Allmän handling drivs av Panoptes Sweden AB, Sveriges ledande researchbolag. Våra övriga verksamheter är researchbolaget Acta Publica och Nyhetsbyrån Siren.
Sjukvårdens dokumentation kring enskilda personers patientavgifter är hemlig eftersom den avslöjar om personerna i fråga har besökt sjukvården. Det framgår av denna kammarrättsdom.
En journalist begärde ut en skrivelse som hade kommit in till Malmöhus läns landstings förtroendenämnd från en kvinna som hade synpunkter på den sjukvård som hennes mamma hade fått. En registrator lämnade ut skrivelsen efter att ha avidentifierat den genom att ta bort patientens namn och födelsenummer (utom födelseåret) och avsändarens namn och adress. I ett yttrande till JO, som granskade ärendet, skrev en kanslichef vid landstinget att avidentifieringen borde ha gått ett steg längre och även omfattat sådana omständigheter som kunde leda till att en begränsad, redan delvis initierad, krets människor kunde identifiera avsändaren och hennes mamma. JO delade den bedömningen och konstaterade att stor försiktighet är nödvändigt vid prövning av om uppgifter inom hälso- och sjukvården kan hänföras till en enskild person.
Kammarrätten avslog överklagandena i två mål som gällde personer som begärt ut sina föräldrars medicinska journaler i syfte att använda dem i arvstvister. I båda fallen hade föräldrarna testamenterat eller gett bort egendom till anhöriga i slutskedet av livet, egendom som annars hade tillfallit de klagande i form av arv. Kammarrätten konstaterade att de anhöriga som fått egendom av den avlidne skulle kunna lida men av ett utlämnande.
En journalist på Alingsås Tidning fick rätt att ta del av ett klagomål mot hemtjänsten i Vårgårda kommun som skickats till en ansvarig i kommunen. Detta enligt en dom i Kammarrätten i Jönköping. Kommunen vägrade att lämna ut handlingen eftersom hemtjänsttagaren som klagomålet rörde skulle kunna identifieras, men domstolen slog fast att brevet kunde lämnas ut sedan vårdtagarens och brevskrivarens namn maskerats.
En person begärde hos smittskyddsläkaren i Skåne att få veta vem som anmält honom som misstänkt smittad. Smittskyddsläkaren avslog begäran och kammarrätten fastställde beslutet. Eftersom det handlade om uppgifter om spridande av smitta så var det uppgifter om den berörda personens hälsotillstånd som skyddades av sekretess. Uppgiften kunde inte heller lämnas ut med sekretessförbehåll.
En person som skulle skriva en biografi om en avliden författare fick inte ut författarens sjukjournaler från Riksarkivet. I sitt överklagande till kammarrätten hänvisade personen till att författaren saknade barn och att ett antal syskonbarn var författarens enda efterlevande. Dessutom menade personen att mycket av uppgifterna redan var kända eftersom författaren själv hade skrivit om sina sjukdomar. Kammarrätten menade ändå att ett utlämnande skulle kunna leda till men för ”…något intresse som knyter sig till den avlidnas person…”
Socialstyrelsen hade inte stöd i lag för att maskera identiteten på en läkare som anmälts till myndigheten av sin arbetsgivare. Det slog kammarrätten fast i den här domen och bestämde att anmälan mot läkaren skulle lämnas ut i sin helhet. Av anmälan framgick att läkaren, på grund av en ansträngd arbetssituation, sviktat i sin yrkesetik och skrivit ut för mycket narkotikaklassade läkemedel. Enligt kammarrätten var det inte sådana ”särskilt integritetskänsliga uppgifter” som krävs för sekretess.
OBS! OSL 25:8 a är ändrad efter denna dom. Numera är det Inspektionens för vård och omsorg, IVO, som handlägger den aktuella ärendetypen. Socialstyrelsen har alltså bytts ut till Inspektionen för vård och omsorg i paragrafen.
En vårdcentral vägrade att lämna ut journalanteckningar till en avlidens barn respektive änka. Samtliga överklagade. Kammarrätten avslog barnens överklagande. De hade förklarat att uppgifterna skulle användas för att bedöma om fadern var vid sina sinnens fulla bruk när han testamenterade sina tillgångar till änkan. Eftersom uppgifterna skulle användas i en arvstvist så kunde ett röjande av uppgifterna vara till men för någon anhörig till den avlidne, menade kammarrätten. Domstolen gav däremot änkan rätt mot vårdcentralen eftersom hon uppgav att hon skulle använda uppgifterna för att bättre förstå makens sjukdomsförlopp och dödsorsaken.
Landstinget Dalarna hade inte skäl att neka Karolinska institutet att få del av uppgifter om blodgivare och blodtagare med hänvisning till att det skulle vara till men för de enskilda. Det här mot bakgrund av Karolinska institutet tänkte använda uppgifterna för forskningsändamål. Däremot var det oklart om den efterfrågade sammanställningen av uppgifter skulle kräva allt för stor arbetsinsatts av landstinget. Kammarrätten återförvisade denna fråga till landstinget för ny prövning.
JO jämställde en persedelförteckning över en patients tillhörigheter som hade upprättats av Karsuddens sjukhus med ett protokoll enligt TF 2:10 2 st 3 p 1 led. Förteckningen var därmed ”färdigställd” och följaktligen upprättad i och med att ansvarig tjänsteman undertecknat den.