JO kritisk mot system som registrerar vem som begärt handlingar

I Riksarkivets ärendehanteringssystem antecknas och sparas identiteten på den som har begärt att få ta del av allmänna handlingar, och uppgiften ges därtill en ”visuellt framträdande plats i ärendehanteringssystemet och kan eftersökas”. Det konstaterade Justitieombudsmannen (JO) efter en inspektion hösten 2025.

En anställd på myndigheten uttryckte bland annat till JO att det går att ta reda på ”vem som forskar på vad”. Att ta reda på vilka journalister och privatpersoner som intresserar sig för vilka ämnen är också möjligt utifrån systemets uppbyggnad.

JO är kritisk till systemet och konstaterar att det är ”mycket svårt att se det som förenligt med grundtanken bakom anonymitetsskyddet”. Myndigheten uppmanas att registrera utlämnandeärenden på annat sätt.

Ingen skyldighet att lämna ut holografisk kopia

En person begärde från Statsrådsarvodesnämnden att få en holografisk kopia av en ansökan som kommit in till nämnden. Holografi är en teknik för framställning av tredimensionella bilder. Nämnden avslog begäran med motiveringen att den inte har tillgång till de tekniska hjälpmedel som krävs för att handlingen ska kunna återges holografiskt.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att en myndighet enligt 2 kap. 16 § tryckfrihetsförordningen inte är skyldig att framställa en kopia av en karta, ritning eller bild, om det skulle innebära svårigheter och handlingen kan tillhandahållas på stället.

Domstolen såg ingen anledning att betvivla att nämnden inte har tekniska möjligheter att framställa en kopia av en handling i holografiskt format. Detta innebar att nämnden inte var skyldig att lämna ut en kopia av handlingen i sådant format. Överklagandet avslogs därför.

Nöjaktigt att lämna ut bild istället för tredimensionell kopia

En person begärde från Riksdagens arvodesnämnd ut en kopia av en tredimensionell avbildning av ett manshuvud, som ingetts som bilaga till en ansökan. Nämnden avslog begäran med motiveringen att den inte har tekniska möjligheter att framställa en tredimensionell kopia av handlingen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att en myndighet enligt 2 kap. 16 § tryckfrihetsförordningen inte är skyldig att framställa en kopia av en karta, ritning eller bild, om det skulle innebära svårigheter och handlingen kan tillhandahållas på stället.

Domstolen såg ingen anledning att betvivla att nämnden inte har tekniska möjligheter att framställa en kopia av en handling i tredimensionellt format. Detta innebar att nämnden inte var skyldig att lämna ut en kopia i sådant format. Överklagandet avslogs därför.

I ett separat mål hanterade samma nämnd en begäran av en kopia av den tredimensionella avbildningen av manshuvudet genom att lämna ut en kopia som innehöll en bild av föremålet.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att i fall där det överklagade beslutet inneburit att begärda handlingar inte har lämnats ut i den form som sökande har begärt, men där sökanden i stället har erbjudits att ta del av handlingarna i annan form, följer av praxis att beslutet inte får överklagas.

Eftersom myndigheten lämnat ut en kopia innehållande en bild av den tredimensionella avbildningen hade sökanden inte betagits sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen att ta del av allmänna handlingar. Sökanden saknade därför rätt att föra talan mot arvodesnämndens beslut. Domstolen avvisade överklagandet.

JO-kritik mot standardsvar i strid med skyndsamhetskravet

En person begärde ut en sammanställning av information från Halmstads tingsrätt, om vilka tjänstemän som lämnat ut vissa handlingar som begärts ut av adresser tillhörande en viss domän under en viss period. Tingsrätten uppgav att begäran inte skulle hanteras förrän sex dagar senare på grund av tillfällig arbetsanhopning, och informerade sökanden om rätten att begära ett beslut vid missnöje med beskedet. Sökanden begärde ett beslut. Vid det angivna datumet svarade tingsrätten på begäran om sammanställning.

