Sök
Om oss
Allmän handling drivs av Panoptes Sweden AB, Sveriges ledande researchbolag. Våra övriga verksamheter är researchbolaget Acta Publica och Nyhetsbyrån Siren.
Meny
AVGÖRANDEN EFTER LAGRUM (KAPITEL:PARAGRAF I OSL)
Lagar
Sökresultat för: "förundersökning"
Handlingen innehåller hemliga uppgifter och kan inte lämnas ut!
Reglerna om sekretess i OSL innebär förbud att röja hemliga uppgifter (OSL 1:1 2 st). Uppgifter i allmänna handlingar kan alltså vara hemliga, vilket inte är det samma som att handlingarna i sig är hemliga. Om en handling innehåller hemliga uppgifter så ska myndigheten lämna ut en kopia av handlingen med de hemliga uppgifterna övertäckta (maskade). Ett annat alternativ är att myndigheten gör en avskrift av handlingen med undantag för de delar som är hemliga (se TF 2:15 1 st sista meningen och TF 2:16 1 st första meningen). Det här gäller oavsett om du har begärt att få ta del av handlingarna på plats eller få kopior skickade till dig.
Att det tar lång tid och kräver en stor arbetsinsats för en myndigheten att maska hemliga uppgifter i ett större material är inte ett giltigt skäl för myndigheten att vägra lämna ut de begärda handlingarna (RÅ 1979 Ab 6).
Om en handling består av text så är det oftast inget problem att skilja ut och maska de delar som är hemliga enligt OSL. Det kan vara svårare om handlingen till exempel består av ett fotografi. En förundersökning kan till exempel innehålla ett fotografi på den misstänktes ansikte. Om den misstänktes identitet omfattas av förundersökningssekretess så kan troligtvis ingen del av fotografiet lämnas ut.
En handling som består av text kan i vissa fall innehålla så många hemliga uppgifter att det som blir kvar efter maskning är totalt intetsägande. I sådana fall är myndigheten inte skyldig att lämna ut handlingen. I fallet RÅ 1989 ref. 111 konstaterade domstolen att en myndighet inte behövde lämna ut handlingar där all text var maskad med undantag för själva brevpapprets förtryckta uppgifter om myndighetens namn och adress.
KR Sthlm 6651-11
Handlingar i en pågående förundersökning som varken har kommit in till eller expedierats från polismyndigheten är inte allmänna handlingar. Det slog kammarrätten fast i denna dom. Men i den aktuella förundersökningen fanns en inkommen och en expedierad handling. Kammarrätten bedömde dock att de båda handlingarna omfattades av sekretess och alltså var hemliga.
Du måste betala för handlingarna!
När kan myndigheten ta betalt för kopior?
Om en myndighet ger dig en kopia eller en avskrift av en allmän handling så har myndigheten rätt att ta ut en avgift för det enligt TF 2:16 1 st. Om du hellre vill åka till myndigheten för att läsa eller själv kopiera/skanna handlingarna på plats så kan myndigheten däremot inte ta betalt för att plocka fram handlingarna åt dig (se TF 2:15 1 st 1 p, RÅ 85 2:9, JO 1989/90 s. 392, JO 6032-10 och JO 2261-15). Det kan hända att en myndighet måste göra en kopia av en handling även om du begär att få ta del av handlingen på plats. Originalhandlingen är kanske så ömtålig att myndigheten inte vågar lämna ut den eller så behöver myndighetens tjänstemän ha tillgång till originalhandlingen i sitt arbete. Det finns med andra ord ”betydande hinder” för att lämna ut originalhandlingen ”på stället” (se TF 2:15 2 st). Enligt professor Alf Bohlin så har du i dessa fall rätt att kostnadsfritt ta del av kopior av handlingarna på plats hos myndigheten (men du får inte ta med dem hem utan att betala, se Offentlighetsprincipen, 9 uppl., s. 130). En myndighet kan inte heller ta ut kopieavgift i de fall då en handling inte kan lämnas ut i original därför att den innehåller hemliga uppgifter som måste maskas/täckas över (se s. 146 i Bohlins Offentlighetsprincipen och s. 311 i JO 1972 s.306).
