Allmän handling drivs av Panoptes Sweden AB, Sveriges ledande researchbolag. Våra övriga verksamheter är researchbolaget Acta Publica och Nyhetsbyrån Siren.
En person som blivit blockerad från Filippa Reinfeldts Instagramkonto överklagade beslutet till kammarrätten. Men domstolen bestämde sig för att inte pröva överklagandet eftersom Reinfeldt fattat beslutet som privatperson. Innehållet på kontot kunde inte heller ses som en allmän handling hos landstinget, enligt kammarrätten. Domstolen delade landstingets bedömning i den delen. Landstinget hänvisade i sitt beslut till att Reinfeldts kommunikation via kontot skett i privat syfte och inte i tjänsten.
Konsultföretaget BDO Consulting Group granskade Citysjukhuset + 7 i Göteborg på uppdrag av Västra Götalandsregionen. Det resulterade i en granskningsrapport och Citysjukhuset + 7 begärde senare ut underlaget till rapporten för att bland annat få reda på vilka journaler som hade granskats av BDO. Västra Götalandsregionen avslog men efter överklagande slog kammarrätten fast att det underlag som fanns hos regionen var en allmän handling. Underlaget var inte en minnesanteckning eftersom det hade tillfört ärendet sakuppgifter och det var upprättat eftersom granskningsärendet var slutbehandlat. Kammarrätten konstaterade att också handlingar som förvarades hos BDO kunde ses som tillgängliga för Västra Götalandsregionen och därmed vara allmänna. Kammarrätten återförvisade ärendet till regionen för ny prövning.
Se även:
Kammarrätten undanröjde Landstinget Värmlands beslut om sekretess för uppgifter i en mejlkorrespondens. Kammarrätten påpekade att den beslutande myndigheten noggrant ska pröva varje uppgift i en allmän handling. Om en uppgift inte kan lämnas ut ska myndigheten precisera vilken skada eller men som ett utlämnande skulle innebära. Det hade inte landstinget gjort, menade kammarrätten, som därmed skickade tillbaka ärendet till landstinget för ny prövning.
En tjänsteman vid Landstinget Värmland tog reda på folkbokföringsadress och telefonnummer till en person som hade begärt ut uppgifter från landstinget. Tjänstemannen ringde sedan upp personen och frågade vad han tänkte använda uppgifterna till. Personen anmälde händelsen till JK som beslutade att inte inleda någon förundersökning om tjänstefel i form av brott mot efterforskningsförbudet i TF 2:18. Uppgifterna som personen hade begärt ut rörde en enskild ekonomiska förhållanden och kunde omfattas av sekretess. Därför kunde syftet med begäran ha betydelse för om uppgifterna kunde lämnas ut.
Vårdpersonal vid en klinik på Oskarshamns sjukhus klagade på sin arbetssituation i en skrivelse till politikerna i länssjukvårdsnämnden. Av JO:s beslut framgick att kliniken i och för sig kunde betraktas som ett osjälvständigt organ i förhållande till nämnden men att vårdpersonalen knappast lämnat sitt klagomål som representanter för kliniken. Deras klagomål var därmed inte en ”internpromemoria” eller ett internt arbetsmaterial utan en inkommen handling som borde ha diarieförts vid länssjukvårdsnämnden.
Patienterna på rättspsykiatriska kliniken i Säter fick bara nio gratiskopior av sina journalhandlingar per år. Det här enligt en rutin som fanns vid kliniken men som inte stämde överens med landstingsfullmäktiges beslut om avgifter för allmänna handlingar. Enligt det beslutet skulle de första nio kopiorna vara gratis varje gång någon begärde kopior av allmänna handlingar. JO kritiserade kliniken.
Kammarrätten slog fast att Landstinget Gävleborgs hälsocentralers ekonomiska rapporter omfattades av affärssekretess. Ett företag i Bollnäs fick därför inte ut rapporterna.
Stockholms läns sjukvårdsområde vägrade lämna ut forskningskort för 54 patienter inom den så kallade Hågastudien samt kodningsnyckeln. Kammarrätten fastställde beslutet med hänvisning sjukvårdssekretess och menade att det inte kunde uteslutas att patienterna kunde identifieras om de begärde uppgifterna röjdes.
Mötesanteckningarna från ledningsgruppsmöten inom Landstinget i Norrbottens län var inte allmänna handlingar. Kammarrätten tyckte inte att anteckningarna var färdigställda eftersom de vare sig skrevs ut eller skrevs under. Anteckningar lades istället på ett ”elektroniskt lagringsställe” som bara gruppdeltagarna kom åt.
En vårdcentral vägrade att lämna ut journalanteckningar till en avlidens barn respektive änka. Samtliga överklagade. Kammarrätten avslog barnens överklagande. De hade förklarat att uppgifterna skulle användas för att bedöma om fadern var vid sina sinnens fulla bruk när han testamenterade sina tillgångar till änkan. Eftersom uppgifterna skulle användas i en arvstvist så kunde ett röjande av uppgifterna vara till men för någon anhörig till den avlidne, menade kammarrätten. Domstolen gav däremot änkan rätt mot vårdcentralen eftersom hon uppgav att hon skulle använda uppgifterna för att bättre förstå makens sjukdomsförlopp och dödsorsaken.