Allmän handling drivs av Panoptes Sweden AB, Sveriges ledande researchbolag. Våra övriga verksamheter är researchbolaget Acta Publica och Nyhetsbyrån Siren.
Att det skulle kräva ”manuell genomgång av uppskattningsvis 3 400–5 000 personalakter” för att tillgodose en lokaltidningsjournalist begäran om beslutade varningar och avsked under ett år var inte skäl nog för Vänersborgs kommun att avslå den. Det konstaterar kammarrätten i Göteborg. Domstolen anger att handlingarna är allmänna, och att det inte är att betrakta som en sådan omfattande efterforskning att det faller utanför en myndighets skyldighet att sortera fram dem ur manuella akter.
”Av bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen och praxis framgår att den omständigheten att det är tidskrävande att ta fram en begärd handling inte är ett godtagbart skäl till att vägra ett utlämnande. Omfattningen av den arbetsinsats som krävs får i stället beaktas när det gäller skyndsamhetskravet och sättet för utlämnandet. Kommunstyrelsen har inte anfört att det i praktiken är omöjligt att tillhandahålla handlingarna och att det därför möter betydande hinder att ta få ta del av dem eller att framställa en kopia av dem”, står att läsa i domen.
Målet visas åter till kommunen för ny prövning.
Kammarrätten i Stockholm bedömer att polisstudenter inte omfattas av den nya och utökade sekretessen i personaladministrativ verksamhet, som gäller sedan den 2 juli 2025 för personer som arbetar på myndigheter där de ”särskilt kan riskera att utsättas för våld eller lida annat allvarligt men”. I en dom river domstolen därför upp ett beslut från Polismyndigheten om att sekretessbelägga ett beslut om att avskilja en student från polisutbildningen. Detta efter att en journalist hade begärt ut Polisens personalansvarsnämnds protokoll gällande två specifika månader. Protokollen innehöll även disciplinärenden, beslut om att skilja anställda från tjänsten, och yttranden till domstol.
Polismyndigheten hade även sekretessbelagt övriga personuppgifter i handlingarna, och det var korrekt anser kammarrätten, med hänvisning till två vägledande domar i HFD. Den utökade sekretessen i bland annat Polisens personaladministrativa verksamhet gäller personalansvarsnämndens ärenden. Men polisstudenter omfattas inte eftersom de inte är anställda vid myndigheten. Domstolen påpekar att ärenden om att skilja en student från polisutbildningen kan omfattas av sekretess, men att beslut i regel är undantagna.
Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har fällt avgöranden i två separata mål där de sedan i somras nya reglerna om personaladministrativ sekretess har prövats. Överdomstolen slår i dessa fast att den nya sekretessbedömningen, som innebär att namnen på tjänstemän som blir föremål för disciplinära påföljder kan maskeras i disciplinbesluten hos vissa myndigheter, ska gälla. I båda fall har journalister begärt att kammarrätten ska lämna ut disciplinbeslut gällande anställda på Kriminalvården – ett varningsbeslut, respektive ett beslut om löneavdrag – med namnen synliga. Kriminalvården hade maskerat namnen och hänvisade till den nya bestämmelsen i offentlighets- och sekretesslagen, 39 kap. 3 § andra stycket OSL, som vidgar sekretessen i personaladministrativ verksamhet hos myndigheter där personalen särskilt kan riskera att utsättas för våld eller lida annat allvarligt men. Kriminalvårdsanställda omfattas av dessa regler, enligt en ändring (SFS 2025:583) som samtidigt gjordes i offentlighets- och sekretessförordningen, 9 b § OSF.
Den föredragande juristen hos Kriminalvården vände sig i två snarlika skiljaktiga meningar emot att namnen maskerades med motiveringen att lagändringen i fråga inte har gjorts med respekt för grundlagarna och att lagstiftaren därmed har ”gett regeringen omotiverat långtgående befogenheter att inskränka handlingsoffentligheten”. Myndighetens offentlighets- och sekretessjurist underströk att det därför stod i domstolarnas makt att pröva den nya sekretesslagstiftningen mot 2 kap. 2 § TF och 2 kap. 21 § RF, som juristen menar att lagändringarna strider emot.
