Sms-besked om förhållanden för att ta del av handling var inte överklagbart

När en person ville besöka en kammarrätt för att läsa en handling från 1762 informerades hen av kammarrätten genom ett textmeddelande (sms) om sin möjlighet att ta del av handlingen på plats i domstolens lokaler ett visst datum. Sökanden fick även information om att handlingen skulle komma att hanteras av personal vid domstolen och om att sökanden inte skulle komma att få vidröra den.

Sökanden ansåg att kammarrätten, genom att ställa krav på personals närvaro, hade ställt upp ett förbehåll för att få ta del av handlingen och begärde därför att ett överklagbart beslut skulle fattas. Kammarrätten hade dock gjort sig av med handlingen och fattade inte beslut i denna fråga.

Högsta förvaltningsdomstolen framförde vid sin prövning att ett besked som någon anställd vid en myndighet lämnar i samband med en prövning enligt 6 kap. 3 § första stycket första meningen offentlighets- och sekretesslagen inte är ett sådant beslut av myndigheten som avses i 7 § samma lag. Av praxis framgår att ett överklagande av ett sådant besked inte kan tas upp till prövning. Enligt överinstansen var det besked som skickades via sms ett sådant som inte kunde överklagas. Överklagandet avvisades därför.

Riksarkivet fick dubbel bakläxa på GDPR-sekretess plus JO-kritik

Kammarrätten upphävde Riksarkivet beslut att sekretessbelägga källhistoriskt material med stöd av GDPR-sekretess. Företaget som hade begärt ut materialet avsåg att publicera det på en webbplats med utgivningsbevis. Den avsedda personuppgiftsbehandlingen var alltså undantagen GDPR. Kammarrätten skickade tillbaka ärendet till Riksarkivet för prövning av om materialet var sekretessbelagt på någon annan grund.

Riksarkivet överklagade domen. HFD avvisade överklagandet eftersom bara sökanden är behörig att överklaga ett beslut angående rätten att ta del av allmänna handlingar. Riksarkivet hade därför inte rätt att överklaga kammarrättens dom.

Riksarkivet fattade ett nytt beslut där myndigheten återigen avslog företagets begäran med hänvisning till GDPR-sekretess. Myndigheten tyckte att kammarrätten hade ”lämnat motstridiga skäl” och sade sig var skyldig att tillämpa sekretess ”om det finns skäl både för och emot”. Företaget överklagade till kammarrätten som återigen upphävde Riksarkivets beslut.

Domstolen konstaterade att företaget i stort sett är undantagen regleringen i GDPR genom sitt utgivningsbevis, men att det finns ett undantag. Det är bestämmelsen i 1 kap. 20 § yttrandefrihetsgrundlagen som säger att grundlagen inte hindrar förbud mot databaser där man kan söka på känsliga personuppgifter som till exempel etniskt ursprung, hudfärg och religiös övertygelse. Kammarrätten skickade tillbaka ärendet till Riksarkivet för att myndigheten skulle pröva om undantagsbestämmelsen var tillämplig i ärendet.

Efter att kammarrätten för andra gången återförvisat ärendet till Riksarkivet lät myndigheten det ligga utan några åtgärder. Företaget JO-anmälde då myndigheten. JO riktade allvarlig kritik mot Riksarkivet eftersom myndighetens agerande närmast fick betecknas som domstolstrots.