Justitieombudsmannen, JO, inledde utredning. Tingsrätten skrev i sitt yttrande till JO att det kunde ifrågasättas om man borde ha ”påmint om förbudet mot att efterforska vem som begärt ut en allmän handling”. Den tjänsteman som kommunicerat med klaganden uppgav att svaret som skickades var ett standardsvar.

JO betonade att standardsvaret innehåll inte är förenligt med det grundlagsstadgade kravet på skyndsamhet. Tingsrätten borde dessutom skyndsamt ha underrättat klaganden om att begäran inte kunde tillmötesgås och om möjligheten att begära ett överklagbart beslut. Tingsrätten kunde inte undgå kritik för bristerna i handläggningen.

Gällande det tingsrätten framfört om efterforskningsförbudet påpekade JO att förbudet mot att efterforska identiteten på någon som har begärt att få ta del av en allmän handling (2 kap. 18 § tryckfrihetsförordningen) riktar sig till myndigheter, inte enskilda. En skriftlig begäran om att få ta del av en allmän handling blir ofta en allmän handling i sig när den kommer in till en myndighet. Om den i sin tur begärs ut av en annan enskild ska myndigheten lämna ut en efter sedvanlig sekretessprövning. Namnet på den som gjort den ursprungliga begäran är då i regel inte en sekretesskyddad uppgift.

Anlitad konsult fick ansvara för utlämnande – JO kritisk

Uppgiften att lämna ut handlingar i ett ärende på Tyresö kommun överläts av förvaltningen till ett externt ombud i form av en anlitad konsult. En hantering som står i strid med grundlagen, har kommunen för egen del medgett i ett yttrande i det anmälda ärendet. Justitieombudsmannen (JO) instämmer nu i den bedömningen i ett kritikbeslut i ärendet. JO:s kritik mot kommunstyrelsen gäller även det faktum att begäran besvarades först efter sex veckor, samt att den berörda personen inte informerades om möjligheten att begära ett överklagbart myndighetsbeslut gällande de handlingar som inte lämnades ut.

HFD: Kriminalvårdsanställdas namn ska maskas i disciplinbeslut

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har fällt avgöranden i två separata mål där de sedan i somras nya reglerna om personaladministrativ sekretess har prövats. Överdomstolen slår i dessa fast att den nya sekretessbedömningen, som innebär att namnen på tjänstemän som blir föremål för disciplinära påföljder kan maskeras i disciplinbesluten hos vissa myndigheter, ska gälla. I båda fall har journalister begärt att kammarrätten ska lämna ut disciplinbeslut gällande anställda på Kriminalvården – ett varningsbeslut, respektive ett beslut om löneavdrag – med namnen synliga. Kriminalvården hade maskerat namnen och hänvisade till den nya bestämmelsen i offentlighets- och sekretesslagen, 39 kap. 3 § andra stycket OSL, som vidgar sekretessen i personaladministrativ verksamhet hos myndigheter där personalen särskilt kan riskera att utsättas för våld eller lida annat allvarligt men. Kriminalvårdsanställda omfattas av dessa regler, enligt en ändring (SFS 2025:583) som samtidigt gjordes i offentlighets- och sekretessförordningen, 9 b § OSF.

Den föredragande juristen hos Kriminalvården vände sig i två snarlika skiljaktiga meningar emot att namnen maskerades med motiveringen att lagändringen i fråga inte har gjorts med respekt för grundlagarna och att lagstiftaren därmed har ”gett regeringen omotiverat långtgående befogenheter att inskränka handlingsoffentligheten”. Myndighetens offentlighets- och sekretessjurist underströk att det därför stod i domstolarnas makt att pröva den nya sekretesslagstiftningen mot 2 kap. 2 § TF och 2 kap. 21 § RF, som juristen menar att lagändringarna strider emot.