HFD har dock tillämpat det nya lagrummet i OSL och i domskälen framgår inga vidare överväganden om dess kompatibilitet med grundlagarna. Domstolen slår fast att de enskilda anställda kan antas lida men om deras namn lämnas ut. I HFD:s pressmeddelande av den ena domen anges däremot att domstolen har bedömt att ”sekretessbestämmelserna rörande Kriminalvårdens personaladministrativa verksamhet inte stod i strid med överordnade författningar.”
Kommunala parkeringsvakter ingår i den personalkategori som sedan 1 juli i år omfattas av nya bestämmelser med förstärkt skydd för offentliganställdas uppgifter, enligt en dom i Kammarrätten i Göteborg. Därmed behövs ingen konkret risk i det enskilda fallet för att sekretessbelägga en vakts tjänstetelefonnummer, utan det räcker att det kan antas att den enskilda eller någon närstående kan lida men om deras uppgifter röjs, skriver domstolen, som samtidigt betonar att p-vakter generellt arbetar under utsatta förhållanden. Bakgrunden är en begäran om att få ut en p-vakts tjänstelefonnummer i Hässleholm, en uppgift som domstolen bedömer ingår i den kommunala nämndens personaladministrativa verksamhet. Kammarrätten ser i det aktuella fallet inte någon påvisad risk för ”våld eller annat allvarligt”, men då det inte finns något hinder att pröva uppgiften mot de nya bestämmelserna spelar detta alltså mindre roll. Domstolen var dock inte enig – kammarrättsassessorn i målet var skiljaktig med hänvisning till att en offentlig befattningshavare som agerar i tjänsten företräder myndigheten och inte kan anses vara ”en enskild i nu aktuell mening”. Han betonade även det starka allmänintresset knutet till att ta del av offentliganställdas uppgifter.
Uppgifter i ett anställningsärende på Åklagarmyndigheten omfattas av sekretess, då de även förekommer i en pågående förundersökning i brottmål. Det instämmer kammarrätten i efter att en person stått på sig om att han begärt ut handlingarna från myndighetens personalavdelning, och inte från myndighetens förundersökningsverksamhet – och att prövningarna därmed borde vara åtskilda. Åklagarmyndigheten har anfört att all verksamhet inom myndigheten är en och samma, med undantag för personalansvarsnämnden. Därmed är bestämmelsen om förundersökningssekretess enligt OSL tillämplig även på den personaladministrativa sidan, enligt myndigheten, som även pekat på att avslaget i utlämnandefrågan har fattats av myndigheten centralt genom dess rättschef.
Kammarrätten konstaterar nu att uppgifterna rör enskilds personliga förhållanden som finns med i en förundersökning i brottmål, och att de därför omfattas av sekretess.
En journalist nekades att få två yttranden från en anställningsprocess på Åklagarmyndigheten, där en åklagare misstänktes för tjänstefel för att ha deltagit i anställningen av en person som hen hade en relation med. Yttrandena var offentliga fram tills dess att de tillfördes förundersökningen för tjänstefel, då anställningsärenden är undantagna från sekretess (OSL 39:2). Men trots att åtal hade väckts när journalisten begärde ut yttrandena, nekades han att få dem omaskade med hänvisning till förundersökningssekretess (OSL 35:1). Förundersökningssekretess upphör vanligtvis när uppgifterna lämnas till domstol (OSL 35:7), men i detta fall hade åklagaren i målet för tjänstefel valt att maskera de aktuella yttrandena i den version av förundersökningsprotokollet som lämnades till tingsrätten. Uppgifterna lämnades därför aldrig till domstolen.
