Anlitad konsult fick ansvara för utlämnande – JO kritisk

Uppgiften att lämna ut handlingar i ett ärende på Tyresö kommun överläts av förvaltningen till ett externt ombud i form av en anlitad konsult. En hantering som står i strid med grundlagen, har kommunen för egen del medgett i ett yttrande i det anmälda ärendet. Justitieombudsmannen (JO) instämmer nu i den bedömningen i ett kritikbeslut i ärendet. JO:s kritik mot kommunstyrelsen gäller även det faktum att begäran besvarades först efter sex veckor, samt att den berörda personen inte informerades om möjligheten att begära ett överklagbart myndighetsbeslut gällande de handlingar som inte lämnades ut.

HFD: Kriminalvårdsanställdas namn ska maskas i disciplinbeslut

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har fällt avgöranden i två separata mål där de sedan i somras nya reglerna om personaladministrativ sekretess har prövats. Överdomstolen slår i dessa fast att den nya sekretessbedömningen, som innebär att namnen på tjänstemän som blir föremål för disciplinära påföljder kan maskeras i disciplinbesluten hos vissa myndigheter, ska gälla. I båda fall har journalister begärt att kammarrätten ska lämna ut disciplinbeslut gällande anställda på Kriminalvården – ett varningsbeslut, respektive ett beslut om löneavdrag – med namnen synliga. Kriminalvården hade maskerat namnen och hänvisade till den nya bestämmelsen i offentlighets- och sekretesslagen, 39 kap. 3 § andra stycket OSL, som vidgar sekretessen i personaladministrativ verksamhet hos myndigheter där personalen särskilt kan riskera att utsättas för våld eller lida annat allvarligt men. Kriminalvårdsanställda omfattas av dessa regler, enligt en ändring (SFS 2025:583) som samtidigt gjordes i offentlighets- och sekretessförordningen, 9 b § OSF.

Den föredragande juristen hos Kriminalvården vände sig i två snarlika skiljaktiga meningar emot att namnen maskerades med motiveringen att lagändringen i fråga inte har gjorts med respekt för grundlagarna och att lagstiftaren därmed har ”gett regeringen omotiverat långtgående befogenheter att inskränka handlingsoffentligheten”. Myndighetens offentlighets- och sekretessjurist underströk att det därför stod i domstolarnas makt att pröva den nya sekretesslagstiftningen mot 2 kap. 2 § TF och 2 kap. 21 § RF, som juristen menar att lagändringarna strider emot.

HFD har dock tillämpat det nya lagrummet i OSL och i domskälen framgår inga vidare överväganden om dess kompatibilitet med grundlagarna. Domstolen slår fast att de enskilda anställda kan antas lida men om deras namn lämnas ut. I HFD:s pressmeddelande av den ena domen anges däremot att domstolen har bedömt att ”sekretessbestämmelserna rörande Kriminalvårdens personaladministrativa verksamhet inte stod i strid med överordnade författningar.”

”It-problem” sinkade kommuns utlämnande i flera månader – JO kritisk

När en journalist begärde ut e-postloggar från ordföranden i utbildningsnämnden i Gävle var beskedet från förvaltningen att ”it-problem” förhindrade ett utlämnande. Fyra månader senare lämnades samma information till journalisten. En hantering som nu resulterar i kritik från chefs-JO Erik Nymansson på flera punkter, bland annat utifrån det faktum att de begärda loggarna inte längre var åtkomliga när problemet väl var löst. JO konstaterar sammantaget att kommunens handläggning ”naturligtvis” inte var förenlig med skyndsamhetskravet i tryckfrihetsförordningen.

Kriminalvården agerade inte på kammarrättsdom – får skarp JO-kritik

Trots en dom i kammarrätten som innebar att Frivården i Vänersborg åter skulle behandla en persons begäran om att få ta del av epostmeddelanden – där hans namn förekom – avslutade myndigheten helt sonika ärendet. Detta med hänvisning till att begäran hade modifierats och redan tillgodosetts genom tidigare utlämnanden i ärendet. Men Kriminalvården missade att domen i själva verket avsåg en initial begäran som inte var begränsad till vissa specifika mejladresser, och agerade först efter att Justitieombudsmannen (JO) inlett en granskning i fallet. Det resulterar nu i skarp kritik från JO:s sida. Kritikbeslutet gäller även att Kriminalvården dröjde i en vecka med att återkoppla på mannens inledande begäran om handlingar.

Provexemplar av registreringsskyltar ingen allmän handling

Provexemplar av registreringsskyltar är visserligen bärare av viss information, både skriftlig och materiell, men går samtidigt inte att betrakta som informationsbärare på det sätt som i normalfallet avses med en handling. Därmed är de inte allmänna handlingar i tryckfrihetsförordningens mening, enligt en dom i Kammarrätten i Jönköping. Utslaget innebär att provexemplaren – som en tysk tillverkare lämnat in inom ramen för en upphandling – inte ska lämnas ut till en person som hade begärt detta. Domstolen motiverar sin bedömning med att skyltarna inte har något ”meningsfullt betydelseinnehåll”, utan snarare definieras av sitt tillverkningsmaterial och andra egenskaper.

Personen som begärde ut skyltarna av Transportstyrelsen argumenterade bland annat för att ”en del information kan utläsas från provskyltarna med blotta ögat” och att de därmed ska ses som bärare av upplysningar. Kammarrätten kom fram till ett liknande ställningstagande i ett mål i fjol.