HFD har dock tillämpat det nya lagrummet i OSL och i domskälen framgår inga vidare överväganden om dess kompatibilitet med grundlagarna. Domstolen slår fast att de enskilda anställda kan antas lida men om deras namn lämnas ut. I HFD:s pressmeddelande av den ena domen anges däremot att domstolen har bedömt att ”sekretessbestämmelserna rörande Kriminalvårdens personaladministrativa verksamhet inte stod i strid med överordnade författningar.”

”It-problem” sinkade kommuns utlämnande i flera månader – JO kritisk

När en journalist begärde ut e-postloggar från ordföranden i utbildningsnämnden i Gävle var beskedet från förvaltningen att ”it-problem” förhindrade ett utlämnande. Fyra månader senare lämnades samma information till journalisten. En hantering som nu resulterar i kritik från chefs-JO Erik Nymansson på flera punkter, bland annat utifrån det faktum att de begärda loggarna inte längre var åtkomliga när problemet väl var löst. JO konstaterar sammantaget att kommunens handläggning ”naturligtvis” inte var förenlig med skyndsamhetskravet i tryckfrihetsförordningen.

Kriminalvården agerade inte på kammarrättsdom – får skarp JO-kritik

Trots en dom i kammarrätten som innebar att Frivården i Vänersborg åter skulle behandla en persons begäran om att få ta del av epostmeddelanden – där hans namn förekom – avslutade myndigheten helt sonika ärendet. Detta med hänvisning till att begäran hade modifierats och redan tillgodosetts genom tidigare utlämnanden i ärendet. Men Kriminalvården missade att domen i själva verket avsåg en initial begäran som inte var begränsad till vissa specifika mejladresser, och agerade först efter att Justitieombudsmannen (JO) inlett en granskning i fallet. Det resulterar nu i skarp kritik från JO:s sida. Kritikbeslutet gäller även att Kriminalvården dröjde i en vecka med att återkoppla på mannens inledande begäran om handlingar.

Provexemplar av registreringsskyltar ingen allmän handling

Provexemplar av registreringsskyltar är visserligen bärare av viss information, både skriftlig och materiell, men går samtidigt inte att betrakta som informationsbärare på det sätt som i normalfallet avses med en handling. Därmed är de inte allmänna handlingar i tryckfrihetsförordningens mening, enligt en dom i Kammarrätten i Jönköping. Utslaget innebär att provexemplaren – som en tysk tillverkare lämnat in inom ramen för en upphandling – inte ska lämnas ut till en person som hade begärt detta. Domstolen motiverar sin bedömning med att skyltarna inte har något ”meningsfullt betydelseinnehåll”, utan snarare definieras av sitt tillverkningsmaterial och andra egenskaper.

Personen som begärde ut skyltarna av Transportstyrelsen argumenterade bland annat för att ”en del information kan utläsas från provskyltarna med blotta ögat” och att de därmed ska ses som bärare av upplysningar. Kammarrätten kom fram till ett liknande ställningstagande i ett mål i fjol.

JO-kritik mot nekad fotografering av allmänna handlingar i polishus

Den grundlagsstadgade rätten att ta del av allmänna handlingar står ”självfallet” över ett administrativt, muntligt meddelat beslut om avbildningsförbud. Det påpekar Justitieombudsmannen (JO) för Polismyndigheten, efter att en person som nekats fotografera allmänna handlingar hos Göteborgspolisen i fjol ifrågasatt lagligheten i agerandet, och tagit fallet vidare. JO betonar att inte heller ett skriftligt förbud mot avbildning med hänvisning till skyddslagen hade trumfat handlingsoffentligheten enligt tryckfrihetsförordningen. Vid ett sådant förbud borde personen istället ha erbjudits att fotografera handlingarna på en annan plats som inte är klassad som skyddsobjekt, skriver JO.

Polismyndigheten har beklagat händelsen och uppgett att ett särskilt mötesrum, där avbildning av allmänna handlingar är möjlig, nu har inrättats på polisstationen. Samtidigt har ett formellt avbildningsförbud innanför skalskyddet i polishuset inrättats.