Allmän handling drivs av Panoptes Sweden AB, Sveriges ledande researchbolag. Våra övriga verksamheter är researchbolaget Acta Publica och Nyhetsbyrån Siren.
En man som tidigare hade nekats handlingar kopplat till ett överklagat socialtjänstmål i förvaltningsrätten får nu i huvudsak gehör, efter att ha överklagat beslutet och lyft fram att personen numera är avliden. Kammarrätten instämmer i att en avliden person inte kan anses lida men. Ett undantag görs dock för vissa delar i en bilaga i domstolsakten, med hänvisning till att sekretess gäller för uppgifter som kan kränka den avlidnes frid.
Mannen som gjorde begäran lyfte i sitt överklagande även att det finns ett allmänt intresse kring att samtliga uppgifter röjs.
Den som begär att få ta del av allmänna handlingar från en myndighet, eller annan verksamhet som lyder under offentlighetsprincipen, har rätt att förvänta sig en noggrann prövning av vilka handlingar och uppgifter som kan lämnas ut. Det framgår av 2 kap. 15 § tryckfrihetsförordningen.
Men det är inte alltid som myndigheterna lever upp till kravet. Under en dryg vecka i slutet av februari och början på mars 2023 avkunnade landets samtliga fyra kammarrätter, i Sundsvall, Stockholm, Jönköping och Göteborg, varsin dom där kommuner och kommunägda verksamheter fick bakläxa för dålig sekretessprövning.
En journalist hade begärt att få ta del av protokoll från kommun- och regionstyrda Skärgårdsstiftelsens AU-möten, men fick till viss del nej. Stiftelsen hänvisade bland annat till sekretess vid affärsförbindelse med myndighet enligt 31 kap. 16 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen, OSL, trots att det var oklart om någon näringsidkare hade begärt att sekretess skulle råda. I avslagsbeslutet som journalisten hade fått hade stiftelsen också sekretessbelagt uppgifter med hänvisning till hela 39 kap. OSL. Sammantaget underkändes Skärgårdsstiftelsens sekretessprövning av Kammarrätten i Stockholm som krävde en ny prövning.
En journalist i Lerum ville ta del av uppgifter om kommunens master och fackverkstorn, men fick nej med hänvisning till 18 kap. 8 § 1 OSL. Den åttonde paragrafen i kapitlet ska skydda säkerhets- eller bevakningsåtgärder när det bedöms vara nödvändigt, men kommunen hänvisade till fel punkt i paragrafen, 1 istället för 3, och motiverade sekretessen på ett sätt som inte var tillräckligt för en paragraf som har offentlighet som utgångspunkt. Kammarrätten i Göteborg konstaterade bland annat att kommunen inte hade prövat uppgifterna mot försvarssekretessen enligt 15 kap. 2 § OSL, samt att prövningen i stort inte var tillräckligt noggrann. Målet skickades tillbaka för ny prövning av kommunen.
En man som ville ta del av uppgifter om kommunägda Bergs Hyreshus inköp av husmoduler fick nej, bland annat med hänvisning till nämnda 31 kap. 16 § OSL om sekretess vid affärsförbindelse med myndighet. Inte heller i detta fall framgick att det berörda bolaget hade uppgett att det skulle lida skada av att uppgifterna blev offentliga. Kammarrätten i Sundsvall skickade därför tillbaka målet till Bergs Hyreshus för en mer noggrann prövning.
Tre anhöriga fick blank nej när de ville ta del av handlingar rörande en person som hade varit aktuell inom socialnämnden i Motala. Kommunen hävdade socialtjänstsekretess enligt 26 kap. 1 § OSL eftersom personerna saknade fullmakt. Kammarrätten i Jönköping konstaterade att det av kommunens beslut inte var möjligt att utläsa att en tillräckligt noggrann prövning hade gjorts. Målet skickades således tillbaka.
Namn och titel på en tjänsteman som hade gjort en orosanmälan till socialtjänsten var offentliga. Tjänstemän som utför uppgifter i tjänsten omfattas inte av begreppet ”enskild” i socialtjänstsekretessens mening, konstaterade kammarrätten i denna dom.
Partsbilagan till ett beslut om omedelbart omhändertagande av två personer var hemlig i alla delar utom vad gällde de bådas personnummer. Det slog kammarrätten fast i den här domen. Socialtjänstsekretessen gällde inte för uppgifterna eftersom partsbilagan var en del av förvaltningsrättens beslut om omhändertagande. Men sekretessen som skyddar parter med skyddad folkbokföring gällde trots att förvaltningsrätten inte uttryckligen hade hänvisat till att denna sekretess skulle vara fortsatt tillämplig.
