Sök
Om oss
Allmän handling drivs av Panoptes Sweden AB, Sveriges ledande researchbolag. Våra övriga verksamheter är researchbolaget Acta Publica och Nyhetsbyrån Siren.
Meny
AVGÖRANDEN EFTER LAGRUM (KAPITEL:PARAGRAF I OSL)
Lagar
Sökresultat för: "förundersökning"
KR Sthlm 2842-11
Ett brottsoffer hade rätt att få ut polisförhöret med gärningsmannen för att använda i en tvist med sitt försäkringsbolag. Tvisten rörde ersättning för det lidande offret utsatts för vid brottet. Kammarrätten menade att gärningsmannens integritet fick stå tillbaka för offrets behov av uppgifterna i tvisten med försäkringsbolaget. Förundersökningen om brottet hade lagts ned i brist på bevis.
KR Jönköping 1952-11
Kammarrätten slog fast att en åtalsanmälan hos Jordbruksverket visserligen kunde omfattas av förundersökningssekretess redan innan den hade skickats till åklagaren men att bara en del av anmälan innehöll uppgifter som var känsliga för förundersökningen och som därför behövde sekretessbeläggas.
KR Sthlm 1965-11
Säpo vägrade lämna ut hela den händelserapport som upprättats vid Länskommunikationscentralen efter att tidigare S-ledaren Mona Sahlin utlöst sitt personlarm. Det här med hänvisning till förundersökningssekretess och sekretess till skydd för enskilda. Kammarrätten fastställde avslagsbeslutet. Det var i februari 2011 som Sahlin larmade sedan en okänd person hade ryckt i dörren till Sahlins hus i Nacka, vilket ledde till en stor polisinsats.
KR Sthlm 6982-10
En journalist hade rätt att få ut personuppgifterna i Åklagarmyndighetens beslut om att inte inleda förundersökning eller lägga ned förundersökning i ärenden om djurplågeri. För denna typ av beslut gäller, enligt OSL 35:6 1 p, inte den sekretess till skydd för uppgifter om enskilda som finns i OSL 35:1.
KR Sthlm 1390-11
Högskolan på Gotland hade skäl att sekretessbelägga underlaget till en åtalsanmälan som högskolan gjort mot en anställd som var misstänkt för att ha lurat högskolan på pengar. Förundersökningssekretessen gäller även utredningar som ligger till grund för en åtalsanmälan och sekretessen börjar dessutom gälla redan innan anmälan har kommit in till åklagaren, konstaterar kammarrätten.
KR Sthlm 867-11
Åklagarmyndigheten avslog en begäran från en journalist om att få ut samtliga beslut att inleda förundersökning, beslut att lägga ned förundersökning, beslut om strafförelägganden, beslut om åtal och beslut om åtalsunderlåtelse gällande en person med ett visst personnummer. Myndigheten motiverade detta med att den inte hade rätt att göra en sådan personnummersökning i diariesystemet Cåbra. Kammarrätten gav åklagarmyndigheten bakläxa och skickade tillbaka ärendet för att myndigheten skulle leta fram eventuella beslut och sekretesspröva dessa.
KR Gbg 839-11
Polisen hade inte rätt att hemlighålla uppgifter i en förundersökning. Det här eftersom förundersökningen var nedlagd och de aktuella uppgifterna inte kunde anses vara av generell betydelse för brottsutredning och brottsspaning.
Var så specifik som möjligt
Hur mycket en myndighet är skyldig att leta beror på hur noggrant du beskriver handlingarna som du begär ut. Om du begär ut handlingarna i 10.000 ärenden och kan förse myndigheten med ärendenummer för samtliga ärenden så är myndigheten skyldig att ta fram handlingarna. Att det är många ärenden är i sig inte ett skäl för avslag. Om din begäran däremot är vag och det är oklart om handlingarna ens finns hos myndigheten så behöver inte myndigheten leta i samma utsträckning. I fallet RÅ 1979 Ab 6 uttrycks detta som att en myndighet inte är skyldig att bedriva mera ”omfattande efterforskningar” i frågan om handlingar i arkiverat material motsvarar en ”allmänt hållen beskrivning”. Det vill säga att en myndighet inte ska behöva gå igenom hela sitt arkiv för att att ta reda på om det överhuvudtaget finns några sådana handlingar som du har begärt.
