Allmän handling drivs av Panoptes Sweden AB, Sveriges ledande researchbolag. Våra övriga verksamheter är researchbolaget Acta Publica och Nyhetsbyrån Siren.
En man som tidigare hade nekats handlingar kopplat till ett överklagat socialtjänstmål i förvaltningsrätten får nu i huvudsak gehör, efter att ha överklagat beslutet och lyft fram att personen numera är avliden. Kammarrätten instämmer i att en avliden person inte kan anses lida men. Ett undantag görs dock för vissa delar i en bilaga i domstolsakten, med hänvisning till att sekretess gäller för uppgifter som kan kränka den avlidnes frid.
Mannen som gjorde begäran lyfte i sitt överklagande även att det finns ett allmänt intresse kring att samtliga uppgifter röjs.
Den som begär att få ta del av allmänna handlingar från en myndighet, eller annan verksamhet som lyder under offentlighetsprincipen, har rätt att förvänta sig en noggrann prövning av vilka handlingar och uppgifter som kan lämnas ut. Det framgår av 2 kap. 15 § tryckfrihetsförordningen.
Men det är inte alltid som myndigheterna lever upp till kravet. Under en dryg vecka i slutet av februari och början på mars 2023 avkunnade landets samtliga fyra kammarrätter, i Sundsvall, Stockholm, Jönköping och Göteborg, varsin dom där kommuner och kommunägda verksamheter fick bakläxa för dålig sekretessprövning.
En journalist hade begärt att få ta del av protokoll från kommun- och regionstyrda Skärgårdsstiftelsens AU-möten, men fick till viss del nej. Stiftelsen hänvisade bland annat till sekretess vid affärsförbindelse med myndighet enligt 31 kap. 16 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen, OSL, trots att det var oklart om någon näringsidkare hade begärt att sekretess skulle råda. I avslagsbeslutet som journalisten hade fått hade stiftelsen också sekretessbelagt uppgifter med hänvisning till hela 39 kap. OSL. Sammantaget underkändes Skärgårdsstiftelsens sekretessprövning av Kammarrätten i Stockholm som krävde en ny prövning.
En journalist i Lerum ville ta del av uppgifter om kommunens master och fackverkstorn, men fick nej med hänvisning till 18 kap. 8 § 1 OSL. Den åttonde paragrafen i kapitlet ska skydda säkerhets- eller bevakningsåtgärder när det bedöms vara nödvändigt, men kommunen hänvisade till fel punkt i paragrafen, 1 istället för 3, och motiverade sekretessen på ett sätt som inte var tillräckligt för en paragraf som har offentlighet som utgångspunkt. Kammarrätten i Göteborg konstaterade bland annat att kommunen inte hade prövat uppgifterna mot försvarssekretessen enligt 15 kap. 2 § OSL, samt att prövningen i stort inte var tillräckligt noggrann. Målet skickades tillbaka för ny prövning av kommunen.
En man som ville ta del av uppgifter om kommunägda Bergs Hyreshus inköp av husmoduler fick nej, bland annat med hänvisning till nämnda 31 kap. 16 § OSL om sekretess vid affärsförbindelse med myndighet. Inte heller i detta fall framgick att det berörda bolaget hade uppgett att det skulle lida skada av att uppgifterna blev offentliga. Kammarrätten i Sundsvall skickade därför tillbaka målet till Bergs Hyreshus för en mer noggrann prövning.
Tre anhöriga fick blank nej när de ville ta del av handlingar rörande en person som hade varit aktuell inom socialnämnden i Motala. Kommunen hävdade socialtjänstsekretess enligt 26 kap. 1 § OSL eftersom personerna saknade fullmakt. Kammarrätten i Jönköping konstaterade att det av kommunens beslut inte var möjligt att utläsa att en tillräckligt noggrann prövning hade gjorts. Målet skickades således tillbaka.
Namn och titel på en tjänsteman som hade gjort en orosanmälan till socialtjänsten var offentliga. Tjänstemän som utför uppgifter i tjänsten omfattas inte av begreppet ”enskild” i socialtjänstsekretessens mening, konstaterade kammarrätten i denna dom.
En person hade lämnat information om en annan person till socialnämnden och frågat om denne fick försörjningsstöd. Personen ville också ha diarienumret när nämnden påbörjade sin utredningen om de lämnade uppgifterna. Nämnden avslog med hänvisning till socialtjänstsekretess.
Personen överklagade men fick avslag även av kammarrätten. Domstolen konstaterade att ett utlämnande av diarienummer skulle avslöja att det fanns ett ärende och att den berörda personen alltså förekom inom socialtjänsten. Den upplysningen var i sig en uppgift om den enskildes personliga förhållanden och det stod inte klart at den kunde lämnas ut utan men för den berörda personen.
Partsbilagan till ett beslut om omedelbart omhändertagande av två personer var hemlig i alla delar utom vad gällde de bådas personnummer. Det slog kammarrätten fast i den här domen. Socialtjänstsekretessen gällde inte för uppgifterna eftersom partsbilagan var en del av förvaltningsrättens beslut om omhändertagande. Men sekretessen som skyddar parter med skyddad folkbokföring gällde trots att förvaltningsrätten inte uttryckligen hade hänvisat till att denna sekretess skulle vara fortsatt tillämplig.
En person som hade beviljats plats på en kommuns dagliga verksamhet begärde ut en handling som visade vilka andra brukare som skulle delta i verksamheten. Kommunen avslog med hänvisning till socialtjänstsekretess. Personen överklagade men fick avslag i kammarrätten.
En kommuns anställningsavtal med en så kallad anhörigvårdare omfattas inte bara av personalsekretess utan också av socialtjänstsekretess. Därför hade Göte kommun stöd för att helt sekretessbelägga den anställdes identitet. Den bedömningen gjorde kammarrätten i dessa domar.
En journalist begärde ut ett antal lex Sarah-anmälningar från Statens institutionsstyrelse, Sis, som handlade om allvarliga missförhållanden vid myndighetens institutioner. Sis lämnade ut anmälningarna men hade maskerat en stor del av innehållet. Det var inte bara namn, personnummer, adress och kön på enskilda intagna som hade maskerats, utan också uppgifter om institutionernas namn, datum, tid och plats för olika händelser, samt vilka tvångsåtgärder som hade vidtagits.
Journalisten överklagade och kammarrätten ansåg att myndigheten hade gått allt för hårt fram med maskeringspennan och skickade tillbaka ärendet till Sis för en ny prövning.
Uppgifter om antalet avlidna i covid-19 per äldreboende var hemliga, bedömde kammarrätten i denna dom. Domstolen ansåg att uppgifterna, i kombination med uppgifter från folkföringsregistret, skulle kunna användas för att identifiera enskilda personer som hade dött av sjukdomen. Och det skulle kunna leda till men för den som dött eller dennes anhöriga, enligt domstolen. Vad detta men skulle kunna bestå av gick domstolen inte in på.
Att två personer hade ansökt om och beviljats plats på ett kommunalt särskilt boende var uppgifter som kunde lämnas ut utan att dessa led men, bedömde kammarrätten i denna dom.