Kungens beslut om tystnadsplikt kan inte prövas i domstol

Utrikesnämnden är ett riksdagsorgan vars huvudsakliga uppgift är att verka som ett samrådsorgan mellan riksdagen och regeringen i utrikespolitiska frågor. Kungen är ordförande i nämnden. Utrikesnämnden består av talmannen samt 18 ledamöter varav 9 är ordinarie och 9 är suppleanter. Partiledarna i riksdagspartierna brukar vara ledamöter i nämnden.

Av 10 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen framgår att ordföranden kan besluta om ovillkorlig tystnadsplikt för ledamöterna i nämnden. Detta är den enda kvarvarande makt kungen har kvar sedan 1809 års regeringsforms tid. Tystnadsplikten som kungen beslutar om går före rätten att meddela sig med massmedia, enligt 44 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL.

En journalist sökte resning över kungens beslut om tystnadsplikt under de senaste fem åren. Hon menade att besluten om ovillkorlig tystnadsplikt utgör en otillåten inskränkning av yttrandefriheten och att hon är personligen berörd av besluten, eftersom de omöjliggör för henne att anskaffa uppgifter i den journalistiska verksamhet som hon bedriver. Om resning inte beviljades yrkade hon rättsprövning över de senaste besluten.

Högsta förvaltningsdomstolen avvisade ansökan med följande motivering: ”Bestämmelserna om resning i 11 kap. 13 § regeringsformen är inte tillämpliga på ärenden hos utrikesnämnden. Eftersom ansökan om resning avser beslut i sådana ärenden kan den inte tas upp till prövning (jfr RÅ 1999 not. 148).” RÅ 1999 not. 148 gällde en ansökan om resning över ett beslut av konstitutionsutskottet.

Domstolen fann även att ansökan om rättsprövning inte gällde något sådant beslut av regeringen som kan bli föremål för rättsprövning. Även denna ansökan avvisades.

Samma journalist begärde från Utrikesnämndens kansli på utrikesdepartementet ut ett utdrag av alla beslut om tystnadsplikt fattade av kungen eller en tillfällig riksföreståndare under åren 2020-2025. Begäran gällde inte motiveringen av besluten, diarienummer eller liknande beteckning, utan bara själva beslutsmeningen.

Utrikesnämndens sekretariat angav följande: ”Samtliga beslutsmeningar om villkorlig tystnadsplikt (antalet) under perioden 2020–2025 utgör uppgifter som visar hur frekvent och nivån på frågor som diskuteras i Utrikesnämnden.” Nämndens kansli lämnade dock ut huvudsatserna ”[maskerat] bad ordföranden att förordna om ovillkorlig tystnadsplikt” och ”Hans Majestät Konungen påminde om ovillkorlig tystnadsplikt” i ett i övrigt maskerat protokoll.

Regeringen fann att samtliga uppgifter i handlingarna omfattades av utrikessekretessen i 15 kap. 1 § OSL. Sekretessen gäller om det kan antas att det stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skadar landet om uppgifterna röjs. Överklagandet avslogs därför.

Regeringen lämnar ut kungligt beslut om ovillkorlig tystnadsplikt

En person som begärde ut ett valfritt beslut om ovillkorlig tystnadsplikt i utrikesnämnden har fått ut en hårt maskad kopia av ett protokoll där det framgår att kungen, som är nämndens ordförande, har beslutat om tystnadsplikten. Utrikesnämnden sa först blankt nej med hänvisning till utrikessekretessen enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen, men regeringen ändrade beslutet och bedömer att att några få uppgifter är offentliga. Endast meningen där kungens beslut framgår, samt sekreterarens och justerarens namnteckningar har lämnats omaskade i handlingen.

JO 180-14

JO kritiserade Kalmar kommuns beslut att inte längre tillmötesgå eller ens pröva en persons begäran om att ta del av allmänna handlingar. Kommunen fattade beslutet efter att personen, under ett par års tid, lämnat in ett mycket stort antal förfrågningar, skrivelser och begäran om handlingar. Kommunen menade att personen missbrukat offentlighetsprincipen eftersom hon ofta inte hämtade ut handlingarna som kommunen tog fram åt henne, själv uppgav att hon inte var intresserade av handlingarna och dessutom betedde sig så provocerande mot kommunens personal att det hade blivit ett arbetsmiljöproblem. Det spelade ingen roll enligt JO som konstaterade att reglerna om allmänna handlingars offentlighet ska tillämpas strikt formellt utan beaktande av vilket ändamål reglernas tillämpning i det enskilda fallet kan tänkas främja eller inte främja. Därför stred beslutet mot TF och OSL och även mot regeringsformens regler om att en myndighet ska beakta allas likhet inför lagen.

JO_180_14