stället”

Ett juridiskt ombud som, utifrån sin rätt till partsinsyn, ville ta del av handlingar rörande en klient fick beskedet av Kriminalvården att uppgifterna endast fanns tillgängliga på den aktuella anstalten. Myndigheten hänvisade till berörd paragraf i tryckfrihetsförordningen om tillhandahållande av allmänna handlingar ”på stället”. Juristen stod dock på sig om att han ville gå igenom materialet i myndighetens lokaler i Göteborg, och överklagade.

Nu slår dock kammarrätten fast att Kriminalvården inte har någon skyldighet att ställa handlingarna till förfogande på annan plats än där de förvaras, med följden att överklagandet avvisas på den punkten. Domstolen instämmer även i bedömningen att en begäran om epost, e-postlistor samt ljud- och bildupptagningar ska avslås. Detta då begäran i denna del om ”samtliga handlingar” rörande ombudets klient har varit för allmänt hållen, och att Kriminalvården inte har någon skyldighet att ta till de mer omfattande utredningsåtgärder som skulle krävas i ärendet.

Hovrätt hänvisade till fel domstol för överklagande om nekade handlingar

När en person som varit part i ett tvistemål i Göta hovrätt begärde ut handlingar i målet och fick nej av hovrätten, hänvisade domstolen felaktigt personen till kammarrätten för att överklaga beslutet. När personens överklagande avvisades av kammarrätten, som inte ansåg sig vara rätt instans att pröva överklagandet, hamnade personens överklagande i ett limbo. Något som fördröjde personens möjlighet att överklaga. Nu får hovrätten kritik av Justitieombudsmannenn (JO) för hanteringen av ärendet.

Hovrätten hade nekat personen prövningstillstånd i tvistemålet. När personen sedan begärde ut hovrättens underlag för beslutet – bland annat rättsutredningen och handlingar där domstolens resonemang och ställningstaganden framgick – tolkade domstolen personens begäran som att den gällde utlämnande av allmänna handlingar ”i hovrättens administrativa verksamhet”, enligt tryckfrihetsförordningen (TF). Detta trots att personen ska ha begärt ut handlingarna baserat på sin rätt till partsinsyn. Domstolen bedömde sedan att de inte utgjorde allmänna handlingar och att beslutet därför skulle överklagas till kammarrätten.

Men JO menar att rätten till partsinsyn, som regleras i rättegångsbalken, innebär en större rätt till insyn i handlingar i ett mål än tryckfrihetsförordningens bestämmelser om rätten att ta del av allmänna handlingar. Därför, skriver JO i sitt beslut, bör domstolar i regel utgå ifrån att en sådan begäran först ska prövas enligt rättegångsbalken. Och därför borde inte Göta hovrätt ha hänvisat till kammarrätten. Ett beslut om tillämpningen av rätten till partsinsyn ska inte överklagas till en förvaltningsdomstol utan till en allmän domstol. I detta fall var den behöriga överinstansen Högsta domstolen.

Kammarrätten avvisade personens överklagande och hänvisade åter till hovrätten, vilket gjorde att personen hamnade i ett moment 22. JO riktar kritik mot hovrätten och konstaterar att den felaktiga hänvisningen gjorde att personens överklagande fördröjdes med åtta månader. ”Ett sådant dröjsmål är naturligtvis inte acceptabelt”, skriver JO.

Kammarrätten var fel besvärsinstans vid nekad partsinsyn

Den som nekas partsinsyn i ett ärende kan överklaga till förvaltningsrätten i den ordning som gäller för överklagande av beslutet i grundärendet. Kammarrätten var alltså inte rätt besvärsinstans i ett fall där en person hade nekats partsinsyn i ett disciplinärende vid Kriminalvården. Det slog domstolen fast i denna dom.