Journalisten överklagade beslutet och argumenterade att omvänt skaderekvisit enligt OSL 35:1 inte är tillämpligt på yttrandena, då de begärdes ut från Åklagarmyndighetens personalavdelning, som inte ägnar sig åt att förebygga, utreda eller motverka brott. I stället skulle personalavdelningen kunna ses som en biträdande myndighet enligt OSL 18:3, vilket betyder att förundersökningssekretess ska bedömas med ett rakt skaderekvisit. Enligt journalisten innebär Åklagarmyndighetens beslut i längden att uppgifter som enligt OSL borde vara offentliga, beläggs med en 70-årig förundersökningssekretess. Kammarrätten går dock på Åklagarmyndighetens linje och menar att 35 kap. 1 § är tillämplig.
Två personer som hade blivit intervjuade och hade lämnat uppgifter i en utredning om kränkande särbehandling vid Länsstyrelsen i Västra Götaland hade inte rätt att få ut uppgifter om vilka andra personer som förekom i utredningen och vilka uppgifter dessa lämnat. Den bedömningen gjorde kammarrätten i den här domen.
Uppgifter som de sökande redan kände till eller själva hade lämnat skulle dock lämnas ut, enligt kammarrätten.
Utredningen om kränkande särbehandling hade gjorts av ett externt företag som hade lämnat en rapport med rekommendationer till länsstyrelsen. Det var den handlingen som de sökande hade begärt och fått ut i delvis maskerat skick.
En journalist begärde hos Gällivare kommun att få ta del av alla uppsägningsavtal och omplaceringsavtal/beslut inom socialtjänsten under en period på två månader. Kommunen lämnade ut en omplaceringsutredning men sekretessbelade namn och titel på den person som utredningen gällde. Det här med hänvisning till personalsekretess.
Personen överklagade och fick rätt i kammarrätten. Domstolen tyckte inte att det kunde antas att den anställda eller dennes anhöriga skulle lida men av ett utlämnande. Det här mot bakgrund av att omplaceringsutredningen inte innehöll några detaljerade uppgifter om skälen för utredningen. Det framgick bara att utredningen berodde på personliga skäl. Därför skulle den begärda handlingen lämnas ut i dess helhet.
Övervakningsnämnden i Eskilstuna hade inte stöd för att sekretessbelägga ledamöternas personnummer med stöd av OSL 39:3 3 st. Det slog kammarrätten fast redan första gången beslutet överklagades. Men när kammarrätten skickade tillbaka ärendet till övervakningsnämnden för ny prövning avslog nämnden igen med hänvisning till samma sekretessregel. Nämnden tog stöd av ett avgörande från en annan kammarrätt som hade prövat motsvarande fråga och kommit fram till att sekretessregeln är tillämplig vid övervakningsnämnder.
Sökanden överklagade och kammarrätten konstaterade att man redan hade tagit ställning i frågan om OSL 39:3 3 st är tillämplig vid övervakningsnämnden och kommit fram till att den inte är det. Domstolen uttalade följande på tal om att övervakningsnämnden trotsat kammarrättens tidigare avgörande:
Oavsett anledningen till att ett mål återförvisas är huvudregeln att domstolens sakprövning, sådan den kommer till uttryck i beslutsmotiveringen (domskälen), ska godtas av beslutsmyndigheten då denne senare meddelar sitt beslut.
En person begärde ut namn och andra personuppgifter som fanns i ett anställningsavtal för en parkeringsvakt med nummer 301 vid Teknik- och fastighetsnämnden i Karlstads kommun. Nämnden avslog med motiveringen att personen bakom begäran sålde uppgifter om kommunens parkeringsvakter via sociala medier. Enligt nämnden fanns det en risk att parkeringsvakterna skulle utsättas för trakasserier, samt att uppgifterna skulle användas i strid med GDPR.
Personen överklagade men fick avslag av kammarrätten som delade nämndens bedömning. Domstolen konstaterade bland annat att begäran om parkeringsvaktens personuppgifter inte var kopplad till en viss parkeringsanmärkning. Om den hade varit det så hade parkeringsvaktens namn kunnat vara offentligt, enligt tidigare domstolspraxis.