Allmän handling drivs av Panoptes Sweden AB, Sveriges ledande researchbolag. Våra övriga verksamheter är researchbolaget Acta Publica och Nyhetsbyrån Siren.
En person begärde ut uppgifter om antal polisanställda som arbetade med gränskontroll vid betalstationen på Lernacken den 9 april 2021. Begäran omfattade namn, arbetstid samt eventuell övertid. Polismyndigheten avslog begäran med hänvisning till att ett utlämnande kunde skada myndighetens framtida verksamhet och rikets försvar.
Personen överklagade och påpekade att begäran avsåg bemanningen vid en tidpunkt då Sverige infört tillfälliga gränskontroller i samband med covid-19-pandemin. Han menade att uppgiften därmed inte sade särskilt mycket om hur bemanningen kommer att se ut på platsen i framtiden.
Kammarrätten delade Polismyndighetens bedömning och avslog överklagandet.
En person begärde ut de dokument som upprättades i samband med de senaste utvecklingssamtalen som poliser i BF/IGV-grupp i Lund hade haft med sina gruppchefer. Han begränsade senare sin begäran till den skala med streck som enligt uppgift legat till grund för lönesättningen för dessa poliser, och meddelade att han godtog att polisernas födelseår maskerades.
Polismyndigheten avslog begäran med hänvisning till att de begärda uppgifterna avslöjade hur många poliser som jobbar i yttre tjänst i Lund. ”Detta är sådan information som skulle kunna användas i en kartläggning av Polismyndighetens förmåga och kapacitet”, skrev myndigheten i beslutet.
Personen överklagade och förde fram att han redan visste exakt hur många poliser som jobbar i yttre tjänst i Lund, eftersom han hade begärt och fått ut alla dessa polisers löner. I ett yttrande i målet skrev Polismyndigheten att myndigheten inte kan ta hänsyn till att personen ”enligt egen utsago” redan har kännedom om hur många som jobbar i yttre tjänst i Lund.
Kammarrätten gick på Polismyndighetens linje att ett utlämnande skulle avslöja antalet poliser i yttre tjänst i Lund och därmed skada polisens framtida verksamhet. Domstolen gick inte in på frågan om personen redan kände till detta genom tidigare utlämnade löneuppgifter.
En person begärde ut uppgifter om 37 namngivna polisanställda. Uppgifterna rörde vilka av dessa personer som hade genomgått internutbildning i att utreda grova brott före den 1 juni 2015, vilka inregistrerade bisysslor som fanns på respektive namngiven person under perioden 2006-2016 samt om någon av dessa personer hade haft utlandstjänst som polis eller militär under perioden 2007-2016.
Polismyndigheten avslog begäran och personen överklagade. Kammarrätten delade Polisens bedömning att uppgifter om vilken utbildning som olika anställda genomgått kunde användas för att kartlägga myndighetens förmåga, vilket i sin tur kunde skada den framtida verksamheten. Dessa uppgifter var därför sekretessbelagda.
Vad gällde beslutet att sekretessbelägga uppgifter om bisysslor, konstaterade kammarrätten att Polisen hade använt en sekretessregel som inte är tillämplig på sådana uppgifter. Domstolen upphävde Polisens beslutet i den delen och skickade tillbaka frågan till myndigheten för prövning av om uppgifterna kunde hemlighållas på annan grund.
Uppgifter om den anställda hade gjort utlandstjänst var hemliga, enligt kammarrätten, med hänvisning till försvarssekretess och till att uppgifterna kunde användas för att kartlägga Polisens verksamhet.
En journalist begärde ut Polismyndighetens riktlinjer för saknummersystemet samt myndighetens riktlinjer för diarieföring i det allmänna diariet. Myndigheten lämnade ut handlingarna men hade maskerat exempel på ärenden som ska diarieföras under olika saknummer samt exempel på ingivare i dessa saknummer. Myndigheten motiverade detta med att uppgifterna gav en kännedom om myndighetens verksamhet på detaljnivå. Journalisten överklagade och hänvisade till att diariet är offentligt i sin helhet och att det därför går att ta ut listor som visar vilka ärenden som faktiskt diarieförs under olika saknummer. Kammarrätten bemötte inte den invändningen utan avslog med följande motivering: ”Kammarrätten, som tagit del av de aktuella handlingarna, bedömer att de begärda uppgifter ger en sådan bild av polisens verksamhet att det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgifterna lämnas ut”.