En grundförutsättning för att en myndighet ska kunna ta ut avgifter för kopior och avskrifter är att det finns en på förhand fastställd taxa (TF 2:16 1 st). För statliga myndigheter är avgiften fastställd i avgiftsförordningen (1992:191). Kommuner och landsting ska själva fatta beslut om vilka avgifter som gäller för avskrifter och kopior. Det här ska ske genom ett beslut i landstings- eller kommunfullmäktige. Om inget sådant beslut är fattat så kan inte heller landstinget eller kommunen begära någon avgift från dig när du begär att få kopior (se JO 1989/90 s. 392). Även kommunala bolag måste fastställa en taxa på förhand.
Vad får myndigheterna ta betalt för?
Regeln i 15 § avgiftsförordningen ger myndigheter rätt att ta betalt för bland annat papperskopior eller avskrifter av allmänna handlingar. Det gäller även om myndigheten skickar en kopia via fax (16 § 4 st avgiftsförordningen). Däremot ger 15 § avgiftsförordningen inget stöd för att ta betalt för digitala kopior av dokument i t.ex. pdf- eller wordformat. Kopieringsavgiften ska täcka myndighetens kostnader för papper och slitage på kopieringsapparaten/faxmaskinen (se JO 6032-10 och RÅ 1985 2:9) men några sådana kostnader uppstår knappast när myndigheten gör en kopia av en digital handling. Statliga myndigheter kan istället stödja sig på 4 § p. 8 avgiftsförordningen för att ta betalt för allmänna handlingar som lämnas ut elektroniskt. Kammarrätten i Stockholms har i ett mål (KR Sthlm 4805-14) ansett att Södertörns tingsrätt haft rätt att ta ut en avgift enligt 4 § p. 8 avgiftsförordningen för ett förundersökningsprotokoll som lämnats ut i elektronisk form. Kammarrätten ansåg däremot att tingsrätten tagit ut en för hög avgift. Även den statliga utredning SOU 2010:4 (s. 346 – 350) kom fram till att det finns stöd för att myndigheter tar ut avgift för utlämnande av handlingar i elektroniskt form. Precis som vid utlämnande av papperskopior så måste kommuner, landsting och kommunala företag ha en på förhand fastställd taxa för att kunna ta ut avgifter för utlämnande i elektronisk form (se JO 1149-15).
Om en myndighet skickar kopior av allmänna handlingar med post till dig så har den också rätt att ta ut en avgift för portokostnad och eventuell postförskottsavgift. För statliga myndigheter framgår detta av (15 § 2 st avgiftsförordningen). Vad som gäller för kommuner och landsting ska framgå av fullmäktiges avgiftsbeslut.
Hur mycket får myndigheterna ta betalt?
Hur mycket statliga myndigheter får ta betalt för att framställa och skicka kopior av allmänna handlingar regleras i avgiftsförordningen (1992:191). Vissa myndigheter har speciella regler som avviker från avgiftsförordningen. Det gäller t.ex. Bolagsverket, se 13 § i förordningen (2007:1110) med instruktion för Bolagsverket.
För att ta reda på hur mycket en kommun eller landsting får ta betalt så måste man läsa fullmäktiges beslut om gällande taxa. En kommun eller ett landsting kan inte besluta om vilka avgifter som helst utan måste följa självkostnadsprincipen, vilket konkret innebär att man kan ta betalt för sina kostnader för kopieringspapper och slitage på kopieringsmaskin eller faxmaskin (JO 1989/90 s. 392 och RÅ 85 2:9). Självkostnadsprincipen gäller även när kommunala bolag tar ut avgift för kopior av allmänna handlingar. JO kritiserade ett kommunalt bostadsbolag som tog 10 kronor per kopia och menade att avgiften i det fallet var så hög att det fanns en uppenbar risk för att den skulle motverka syftet med offentlighetsprincipen (JO 2002/03 s. 501, JO 2004/05 s. 423).
