Kommun tvingas lämna ut personalchefs avgångsvederlag

En journalist från Smålandstidningen Aneby som i fjol begärde att få ta del av överenskommelsen om avgångsvederlag som Boxholms kommun hade avtalat med en personalchef som hade fått sluta, nekades handlingen av kommunen.

Boxholms kommun motiverade sitt beslut med hänvisning till OSL kap. 39 § 3. Kommunen hävdade att den före detta personalchefen, samt hans politiska och privata sfär, skulle kunna skadas allvarligt om handlingen lämnades ut, eftersom personen, enligt kommunen, är en offentlig person i en ”högt uppsatt politisk ställning”.

Journalisten överklagade beslutet till kammarrätten i Jönköping som gav henne rätt. Enligt domstolen är de men som kommunen har anfört att den före detta personalchefen och hans sfär riskerar att lida inte tillräckligt stora för att motivera att handlingen sekretessbeläggs. Varken uppgifterna om avgångsvederlaget eller att personalchefen skulle vara en person med en högt uppsatt politisk befattning ger, enligt domstolen, anledning att tro att han, eller hans närstående, skulle löpa risk för att utsättas för exempelvis våld eller annat allvarligt men. Det är nämligen den typ av men som den åberopade lagparagrafen syftar på, förklarar domstolen.

SiS-anställds schema var offentligt

En journalist begärde ut arbetsschemat för en namngiven anställd på ett SiS-hem. Journalisten ville ta reda på om den anställde hade tillåtits att arbeta på hemmet samtidigt som denne var misstänkt för brott.

Statens institutionsstyrelse, SiS, avslog begäran med hänvisning till att journalisten skulle publicera uppgifter om den berörda anställda, vilket i sin tur kunde leda till att denne blev trakasserad av allmänheten.

Journalisten överklagade till kammarrätten och skrev bland annat att han inte hade någon avsikt att publicera namnet på den anställde. Fokus för hans granskning var om myndigheten hade låtit en brottsmisstänkt person arbeta på ett SiS-hem. Kammarrätten biföll överklagandet och lämnade ut schemat med undantag för den anställdes personnummer och uppgifter om dennes hälsotillstånd. Enligt kammarrätten fanns det ingen konkret hotbild som talade för att personen skulle utsättas för våld eller annat allvarligt men vid ett utlämnande.

Ledamöters personnummer var offentliga

Personnummer avseende ledamöterna i en övervakningsnämnd är inte hemliga enligt den förstärkta personalsekretess som gäller vid vissa myndigheter enligt OSL 39:3 3 st och OSF 9 §. Det slog HFD fast i denna dom.

Den förstärkta sekretessen gäller visserligen avseende anställda vid ”Kriminalvården” . Men övervakningsnämnderna, som är fristående myndigheter, nämns inte i OSF 9 §.

”Även om övervakningsnämnderna kan sägas ingå i det övergripande begreppet ”kriminalvården” tillsammans med myndigheten Kriminalvården, måste bestämmelsen dock förstås på så sätt att det är myndigheten Kriminalvården som avses”, skrev HFD.

I ett senare avgörande prövade HFD om ledamöternas personnummer i stället kunde sekretessbeläggas med stöd av första stycket i OSL 39:3. Men det gick inte heller, enligt HFD, för då måste det finnas skäl att anta att ledamöterna eller deras närstående skulle utsättas för våld eller lida annat allvarligt men om uppgifterna lämnades ut. Någon omständighet som talade för ett sådant antagande hade inte kommit fram, enligt HFD. Uppgifterna skulle därför lämnas ut till den klagande.

Lista med tandläkare hemlighölls på fel grund

En person begärde ut en lista med namn, titel och löneställe på tandläkare och tandhygienister som jobbar inom Folktandvården Skåne AB. Hon uppgav att hon tänkte använda uppgifterna för att uppdatera returpost, skicka läkemedelsinformation och bjuda in till konferenser.

Folktandvården avslog begäran med hänvisning till affärssekretess. Folktandvården menade att uppgifterna kunde utnyttjas av konkurrenter för att vinna fördelar på bolagets bekostnad.

Personen överklagade till kammarrätten som underkände Folktandvårdens grund för sekretess och skickade tillbaka ärendet dit för prövning av om någon på listan riskerade att utsättas för våld eller annat allvarligt men vid ett utlämnande.