Du är inte skyldig att uppge ett ärendenummer eller ens peka ut specifika handlingar när du gör din begäran. Det går bra att begära samtliga handlingar av en viss typ, t.ex. samtliga beslut som myndigheten har fattat under en viss tidsperiod i en viss typ av ärenden. Det går också bra att lista en rad kategorier av handlingar och begära ut alla handlingar som passar in i dessa kategorier. En sådan begäran kan t.ex. gälla alla beslut i en viss ärendetyp, alla inkomna anmälningar i en annan och alla protokoll i en tredje under en viss tidsperiod (se KR Sthlm 598-06 och KR Gbg 1453-11). Vagare formuleringar än så har faktiskt också godtagits. I fallet RÅ 1989 not. 100 tyckte dåvarande Regeringsrätten att en begäran om handlingar hos Riksbanken ”rörande fastighetsinvesteringar i utlandet” var tillräckligt precis. Det här trots att Riksbanken var tvungen att sortera fram de efterfrågade handlingarna bland de 5000-6000 ärenden om olika sorters investeringar i utlandet som förekom hos myndigheten varje år. I fallet KR Jönköping 6-12 hade en person begärt ut alla beslut om intagna som hade fattats vid Häktet Sollentuna. Kammarrätten ansåg att Kriminalvården var skyldig att leta reda på och sekretesspröva de efterfrågade handlingarna. Ett fall som pekar i motsatt riktning är RÅ 1991 ref. 50 där en begäran om att ta del av dagens post hos en myndighet underkändes som allt för vag eftersom myndigheten inte samlade dagens post på ett ställe. I målet 5147-11 konstaterade Kammarrätten i Göteborg att Region Skåne inte behövde gå igenom alla patientjournaler från det senaste året för att hitta de journalanteckningar där det framgick att en spiral av ett visst fabrikat satts in.
Om en myndighet tycker att din begäran är för oprecis för att kunna hanteras så ska den upplysa dig om att begäran behöver preciseras (se blanda annat JO 1657-11).
Handlingarna är inte sökbara i vårt datasystem!
Vilka handlingar som är sökbara i en myndighets datasystem eller diarium är inte avgörande för frågan om myndigheten är skyldig att leta fram de handlingar du efterfrågar. I fallet NJA 1998 s. 559 begärde en person att få ta del av alla domar som hovrätten någonsin meddelat gällande en angiven person med visst namn och personnummer. Hovrätten var då skyldig använda även äldre manuella register för att hitta gamla domar där personen förekom. Domstolen var däremot inte skyldig att bläddra igenom alla sina domböcker för att hitta de begärda domarna (en dombok är en bok där en domstols domar och beslut under ett år finns samlade). Se även fallet RÅ 1982 Ab 262 där dåvarande Regeringsrätten kom fram till att Rikspolisstyrelsen var tvungen att leta fram alla ärenden gällande Scientologikyrkan, trots att det skulle ta lång tid på grund av ”diariets uppläggning”. Om en begäran är tillräckligt preciserad kan man kräva ganska omfattande manuella sökningar av en myndighet. I målet KR Jönköping 1149-13 bestämde domstolen att Norrtäljeanstalten var skyldig att manuellt gå igenom ett stor antal intagnas journaler för att hitta eventuella beslut om vårdvistelse som hade begärts ut. Kammarrätten i Sundsvall (KR Sundsvall 3106-09) slog i ett fall fast att ett landsting var skyldigt att lokalisera ett mindre antal handlingar av en viss typ som kommit in till landstinget under en angiven period om två veckor. Det här trots att handlingarna aldrig registrerats utan bara sorterats in i de aktuella patienternas journaler. Det var därmed inte möjligt att söka fram de aktuella handlingarna via något register. I målet 3647-15 konstaterade Kammarrätten i Stockholm att Polismyndigheten var skyldig att leta fram vissa specificerade grupper av ordningsböter trots att myndighetens arkiv inte var sorterat för en sådan sökning. Det här ska dock jämföras med det tidigare refererade fallet 5147-11 där Kammarrätten i Göteborg konstaterade att Region Skåne inte behövde gå igenom alla patientjournaler som innehöll journalanteckningar där det framgick att en spiral av ett visst fabrikat satts in. Men i det fallet gällde det handlingar som kunde ha upprättats under en tidsperiod av ett helt år.
Vi får inte!
Det händer att myndigheter hävdar att det inte går att hitta en handling eftersom myndigheten är förbjuden att söka på ett visst sätt i sitt ärendehanteringssystem. Det gjorde Åklagarmyndigheten när en journalist begärde att få ut samtliga beslut att inleda förundersökning, beslut att lägga ned förundersökning, beslut om strafförelägganden, beslut om åtal och beslut om åtalsunderlåtelse gällande personer med vissa angivna personnummer. Åklagarmyndigheten hänvisade till en förordning som begränsar vilka sökbegrepp som myndigheten får använda vid sökning i ärendehanteringssystemet Cåbra. Men myndigheten fick bakläxa av kammarrätten (se KR Sthlm 867-11 och KR Sthlm 851-10).