Allmän handling drivs av Panoptes Sweden AB, Sveriges ledande researchbolag. Våra övriga verksamheter är researchbolaget Acta Publica och Nyhetsbyrån Siren.
En person som begärde ut uppgifter på företagsnamn och produktionsadress för samtliga mjölkproducenter i Blekinge – samt vilka av dem som registrerat sig för försäljning av obehandlad mjölk – fick blankt nej hos länsstyrelsen. Myndigheten nekade uppgifterna dels utifrån 30 kap. 23 § i OSL, som stadgar att sekretess råder för statliga myndigheters tillsynsverksamhet runt enskilda aktörers affärs- och driftsförhållanden. Dels utifrån en ”underliggande hotbild” mot lantbrukare, med stöd i bestämmelserna i 21 kap 3 § OSL. Men det beslutet får nu underkänt i kammarrätten. Domstolen pekar på att det råder en presumtion för offentlighet i bägge delar, och att denna är extra stark när det gäller 21 kap 3 § i OSL. Uppgifterna kan inte maskeras utifrån en förmodad generell hotbild mot lantbrukare, är bedömningen. Kammarrätten slår samtidigt fast att det inte heller har preciserats på vilket sätt de begärda uppgifterna rör affärs- eller driftsförhållanden, eller hur de skulle kunna lida skada vid ett eventuellt röjande.
Ärendet skickas nu åter till länsstyrelsen för förnyad handläggning. Personen som står bakom begäran har uppgett att bakgrunden är ett privat projekt, för att knyta ihop de som efterfrågar opastöriserad mjölk med berörda gårdsproducenter.
En person hade rätt att få ut namnet på den veterinär som hade skrivit en tjänsteanteckning i ett ärende om omhändertagande av djur vid länsstyrelsen. Länsstyrelsen hade hänvisat till att det fanns en hotbild mot veterinären. Men kammarrätten konstaterade att den åberopade sekretessbestämmelsen inte är tillämplig på enskildas namn.
En förälder begärde ut en rankinglista över alla elever som hade kommit in i årskurs sju på en grundskola i Göteborgs kommun, med uppgifter om hur långt ifrån skolan respektive elev bodde. Kommunen avslog med hänvisning till att listan kunde avslöja var elever med skyddad identitet bor.
Föräldern överklagade och kammarrätten underkände den grund för sekretess som hade åberopats av kommunen. Domstolen pekade på att den aktuella sekretessregeln har ett rakt kvalificerat skaderekvisit och att det därmed finns en stark presumtion för offentlighet. Kammarrätten skickade tillbaka ärendet till kommunen för prövning av om någon annan sekretessregel var tillämplig.
En person hade rätt att få ut en partsbilaga till en dom avseende sluten psykiatrisk tvångsvård enligt LPT. I bilagan fanns uppgifter om den tvångsvårdades namn, personnummer och adress.
Kammarrätten konstaterade att uppgifterna inte omfattades av patientsekretess eftersom uppgifter i beslut om psykiatrisk tvångsvård är undantagna denna sekretess. Uppgifterna kunde inte heller sekretessbeläggas med stöd av den sekretess som skyddar uppgifter om var förföljda personer bor. Namn och personnummer skyddas inte av den aktuella sekretessen. Och domstolen tyckte inte heller att det fanns någon särskild anledning att anta att den berörda skulle utsättas för våld eller annat allvarligt om adressuppgiften lämnades ut.
Bilagorna till en länsstyrelses beslut i ett djurskyddsärende omfattades inte av sekretess eftersom sekretessen i den tillämpliga sekretessregeln inte gäller uppgifter i beslut. Bilagorna utgjordes av en kontrollrapport och en fotobilaga.
E-postmeddelanden som chefen för barn- och utbildningsförvaltningen i Östersunds kommun skickade till kommundirektören blev allmänna handlingar. Det här eftersom meddelandena rörde frågor där barn- och utbildningsförvaltningen var självständig i förhållande till kommunstyrelsen. Detta gällde trots att förvaltningschefen och kommundirektören båda var anställda inom kommunstyrelsen. Det kom kammarrätten fram till i dessa domar.
Efter att kammarrätten hade skickat tillbaka ärendet till Östersunds kommun beslutade kommunstyrelsen att sekretessbelägga de begärda mejlen med hänvisning till bestämmelserna i OSL om sekretess till skydd för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden.