KR Sthlm 6699-11
En journalist begärde hos Karolinska institutet att få ut internrevision eller EU-revision av en forskares forskningsprojekt. Karolinska institutet avslog med hänvisning till förundersökningssekretess eftersom institutet höll på att granska den aktuella forskaren och granskningen kunde komma att leda till en anmälan om brott. Kammarrätten fastställde sekretessbeslutet.
KR Sthlm 851-10
En journalist begärde hos Åklagarmyndigheten att få ta del av samtliga beslut att inleda förundersökning, beslut att lägga ned förundersökning, beslut om strafförelägganden, beslut om åtal och beslut om åtalsunderlåtelse gällande ett antal personer med vissa angivna personnummer. Åklagarmyndigheten avslog med hänvisning till att det vore samma sak som att lämna ut ett utdrag ur belastningsregistret för de aktuella personerna. Sådana registeruppgifter är som regel sekretessbelagda enligt OSL 35:1 1 st. Men kammarrätten slog fast att Åklagarmyndigheten var skyldig att använda sitt ärendehanteringssystem (Cåbra) för att söka fram de efterfrågade handlingarna och lämna ut dem i de delar som inte var hemliga.
Jämför med denna dom:
Fick inte veta om det fanns strafföreläggande för viss person
KR Sthlm 6197-11
Polisen vägrade lämna ut handlingar från en nedlagd förundersökning gällande en järnvägsolycka till en journalist. Kammarrätten fastställde beslutet och slog även fast att det med hänsyn till handlingarnas ”art” inte framstod som ”meningsfullt” att lämna ut handlingarna med personuppgifterna borttagna.
KR Sthlm 5167-11
Ett filmbolag nekades att få ut protokoll ur Palmeutredningen från förhör med Palmes medarbetare och med de poliser som förekom i det så kallade Polisspåret. Kammarrätten avslog med hänvisning till förundersökningssekretess och sekretess till skydd för enskilda.
KR Sthlm 5128-11
En journalist nekades att få ut förundersökningsprotokoll och tilläggsprotokoll från polisen i en förundersökning om våldtäkt mot barn. Protokollen var hemliga trots att ärendet gått till åtal eftersom domstolen beslutat om fortsatt sekretess. Kammarrätten menade att uppgifter därmed inte kunde lämnas ut, inte ens med ett sekretessförbehåll.
KR Sthlm 610-10
En journalist begärde att få ut samtliga beslut att inte inleda förundersökning, att lägga ned förundersökning samt att väcka åtal som fattats av en specifik åklagare under en period av fem år. Åklagarmyndigheten avslog begäran med hänvisning till att en sammanställning av det här slaget kunde skada åklagarens oberoende och självständighet på samma sätt som en granskning av i vilken utsträckning enskilda domare ogillar eller bifaller väckta åtal. Kammarrätten gav däremot journalisten rätt att få ut de begärda handlingarna. Domstolen hänvisade till att just den här typen av beslut är undantagna från sekretessen till skydd för enskild, vilket visar på det stora insynsintresset.
NJA 1985 s. 537
En man som hade varit misstänkt för bestickning begärde hos hovrätten att få ut kopior på förundersökningshandlingar som visade vem som hade angivit honom till polisen och vad denna person hade lämnat för uppgifter. Högsta domstolen tyckte att beskrivningen av de begärda handlingarna var så pass vag att hovrätten inte var skyldig att gå igenom varenda handling i målet för att se om någon passade in på beskrivningen. En viss översiktlig genomgång av handlingarna gjorde dock Högsta domstolen men utan att hitta de efterfrågade handlingarna.