Sök
Om oss
Allmän handling drivs av Panoptes Sweden AB, Sveriges ledande researchbolag. Våra övriga verksamheter är researchbolaget Acta Publica och Nyhetsbyrån Siren.
Meny
AVGÖRANDEN EFTER LAGRUM (KAPITEL:PARAGRAF I OSL)
Lagar
Etikett: avgiftsförordningen
Nekade gratiskopior överklagbart
En person ville ha kopior av handlingarna i ett mål i hovrätten där han själv var part. Hovrätten avslog och personen överklagade till Högsta domstolen, HD.
HD tog först ställning till om överklagandet skulle avvisas eller tas upp till prövning. Domstolen konstaterade att man i praxis har gjort skillnad på fall där en sökande har nekats att få ut en handling på grund av att den inte är beredd att betala avgiften, och fall där en sökande har nekats att få ut en handling därför att den endast godtar att få ut handlingen i en viss form, t.ex. elektroniskt. Beslut i den första kategorin har ansetts vara överklagbara, medan beslut i den andra har avvisats.
HD tog mot denna bakgrund upp överklagandet till prövning och delade då hovrättens bedömning att personen inte hade någon rätt att få kopior av de begärda handlingarna utan att betala någon avgift. Därmed avslogs överklagandet.
Riksarkivets eftersökningsavgift var olaglig
En person begärde att få ta del av ett antal bouppteckningar hos Riksarkivet. Myndigheten tog ut en eftersökningsavgift på 225 kr för att lämna ut en av dessa buppteckningarna. Myndigheten tillämpade i en intern policy om att en eftersökningsavgift ska tas ut om den enskilde inte kan precisera sin begäran så att uppgiften kan tas fram med hjälp av ”en sökingång och ett uppslag i en arkivvolym”. Sökanden anmälde Riksarkivet till JO som kritiserade myndigheten för att den hade tagit ut en avgiften. Sökanden hade inte gett Riksarkivet något utredningsuppdrag som myndigheten hade rätt att ta betalt för utan han hade gjort en begäran med stöd av offentlighetsprincipen. Enligt JO framstod tillämpning av en eftersökningsavgift som ett sätt att kringgå principen om att arbetskostnaden för att ta fram en allmän handling från arkivet inte får ingå i avgiftsunderlaget. Det gäller även om handlingen skannas in och lämnas ut i elektronisk form, enligt JO:
”Det kan dock enligt min mening inte komma i fråga att en myndighet tar betalt för arbetskostnaden för att ta fram en handling från arkivet om den skannar in handlingen och lämnar ut den elektroniskt. I stället ska samma princip gälla som vid utlämnade av en papperskopia av handlingen.
JO kritiserade också utformningen av Riksarkivets webbformulär för beställningar av handlingar eftersom den sökande inte kunde skicka in formuläret utan att kryssa i att den godkänner en eftersökningsavgift.
JO uttalade också att det framstod som mycket tveksamt att Riksarkivet hade lagstöd för att ta ut en avgift om fyra kronor per kopia för utlämnande pappershandlingar.
Riksarkivet fick också kritik för att det inte lämnade någon överklagandehänvisning när det gällde beslutet om en eftersökningsavgift.
Avgiftsfritt för journalister inte okej
JK var skeptisk till att Statens kärnkraftsinspektion, SKI, i vissa fall avstod från att ta ut avgifter för kopior av allmänna handlingar när dessa lämnades ut till journalister. ”Att en myndighet bedömer att det skulle vara värdefullt om t.ex. en journalist hade tillgång till vissa handlingar utgör inget giltigt skäl för att meddela undantag från avgiftsskyldigheten”, skrev JK. Enligt JK innebar en sådan tillämpning ett godtycke som kan leda till att vissa företrädare för allmänheten gynnas medan andra missgynnas.
JK slog också fast att ”myndigheter ska visa försiktighet med att registrera eller på annat sätt sammanställa vilka allmänna handlingar som en enskild tar del av. Det är direkt olämpligt om det inte finns ett påtagligt praktiskt behov av att göra det”. Detta med anledning av att en person hade anmält att SKI samlade alla handlingar som hade lämnats ut till honom i en särskild pärm. JK kritiserade också myndigheten för att den på sin hemsida hade skrivit en text som i praktiken avslöjade att personen hade begärt ut en viss handling.
Tingsrätt kunde inte ta betalt för tidsåtgång
När Hässleholms tingsrätt lämnade ut 140 kopior till en person fakturerade tingsrätten honom 1 440 kronor för tidsåtgången. Personen överklagade till Skatteverket. Tingsrätten försvarade sitt avgiftsbeslut med att ingen av de begärda handlingarna fanns som pdf-fil utan fick tas fram från arkivet och kopieras. Handläggaren hade lagt ner sammanlagt fyra timmar och tio minuter på att lämna ut handlingarna. Skatteverket underkände tingsrättens resonemang och satte ner avgiften till 310 kronor efter att ha beräknat kopiekostnaden enligt huvudregeln i 16 § avgiftsförordningen, det vill säga 50 kronor för de första tio sidorna och sedan två kronor för varje sida därutöver. Det fanns enligt Skatteverket inga skäl att, med stöd av undantagsregeln i bestämmelsens tredje stycke, beräkna avgiften till ett högre belopp.
