Allmän handling drivs av Panoptes Sweden AB, Sveriges ledande researchbolag. Våra övriga verksamheter är researchbolaget Acta Publica och Nyhetsbyrån Siren.
Överförmyndarnämnden i Malmö kommun nekade en journalist på Sydsvenskan att få ut vissa uppgifter om gode män. Journalisten överklagade till kammarrätten och yrkade att domstolen skulle tvinga nämnden att lämna ut:
Kammarrätten avslog det första yrkandet eftersom det skulle krävas allt för omfattande efterforskningar för att hitta de begärda klagomålen. Nämnden skulle behöva söka igenom både det digital dagboksregistret och göra en manuell sökning i alla akter. Det andra yrkandet återförvisades till överförmyndarnämnden eftersom nämnden inte hade gjort en tillräckligt noggrann sekretessprövning enligt kammarrätten. Slutligen biföll kammarrätten det tredje yrkandet och bestämde att de begärda uppgifterna skulle lämnas ut. Enligt kammarrätten stod det klart att uppgifter om att en person är förordnad som god man samt hur många huvudmän som personen har kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men.
Se även KR Göteborg 5619-15 m.fl. där domstolen kom till en delvis motsatt slutsats.
JO kritiserade Kalmar kommuns beslut att inte längre tillmötesgå eller ens pröva en persons begäran om att ta del av allmänna handlingar. Kommunen fattade beslutet efter att personen, under ett par års tid, lämnat in ett mycket stort antal förfrågningar, skrivelser och begäran om handlingar. Kommunen menade att personen missbrukat offentlighetsprincipen eftersom hon ofta inte hämtade ut handlingarna som kommunen tog fram åt henne, själv uppgav att hon inte var intresserade av handlingarna och dessutom betedde sig så provocerande mot kommunens personal att det hade blivit ett arbetsmiljöproblem. Det spelade ingen roll enligt JO som konstaterade att reglerna om allmänna handlingars offentlighet ska tillämpas strikt formellt utan beaktande av vilket ändamål reglernas tillämpning i det enskilda fallet kan tänkas främja eller inte främja. Därför stred beslutet mot TF och OSL och även mot regeringsformens regler om att en myndighet ska beakta allas likhet inför lagen.
Anstalten Norrtälje var skyldig att gå igenom alla nuvarande och tidigare intagnas journaler ett antal år tillbaka för att hitta eventuella beslut om vårdvistelse som hade begärts ut av en intagen. Det slog kammarrätten fast. Anstalten hade vägrat med hänvisning till den stora arbetsinsats som skulle krävas men domstolen tyckte inte att det var ett lagligt skäl för avslag.
En person begärde att få ut samtliga avslagsbeslut de senaste två åren i ärenden om internationell vård där Försäkringskassan motiverat beslutet med att behandlingen inte varit medicinskt motiverad och/eller att behandlingen inte gavs i Sverige. Försäkringskassan avslog och kammarrätten fastställde beslutet. Domstolen hänvisade till att myndigheten inte hade någon möjlighet att söka efter vissa beslutsmotiveringar i sina register och att det i praktiken krävdes att myndigheten gick igenom samtliga beslut under tidsperioden manuellt. Domstolen menade att detta låg utanför myndighetens efterforskningsskyldighet.
Scientologikyrkan begärde hos Rikspolisstyrelsen att få ta del av samtliga diarieuppgifter över ärenden som berörde samfundet. RPS lämnade ut några diarieuppgifter som var lätta att hitta men ville inte göra några större efterforskningar eftersom samfundet inte hade beskrivit de begärda handlingarna närmare. Dåvarande Regeringsrätten gav Rikspolisstyrelsen bakläxa. Att det skulle ta lång tid att hitta handlingarna, ”…på grund av diariets uppläggning…”, var inte ett godtagbart skäl att vägra leta, menade domstolen.
En journalist begärde ut samtliga ärenden hos Skånepolisen där en mordbrandsmisstänkt själv hade varit målsägande. Journalisten vill ha ut handlingar ”så långt tillbaka som möjligt”. Polisen vägrade lämna ut handlingar i ärenden före år 1998 med hänvisning till att det innan dess inte fanns något datoriserat sökregister och begäran därför krävde en omfattande manuell sökning. Handlingarna i ärenden efter 1998 sekretessbelade polisen med hänvisning till att ingen av den enskildes anmälningar lett till åtal och att han skulle kunna lida men av ett utlämnande. Efter överklagande fastställde kammarrätten polisens beslut i fråga om handlingar före 1998 men upphävde polisens beslut att sekretessbelägga samtliga handlingar efter 1998 eftersom polisen hade gjort någon individuell bedömning av respektive ärende.
Dåvarande Regeringsrätten ansåg att en begäran om handlingar hos Riksbanken “rörande fastighetsinvesteringar i utlandet” var tillräckligt precis. Det här trots att Riksbanken var tvungen att sortera fram de efterfrågade handlingarna bland de 5000-6000 ärenden om olika sorters investeringar i utlandet som förekom hos myndigheten varje år.
En person begärde att få ta del av alla beslut som hade fattats rörande intagna vid Häktet Sollentuna. Han begärde också att få ut alla beslut om isolering som hade fattats under ett drygt års tid. Kriminalvården avslog båda dessa begäran med hänvisning till att de var allt för omfattande. Men kammarrätten höll inte med och skickade tillbaka ärendena till Kriminalvården och menade att det låg på myndigheten att lokalisera och sekretesspröva de aktuella handlingarna.
Bolagsverket vägrade hantera en begäran om samtliga årsredovisningar som innehöll en oren revisionsberättelse och som gällde bolag med en omsättning över ett visst belopp. Kammarrätten gav myndigheten rätt eftersom begäran var formulerad på ett sätt som innebar att verket skulle behöva lägga ned en orimligt stor arbetsinsats för att hantera den.