Allmän handling drivs av Panoptes Sweden AB, Sveriges ledande researchbolag. Våra övriga verksamheter är researchbolaget Acta Publica och Nyhetsbyrån Siren.
Två USB-filer som har lämnats in till Kammarrätten i Jönköping som en del av ett pågående mål – och som inte gått att öppna med tekniska hjälpmedel – kan inte anses som tillgängliga för domstolen, eller ens förvarade där. Därmed är de inte formellt sett inkomna till domstolen och utgör inte allmän handling, enligt rättens beslut i ärendet i fjol. Nu slår Högsta förvaltningsdomstolen fast det utslaget.
Bakgrunden är en persons begäran om att få ta del av två körbara programfiler på ett USB-minne i kammarrättens lokaler. Kammarrätten avvisade först begäran, men blev sedan beordrad av HFD att pröva ärendet i sak.
En person begärde ut loggar för närvaro och loggar från chatkonversationer i Teams från ett kommunstyrelsesammanträde. Kommunen avslog begäran och personen överklagade.
Kammarrätten konstaterade att loggarna visserligen fanns som rådata i kommunens IT-system, men att det skulle ta mer än 4-6 timmar att sammanställa loggarna för det aktuella sammanträdet. Därmed var de inte allmänna handlingar.
Loggarna fanns hos de enskilda mötesdeltagarna även efter att mötet hade avslutats och det var möjligt att göra skärmdumpar av dessa. Det rörde sig därmed om färdiga elektroniska handlingar, enligt kammarrätten. Men loggarna var inte upprättade och därmed inte heller allmänna handlingar.
En journalist kunde inte få ut en logg för Skogsstyrelsens generaldirektörs privata e-postkonto trots att generaldirektören hade använt detta i tjänsten. Anledningen var att e-postkontot inte var tillgängligt för Skogsstyrelsen och därmed inte heller förvarat hos myndigheten i tryckfrihetsförordningens mening. Det bedömde kammarrätten i den här domen.
En person begärde hos HFD att få ta del av elektroniska kopior och/eller utskrifter av källkoden av filer som finns på olika datalagringsmedier som kommit in till domstolen.
Begäran omfattade bland annat disketter och hålkort. I denna del avslog HFD med hänvisning till att domstolen saknade teknisk utrustning för att kunna ta del av innehållet på dessa medier.
Begäran omfattade vidare CD/DVD-skivor och ett USB-minne med olika typer av filer på. HFD lämnade ut utskrifter av de RTF- och textfiler som fanns på dessa medier men avslog begäran vad avsåg program- och basfiler. Det här eftersom domstolen saknade program för att läsa dessa filer.
Även ett kassettband med ett datorspel för Commodore 64 omfattades av begäran. Personen hade specificerat att han inte ville ta del av programmet som en ljuduppspelning på en bandspelare. HFD hade dock ingen utrustning för att låta honom ta del av upptagningen på annat sätt. Det var därför det som erbjöds personen och med det ansåg HFD att begäran var tillgodosedd.
Ett hålkort som hade kommit in till Högsta förvaltningsdomstolen var visserligen en handling i tryckfrihetsförordningens mening, men den kunde inte anses förvarad hos domstolen. Det här eftersom domstolen saknade den utrustning som krävdes för att läsa av innehållet på hålkortet.
Utbildningsnämnden i Bodens kommun tyckte inte att den kunde sammanställa e-postloggar för fyra av sina anställda med rutinbetonade åtgärder, eftersom det skulle ta för lång tid och bli för dyrt (fyra timmar till en timkostnad om 900 kronor).
Personen som hade begärt ut loggarna överklagade och kammarrätten upphävde utbildningsnämndens beslut. Enligt domstolen hade e-postloggarna skapats automatiskt hos nämnden och i den mån dessa fanns kvar där behövdes ingen sammanställning av uppgifter göras. Loggarna för de fyra anställda var alltså allmänna handlingar. Kammarrätten återförvisade ärendet till nämnden för sekretessprövning.
Jämför med KR Sthlm 4558-15.
Någon gav in en gammal diskett till Högsta domstolen. En person begärde senare att få en kopia eller en utskrift av innehållet på disketten. HD konstaterade att disketten inte kunde anses förvarade hos domstolen eftersom man saknade de tekniska hjälpmedel som krävdes för att uppfatta den samma.
Någon skickade in en LP-skiva, ett kassettband och ett videoband till Högsta domstolen. Senare begärde olika sökande ut avskrifter av dessa. Högsta domstolen avslog eftersom domstolen saknade de tekniska hjälpmedel som krävdes för att uppfatta de ingivna upptagningarna. De kunde därför inte ses som förvarade vid domstolen.
Handlingen bakom en QR-kod kan inte anses förvarad vid en myndighet om myndigheten saknar en QR-kodläsare. Det slog kammarrätten fast i den här domen.
En person begärde hos Polismyndigheten att få ta del av ett antal filer som hade funnits på hårddiskar som tagits i beslag i en utredning. En domstol hade förklarat hårddiskarna förverkade och därefter hade de förstörts. Men polisen hade gjort spegelkopior av filerna och de fanns kvar på en server hos myndigheten. Polisen bedömde att filerna inte var allmänna handlingar eftersom de kom från handlingar som hade förverkats och förstörts efter ett domstolsbeslut och avslog därför hans begäran. Personen överklagade till kammarrätten som avslog överklagandet. Kammarrätten hänvisade till att beslutet om förverkande innebar att polisen inte längre fick lämna ut innehållet på spegelkopiorna. Personen gick vidare till HFD och fick rätt. HFD konstaterade att tryckfrihetsförordningen ”…är grundlag och innehåller inte några bestämmelser som föreskriver undantag från regleringen om allmänna handlingars offentlighet såvitt avser handlingar som en myndighet har tagit i beslag (jfr RÅ 1987 not. 150 och RÅ 1990 not. 147)”. Domstolen menade också att en ”…kopia av en allmän handling blir även den allmän handling eftersom kopian bara utgör ytterligare ett exemplar av det informationsinnehåll som finns lagrat på den fysiska informationsbäraren, t.ex. ett papper eller en hårddisk”.