En person som hade beviljats plats på en kommuns dagliga verksamhet begärde ut en handling som visade vilka andra brukare som skulle delta i verksamheten. Kommunen avslog med hänvisning till socialtjänstsekretess. Personen överklagade men fick avslag i kammarrätten.
En kommuns anställningsavtal med en så kallad anhörigvårdare omfattas inte bara av personalsekretess utan också av socialtjänstsekretess. Därför hade Göte kommun stöd för att helt sekretessbelägga den anställdes identitet. Den bedömningen gjorde kammarrätten i dessa domar.
En journalist begärde ut ett antal lex Sarah-anmälningar från Statens institutionsstyrelse, Sis, som handlade om allvarliga missförhållanden vid myndighetens institutioner. Sis lämnade ut anmälningarna men hade maskerat en stor del av innehållet. Det var inte bara namn, personnummer, adress och kön på enskilda intagna som hade maskerats, utan också uppgifter om institutionernas namn, datum, tid och plats för olika händelser, samt vilka tvångsåtgärder som hade vidtagits.
Journalisten överklagade och kammarrätten ansåg att myndigheten hade gått allt för hårt fram med maskeringspennan och skickade tillbaka ärendet till Sis för en ny prövning.
När förvaltningsrätten i Umeå meddelade dom i ett mål om tvångsvård beslutade domstolen samtidigt att fortsatt sekretess skulle gälla för en bilaga till domen. I bilagan fanns uppgifter om vårdnadshavarens och barnets namn, personnummer och adress. Som grund för detta hänvisade domstolen till socialtjänstsekretess.
En person begärde ut den sekretessbelagda bilagan och fick avslag av domstolen. Sökanden överklagade till kammarrätten som upphävde förvaltningsrättens beslut eftersom socialtjänstsekretessen inte är tillämplig på uppgifter som har tagits in i en dom. Ärendet gick tillbaka till förvaltningsrätten för prövning av om någon annan sekretessregel var tillämplig. Förvaltningsrätten lämnade ut personnumren men sekretessbelade uppgifterna om namn och personnummer med hänvisning till folkbokföringssekretess. De berörda personerna ansågs ha en hotbild mot sig.
Sökanden överklagade återigen till kammarrätten som denna gång fastställde förvaltningsrättens beslut. Sökanden överklagade då till HFD. Enligt HFD var frågan i målet om om uppgifter i en domstols dom, som har begärts ut med stöd av offentlighetsprincipen, kan hemlighållas med hänvisning till en annan sekretessbestämmelse än den som domstolen i domen har beslutat ska vara fortsatt tillämplig. HFD:s svar blev i detta fallet ja. HFD menade att det framgick tydligt av förvaltningsrättens beslut att fortsatt sekretess skulle gälla för uppgifterna var motiverat av samma skyddsintresse som skyddas av folkbokföringssekretessen, men att domstolen av misstag hänvisade till en annan sekretessregel. Därmed kunde folkbokföringssekretessen ändå tillämpas på uppgifterna.
Att två personer hade ansökt om och beviljats plats på ett kommunalt särskilt boende var uppgifter som kunde lämnas ut utan att dessa led men, bedömde kammarrätten i denna dom.
En person ville ha ut en lista med namn och personnummer på alla med bostadssociala kontrakt i Sundsvalls kommun, det vill säga personer som får hyra lägenheter i andra hand av kommunen därför att de har svårt att få en bostad på annat sätt. Personen vände sig till två olika kommunala nämnder för att få uppgifterna: kommunstyrelsen och individ- och arbetsmarknadsnämnden.
Kommunstyrelsen avslog med hänvisning till socialtjänstsekretess och GDPR-sekretess. Båda dessa grunder underkändes av kammarrätten efter att personen hade överklagat dit. Enligt domstolen hade det inte kommit fram något som tydde på att personen tänkte använda personuppgifterna för något annat än privat bruk. Därmed var GDPR-sekretessen inte tillämplig.
Enligt kammarrätten var inte heller socialtjänstsekretessen tillämplig, eftersom andrahandsuthyrningen genom bostadssociala kontrakt, är en verksamhet som bedrivs inom kommunstyrelsen:
”Även om uthyrningen sker till personer som förekommer inom socialtjänsten anser kammarrätten att kommunstyrelsens andrahandsuthyrning inte kan anses vara socialtjänstverksamhet”
Kammarrätten skickade tillbaka ärendet till kommunstyrelsen för en prövning av om uppgifterna i stället kunde hemlighållas med stöd av den sekretess som gäller kommunal bostadsuthyrningsverksamhet.
Kammarrätten fastställde däremot individ- och arbetsmarknadsnämndens beslut. Nämndens arbete med bostadssociala kontrakt var att betrakta som socialtjänst och uppgifterna där omfattades av socialtjänstsekretess.