En journalist begärde ut handlingsslagsredovisningen i Polismyndighetens arkivförteckning samt myndighetens förteckning över personuppgiftsbehandlingar. Polismyndigheten lämnade ut handlingarna men hade maskerat stora stycken i dessa med hänvisning till att uppgifterna kunde användas för att kartlägga myndighetens verksamhet. Journalisten överklagade. Kammarrätten fastställde Polismyndighetens beslut i den del som avsåg arkivförteckningen. Domstolen skrev att
”…de begärda uppgifterna är av sådan karaktär att
de sammantaget ger en sådan överblick över Polismyndighetens organisation och arbetsmetoder att de omfattas av sekretess. I fråga om förteckningen över personuppgiftsbehandlingar kom domstolen fram till att Polismyndigheten inte hade gjort en tillräckligt noggrann sekretessprövning och återförvisade ärendet i den delen till Polismyndigheten.
En journalist begärde ut uppgifter om antalet övertidstimmar per månad för vissa befäl vid polisens regionledningscentral i Umeå. Polismyndigheten avslog begäran eftersom ett utlämnande skulle avslöja detaljer om hur polisen är bemannad och organiserad. Journalisten överklagade men kammarrätten fastställde polisens avslagsbeslut.
En rad domar som alla gäller en person som var dömd för grov organiserad brottslighet och som gjort sig känd för att systematiskt kartlägga polisens verksamhet genom att begära ut uppgifter ur polisens verksamhetsplaner. Polismyndigheterna, och i ett fall länsstyrelsen, valde att sekretessbelägga en del av de begärda uppgifterna eftersom man trodde att personen skulle använda dem som underlag för planering av framtida allvarlig brottslighet. Kammarrätterna och Regeringsrätten delade myndigheternas bedömning och avslog personens överklaganden.
Fulltext:
RegR_6442_92_RA_1993_not_402
Notis:
RÅ 1993 not. 402 (saknas)
Fulltext:
RegR_1039_93_RA_1993_not_399
Notis:
RA_1993_not_399
Fulltext:
RegR_1462_93_RA_1993_not_401
Notis:
RA_1993_not_401
Fulltext:
RegR_2919_93_RA_1993_not_400
Notis:
RA_1993_not_400
Fulltext:
RegR_3807_93_RÅ 1993_not_472
Notis:RA_1993_not_472
En journalist ville veta hur Kustbevakningen skötte sin tillsyn av yrkesfiskare och begärde ut information om var kustbevakningens fartyg befunnit sig vid olika tidpunkter. Myndigheten vägrade bland annat med hänvisning till att uppgifterna kunde användas för att kartlägga myndighetens fartygsrörelser. Det skulle då vara möjligt att upptäcka områden, platser och tider som var mindre övervakade och planera brottslig verksamhet utifrån denna kunskap. I sitt överklagande påtalade journalisten att kontrollerna var av stickprovskaraktär och inte avslöjade några mönster men kammarrätten delade Kustbevakningens bedömning utan närmare motivering.
En journalist nekades att få ut e-postadresser till personal inom Polismyndigheten i Jönköpings län. Ett utlämnande kunde skada Sveriges försvar, hota rikets säkerhet och skada den framtida polisverksamheten, ansåg både polismyndigheten och kammarrätten.
En person som var dömd för grov organiserad brottslighet och hade gjort sig känd för att systematiskt kartlägga polisens verksamhet fick inte ut vissa delar av verksamhetsplanen för Polismyndigheten i Västerås. De sekretessbelagda delarna innehöll uppgifter om utryckningsverksamhet, bemanning och resurser samt material i tabellform som vid sammanställning och analys röjer uppgifter av vital betydelse om organisation, lokalisation, omfattning och tider för verksamheten. Polismyndigheten tyckte inte att det kunde uteslutas att personen kunde komma att använda uppgifterna som underlag för planering av framtida allvarlig brottslighet. Kammarrätten och Regeringsrätten höll med.