Sökanden överklagade på nytt och kammarrätten anmodade kommunstyrelsen att redovisa vilka paragrafer i OSL man hade tillämpat i sitt beslut. Kommunstyrelsen hänvisade till två paragrafer och förklarade att mejlen utgjorde en del av underlaget i ett visselblåsarärende. Mejlen innehöll information om enskilda medarbetare som hade lämnat uppgifter om olämpligt uppträdande från en politiskt tillsatt ledamot. Kommunstyrelsen menade att ett utlämnande av handlingarna vore att ”kringgå efterforskningsförbudet och principen om meddelarskydd”.
Kammarrätten konstaterade att de begärda handlingarna inte innehöll några sådana uppgifter som skyddas av de paragrafer som kommunstyrelsen hade hänvisat till. Kammarrätten skickade tillbaka ärendet till kommunen en andra gång för prövning av om handlingarna omfattades av sekretess enligt någon annan paragraf.
Tredje gången gillt försökte Östersunds kommun sekretessbelägga mejlen med stöd av personalsekretess. Kammarätten underkände även det och beslutade att handlingarna skulle lämnas ut till sökanden.
Fackförbundet ST begärde att få ta del av ett e-postmeddelande som en inskriven arbetssökande skickat till en av Arbetsförmedlingens internutredare. I meddelandet anmälde den inskrivne att hon hade blivit utsatt för brott av en av myndighetens medarbetare. Arbetsförmedlingen lämnade ut meddelandet med undantag för uppgifter om avsändarens namn, e-postadress samt uppgifter om dennes mående.
ST överklagade och fick rätt i kammarrätten. Enligt domstolen var uppgifterna inte hemliga enligt regeln om sekretess för enskilds hälsa och sexualliv. Domstolen trodde inte heller att den inskrivne skulle utsättas för våld eller annat allvarligt men om hennes e-postadress lämnades ut till ST. Slutligen förekom uppgifterna inte i ett ärende om arbetsförmedlingen. Därmed var sekretessen för uppgifter om personliga förhållanden i sådana ärenden inte tillämplig.
En person hade rätt att få ut en GPS-position från länsstyrelsen som visade på vilken plats en varg hade avlivats genom skyddsjakt. Det slog kammarrätten fast i den här domen. Länsstyrelsen hade hemlighållit positionen med motiveringen att den kunde jämställas med en bostadsadress eftersom den kunde ”…lämna upplysning om var enskild bor som kan uppfattas ha hjälpt länsstyrelsens jaktledare”. Mot bakgrund av att det hade förekommit hot i samband med skyddsjakten ville länsstyrelsen hålla uppgiften hemlig. Personen bakom begäran överklagade och fick rätt i kammarrätten. Domstolen tyckte inte att GPS-positionen kunde kopplas till en enskilds bostadsadress.
Det är inte hemligt vid vilken anstalt en fånge är placerad även om det finns en hotbild mot honom eller henne. Det slog kammarrätten fast i denna dom och hänvisade till att Kriminalvården ansvarar för intagnas säkerhet.
En person vände sig till anstalten Färingsö och begärde att få ta del av strafftidsbeslut för alla intagna med ”skyddad id” som var placerade vid anstalten ett visst datum. Kriminalvården lämnade ut ett strafftidsbeslut som passade in på begäran men maskerade uppgifter om den intagnes namn och personnummer, uppgifter om vilken domstol som dömt ut straffet, målnumret och namnet på häktet där beslutet hade fattats. Myndigheten konstaterade att uppgifterna inte kunde hemlighållas med stöd av OSL 35:15. Den bestämmelsen skyddar visserligen uppgifter om personliga förhållanden i Kriminalvårdens verksamhet men alla former av beslut är undantagna från sekretessen. Myndigheten tillämpade därför i stället OSL 21:3 som skyddar uppgifter om förföljda personer, bland annat uppgifter om var sådana personer bor stadigvarande eller tillfälligt. Sökanden överklagade till kammarrätten. Domstolen undanröjde Kriminalvårdens beslut och bestämde att strafftidsbeslutet skulle lämnas ut i sin helhet. Domstolen hänvisade till att begränsningar av den grundlagsfästa rätten att ta del av handlingar måste anges noga i lag. Domstolen konstaterade att det aktuella strafftidsbeslutet inte innehåller några uppgifter om var den intagen tillfälligt vistas. Däremot, förklarade domstolen, innehåller beslutet sådana uppgifter som tillsammans med det sätt som begäran hade formulerats avslöjar var den intagne för tillfället befinner sig. Men enligt domstolen var det förhållandet inte skäl att enligt OSL 21:3 eller någon annan sekretessregel vägra lämna ut de begärda uppgifterna.