Parter hade inte rätt till gratis kopior
Skatteverket har i ett antal beslut slagit fast att rätten till partsinsyn enligt 10 § förvaltningslagen (16 § i gamla förvaltningslagen) bara ger en rätt att ta del av material på plats hos myndigheten. Parter som vill ha kopior av allmänna handlingar måste betala för dem som alla andra, med undantag för de situationer som anges i 21 § avgiftsförordningen.
Det är till Skatteverket man kan överklaga myndigheters beslut om avgifter för kopior av allmänna handlingar enligt 15 § avgiftsförordningen. Skatteverket är sista instans – myndighetens beslut kan alltså inte överklagas (se 23-24 §§ avgiftsförordningen).
Fick ta ut avgift för redan inskannad dom
Kammarrätten i Stockholm tog ut en avgift på 56 kronor för att mejla ett digitalt exemplar av en dom till en person. Personen överklagade avgiftsuttaget till Domstolsverket. Han invände att kammarrätten inte kunde ta ut en avgift med stöd av 4 § 8 p avgiftsförordningen eftersom den regeln bara gäller verksamheter av tillfällig natur eller av mindre omfattning. Att lämna ut allmänna handlingar är en regelbundet återkommande verksamhet för myndigheter, påpekade han. Om det fanns grund för en avgift så menade han att den borde beräknas till noll. Det här eftersom kammarrätten hade skannat in domen redan innan han begärde ut den. Utlämnandet innebar därför inte något extra slitage på skannern eller någon extra arbetsinsats för skanning. Han påpekade att arbetsbördan för att skicka en fil är lika stor oavsett antal sidor och att det därför inte var rimligt att ta betalt per sida. Avgiften borde alltså beräknas som om bara en sida hade begärts ut eftersom arbetsbördan var den samma, ansåg han. Domstolsverket höll inte med. Myndigheten ansåg att utlämnande av allmänna handlingar är en sådan sidouppgift som domstolar och myndigheter kan avgiftsbelägga enligt 4 § 8 p avgiftsförordningen. När det gällde beräkningen av avgiften så hävdade Domstolsverket att det inte spelar någon roll att domen är inskannad sedan tidigare. Avgift ska ändå tas ut motsvarande den som gäller för papperskopior.
Två småbeställningar inget uppenbart missbruk
Mora tingsrätt gjorde fel som tog betalt för kopior av nio sidor ur ett förundersökningsprotokoll. Det slog Domstolsverket fast efter att den sökande hade överklagat avgiftsbeslutet. Enligt 16 § avgiftsförordningen ska kopior av allmänna handlingar lämnas ut avgiftsfritt om det är färre än tio sidor. Det går att göra undantag från regeln om avgiftsfrihet i fall där sökanden uppenbarligen missbrukar regeln genom att göra upprepade småbeställningar. I det här fallet hade sökanden visserligen begärt ut nio sidor ur samma förundersökning vid ett tidigare tillfälle. Men två småbeställningar utgjorde inte skäl nog för att göra undantag från avgiftsfriheten, ansåg Domstolsverket.
HFD 5688-12
Ett medieföretag begärde ut ett förundersökningsprotokoll i elektronisk form från Södertörns tingsrätt. Protokollet omfattade 2.400 sidor och tingsrätten tog ut en avgift på 4.840 kronor. Det motsvarade den avgift som skulle ha tagits ut för papperskopior. Medieföretaget överklagade till Skatteverket enligt anvisningarna i Skatteverkets besvärshänvisning. Men Skatteverket avvisade överklagandet eftersom tingsrättens avgiftsbeslut grundades på 4 § avgiftsförordningen. Det finns inte någon regel som säger att ett sådant beslut kan överklagas till verket. Efter överklagande så fastställde både förvaltningsrätten och kammarrätten Skatteverkets avvisningsbeslut. Kammarrätten konstaterade att Södertörns tingsrätts avgiftsbeslut var ett sådant administrativt beslut som ska överklagas till Domstolsverket. Medieföretaget överklagade även kammarrättens dom och HFD fastställde domen.
Skatteverket 767353-11
Förvaltningsrätten i Stockholm sökte fram domar i målhanteringssystemet Vera, sparade dem i pdf-format och mejlade dem till ett medieföretag. Domstolen tog ut en avgift på 300 kronor för arbetsinsatsen med stöd av 4 § avgiftsförordningen. Medieföretaget överklagade till Skatteverket. Men Skatteverket avvisade överklagandet eftersom det inte finns någon regel som säger att avgiftsbeslut enligt 4 § avgiftsförordningen kan överklagas till verket.
Skatteverket 764152-11
En myndighet kan inte ta betalt för tidsåtgången när allmänna handlingar lämnas ut, åtminstone inte om det leder till en högre avgift än avgiften för kopiekostnad enligt 15 § avgiftsförordningen. Det framgår av det här beslutet från Skatteverket.