JO-kritik mot nekad fotografering av allmänna handlingar i polishus

Den grundlagsstadgade rätten att ta del av allmänna handlingar står ”självfallet” över ett administrativt, muntligt meddelat beslut om avbildningsförbud. Det påpekar Justitieombudsmannen (JO) för Polismyndigheten, efter att en person som nekats fotografera allmänna handlingar hos Göteborgspolisen i fjol ifrågasatt lagligheten i agerandet, och tagit fallet vidare. JO betonar att inte heller ett skriftligt förbud mot avbildning med hänvisning till skyddslagen hade trumfat handlingsoffentligheten enligt tryckfrihetsförordningen. Vid ett sådant förbud borde personen istället ha erbjudits att fotografera handlingarna på en annan plats som inte är klassad som skyddsobjekt, skriver JO.

Polismyndigheten har beklagat händelsen och uppgett att ett särskilt mötesrum, där avbildning av allmänna handlingar är möjlig, nu har inrättats på polisstationen. Samtidigt har ett formellt avbildningsförbud innanför skalskyddet i polishuset inrättats.

Fel av Polisen att inte söka fram uppgifter om vapenanvändning i tjänsten

Det bör inte vara förenat med några större svårigheter för Polisen att söka upp de förundersökningar där poliser använt sina tjänstevapen i nödvärnssituationer under ett givet antal år. Det anser kammarrätten efter att myndigheten nekat en begäran om nämnda fall, med motiveringen att handlingarna inte kan identifieras på grund av att de inte är sökbara, och då uppgifter om ”huruvida någon agerat i nödvärn inte per automatik framgår”. Domstolen trycker i sammanhanget på att Polisen, enligt tillgänglig statistik, bara skjuter verkanseld vid ett 20-tal tillfällen per år.

Kammarätten beordrar nu Polisen att utreda begäran på nytt. Myndigheten förvarnade redan i sitt avslagsbeslut om att den anser att begärda handlingar omfattas av förundersökningssekretess, även om uppgifterna skulle gå att identifiera.

JO kritisk till särbehandling vid myndighets utlämnanden

När Justitieombudsmannen (JO) inspekterade Arbetsförmedlingens utlämnanderutiner i fjol hade ett 30-tal granskade ärenden handlagts under mycket lång tid – som allra längst över tre år – utan att några åtgärder satts in. En så långsam och passiv hantering är helt uppenbart inte förenlig med skyndsamhetskravet i tryckfrihetsförordningen. Det konstaterar JO, som ser med stort bekymmer på förhållandena hos myndigheten, i ett beslut. Att Arbetsförmedlingen har prioriterat vissa personers begäran framför andras går samtidigt stick i stäv med de grundlagsstadgade likhets- och objektivitetsprincipernas förbud mot särbehandling, understryker JO, som i ärendet har riktat in sig på hanteringen av särskilt omfattande och frekventa begäran vid myndigheten.

Arbetsförmedlingen har uppgett att nya rutiner tagits fram för att bemästra den kategorin framställningar, bland annat med fokus på dialog med den enskilde. Det räcker dock inte att utforma principer för att följa grundlagens krav ”utan dessa principer måste efterlevas i praktiken”, skriver JO, som allt som allt är kritisk till de betydande brister som uppdagats vid inspektionen.

Parkeringsvakts tjänstetelefonnummer hemligt efter lagändring

Kommunala parkeringsvakter ingår i den personalkategori som sedan 1 juli i år omfattas av nya bestämmelser med förstärkt skydd för offentliganställdas uppgifter, enligt en dom i Kammarrätten i Göteborg. Därmed behövs ingen konkret risk i det enskilda fallet för att sekretessbelägga en vakts tjänstetelefonnummer, utan det räcker att det kan antas att den enskilda eller någon närstående kan lida men om deras uppgifter röjs, skriver domstolen, som samtidigt betonar att p-vakter generellt arbetar under utsatta förhållanden. Bakgrunden är en begäran om att få ut en p-vakts tjänstelefonnummer i Hässleholm, en uppgift som domstolen bedömer ingår i den kommunala nämndens personaladministrativa verksamhet. Kammarrätten ser i det aktuella fallet inte någon påvisad risk för ”våld eller annat allvarligt”, men då det inte finns något hinder att pröva uppgiften mot de nya bestämmelserna spelar detta alltså mindre roll. Domstolen var dock inte enig – kammarrättsassessorn i målet var skiljaktig med hänvisning till att en offentlig befattningshavare som agerar i tjänsten företräder myndigheten och inte kan anses vara ”en enskild i nu aktuell mening”. Han betonade även det starka allmänintresset knutet till att ta del av offentliganställdas uppgifter.

Föredragningspromemoria i kammarrättsmål ingen allmän handling

En person som begärt ut ett beredningsunderlag i form av en föredragningspromemoria i kammarrätten – för att få ”insyn i rättens faktiska beslutsmotivering” i ett avslutat mål om dagersättning – nekas detta även i högsta instans. Kammarrätten i Sundsvall bedömde att promemorian inte hade tillfört målet någon sakuppgift och var att betrakta som en minnesanteckning som vare sig expedierats eller arkiverats. Nu konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen att det saknas skäl att ifrågasätta den slutsatsen, med följden att handlingen inte är ett betrakta som allmän.