Hemlighöll överenskommelser på fel grund

En journalist begärde ut samtliga överenskommelser om avslut av anställning mellan Kungsbacka kommun och arbetstagare under tiden den 1 januari 2020 – den 25 augusti 2021. Kommunen lämnade ut överenskommelserna men hade maskerat namn, personnummer och i vissa fall även adresser till de berörda personerna.

Vad gällde personnumren hänvisade kommunen till GDPR-sekretessen. Vad gällde övriga uppgifter hänvisade kommunen till den sekretess som gäller i personaladministrativ verksamhet för uppgifter som skulle kunna leda till våld och andra allvarliga men mot enskilda om de lämnades ut.

Journalisten överklagade till kammarrätten som underkände båda sekretessgrunderna med hänvisning till att de aktuella uppgifterna begärdes ut för journalistiska ändamål. Kammarrätten återförvisade ärendet till kommunen för en prövning av om någon annan sekretessregel var tillämplig på uppgifterna.

Namnen på avstängda var offentliga

En journalist hade rätt att få ut namnen på de tre anställda vid Region Stockholm som vid tillfället var avstängda från sin arbeten. Det slog kammarrätten fast i den här domen. Han hade däremot inte rätt att ta del av deras personnummer eftersom dessa uppgifter skyddas av en förstärkt sekretess när det gäller vårdpersonal.

Namn i lönelista var hemliga

En person begärde ett utdrag ur Kriminalvårdens personalsystem med uppgifter om namn och lön för alla anställda vid anstalten Hall. Kriminalvården lämnade ut löneuppgifterna men inte namnuppgifterna. Det här med hänvisning till sekretessen i OSL 18:8 som skyddar säkerhets- och bevakningsåtgärder. Visserligen innehöll lönelistan inga uppgifter om säkerhets- och bevakningsåtgärder, men enligt Kriminalvården kunde det ändå antas att myndighetens framtida verksamhet skulle skadas om uppgifterna röjdes.

Personen överklagade men fick avslag i kammarrätten. Domstolen konstaterade att namnlistan omfattas av sekretess, men skrev inte ut vilken sekretessbestämmelse man grundade sig på. Däremot hänvisade kammarrätten till en dom i HFD där högsta instans sekretessbelade namnen i en liknande lista med stöd av försvarssekretess i OSL 15:2.

Avgångsvederlag var offentligt

En journalist hade rätt att få veta hur mycket Statens Institutionsstyrelse hade betalat i avgångsvederlag till en tidigare anställd. Det slog kammarrätten fast i den här domen. Domstolen såg ingen risk att den tidigare anställde skulle utsättas för våld eller annat allvarligt men om uppgiften blev känd.

CV omfattades inte av försvarssekretess

En fånge begärde hos Kriminalvården att få ta del av meritförteckning och CV avseende två namngivna anställda vid myndigheten. Kriminalvården avslog med hänvisning till försvarssekretess och personaladministrativ sekretess.

Myndigheten menade att anställdas meritförteckning och cv kan användas för otillåten påverkan, dessutom var de båda anställda beslutsfattare och hade därmed strategiskt viktiga positioner, ansåg Kriminalvården.

Fången överklagade till kammarrätten och yrkade att få ta del av de begärda handlingarna men utan uppgift om de anställdas adress, telefonnummer och personnummer. Kammarrätten instämde i Kriminalvårdens bedömning och avslog.

Fången överklagade till HFD och fick rätt. Domstolen tyckte inte att uppgifterna i de begärda handlingarna var sådana som skyddas av försvarssekretess. Domstolen såg heller ingen risk för att någon skulle utsättas för våld eller annat allvarligt men om uppgifterna lämnades ut. Därmed var inte heller den personaladministrativa sekretessen något hinder för ett utlämnande.

Arbetsmiljöbrister var inte hemliga

En person begärde att få ta del av arbetsmiljöhändelser (lisaanmälningar) kopplade till en viss grupp vid en daglig verksamhet i Umeå kommun. Kommunen lämnade ut handlingarna i avidentifierat skick. Anmälarnas namn och personnummer maskerades i stort sett genomgående, likaså beskrivningar av arbetsmiljöbrister och enskilda anställdas hälsotillstånd.

Personen överklagade och kammarrätten ändrade kommunens beslut så att endast uppgifterna om anställdas hälsotillstånd och personnummer skulle maskeras. Det fanns inte stöd för att vägra lämna ut uppgifter om deras namn eller beskrivna brister i arbetsmiljön, enligt kammarrätten.