Vårdnadshavare fick ut mer uppgifter

En man begärde hos Socialnämnden i Sundsvall att få ut alla orosanmälningar gällande honom själv, hans dotter och dotterns mamma. Socialnämnden vägrade lämna ut vissa av de begärda uppgifterna. Mannen överklagade till kammarrätten som gav honom delvis rätt. Domstolen konstaterade att de begärda uppgifterna omfattades av socialtjänstsekretess och prövade sedan om det fanns någon tillämplig sekretessbrytande bestämmelse. För två av de begärda orosanmälningarna fanns det inte det, enligt domstolen. Men en av anmälningarna hade lett till en utredning om mannens dotters situation  och i den utredningen var mannen part. Men eftersom ärendet var avslutat bedömde kammarrätten att han inte hade ett så beaktansvärt intresse av insyn att det bröt sekretessen. Kammarrätten konstaterade dock att mannen, som vårdnadshavare, hade rätt att få del av uppgifter om dottern eftersom det inte kunde antas att dottern skulle lida betydande men av detta.

KR_Sundsvall_376

RÅ 1997 ref. 26

Föreningen mot mobbning anmälde ett mobbningsfall på Alby Ängsskolan till skolans rektor. I anmälan pekade föreningen ut tre elever som skyldiga till mobbningen. En av de utpekade elevernas föräldrar begärde ut anmälan och rektorns svar på anmälan men fick avslag med hänvisning till att handlingarna omfattades av elevvårdssekretess. Ärendet överklagades ända upp till Regeringsrätten som konstaterade att föräldrarna skulle betraktas som parter i mobbningsärendet och att de därför hade rätt till partsinsyn. Det fanns inga synnerliga skäl för sekretess enligt domstolen som bestämde att handlingarna skulle lämnas ut till föräldrarna.

RA_1997_ref_26

HFD 2014 not. 44

År 2013 vände sig en man till kammarrätten för att få ut handlingar ur ett antal mål som hade avgjorts under åren 2002 – 2009. Målen gällde tvångsvård av mannens söner och han hade själv varit part i de flesta av målen. Kammarrätten vägrade lämna ut vissa handlingar med hänvisning till socialtjänstsekretess. Mannen överklagade till HFD som prövade om han hade rätt att få ut handlingarna i egenskap av part i målen. Men enligt domstolen hade mannen inte rätt till partsinsyn eftersom målen avslutats för flera år sedan. Det fanns inte heller några konkreta uppgifter om att mannen var på väg att söka resning eller liknande, vilket hade kunna göra honom till part på nytt. Att mannen hade fått del av alla handlingar när processerna om tvångsvård pågick spelade inte heller någon roll eftersom det var så pass länge sedan. HFD återförvisade ändå ärendet till kammarrätten eftersom det var oklart om kammarrätten verkligen prövat sekretessen för varje handling och uppgift individuellt.

HFD_1014_14

JO 3483-11

Kristianstads kommun videofilmade samspelet mellan barn och föräldrar i en vårdnadsutredningen. JO kritiserade kommunen för att den förstörde videofilmen innan vårdnadsutredningen var klar. Videofilmen tillförde ärendet sakuppgifter så det var inte fråga om en minnesanteckning som kommunen hävdat. Filmen skulle därför ha blivit en allmän handling när ärendet avslutades och borde ha bevarats till dess ansåg JO.

JO_3483_11

HFD 5044-13

Ett företag som var part i ett mål i kammarrätten begärde ut föredragningspromemorian i målet. Kammarrätten avslog eftersom en föredragningspromemoria är en typ av minnesanteckning. Eftersom minnesanteckningen inte hade arkiverats så var den inte en allmän handling.  Företaget överklagade till HFD och hänvisade till sin rätt till partsinsyn enligt 10 § förvaltningslagen (16 § i den gamla förvaltningslagen). Men HFD fastställde kammarrättens beslut.

HFD_5044_13

Ansvarig utgivares kommentar:

En part har enligt 10 § förvaltningslagen (16 § i den gamla förvaltningslagen) rätt att få ut alla uppgifter som har tillförts ärendet oavsett om de finns i allmänna handlingar eller inte. En föredragningspromemoria tillför som regel inte uppgifter till ärendet utan sammanfattar de uppgifter som redan finns i ärendet.

KR Sthlm 978-13

Den målsägande (brottsoffret som hade polisanmält det aktuella brottet) var inte part i förundersökningen och hade därför inte rätt till partsinsyn enligt OSL 10:3. Det konstaterade kammarrätten i denna dom och hänvisade till en vägledande dom från dåvarande Regeringsrätten (RÅ 2001 not. 84). Samtidigt menade kammarrätten att det fanns uppgifter i förundersökningen som kunde lämnas ut till målsäganden men som polisen sekretessbelagt felaktigt. Kammarrätten skickade därför tillbaka ärendet till polisen för en mer noggrann sekretessprövning.

KR_Sthlm_978_13

För ytterligare domar om slarviga sekretessprövningar vid polismyndigheten, se här.

Kan jag få ut uppgifterna med en fullmakt?

Av OSL 12:1 framgår att sekretess till skydd för en enskild inte gäller i förhållande till den enskilde själv. Tanken är att en enskild sällan lider men av att få reda på saker om sig själv. Några få undantag finns visserligen (se OSL 25:6, OSL 28:2 och OSL 35:3). Med enskild menas som vanligt både människor av kött och blod (fysiska personer) och företag eller andra privata organisationer (juridiska personer).

Samtycke och fullmakt

En person, företag eller annan privat organisation kan alltså bestämma att du ska få rätt att ta del av känsliga uppgifter om den enskilde. Det här framgår av OSL 12:2. Det kan ske genom att den enskilde tar kontakt med myndigheten och muntligen lämnar sitt samtycke till att uppgifter lämnas ut till dig. Men det kan också gå till så att den enskilde skriver en fullmakt som du själv kan visa upp för myndigheten och som ger dig rätt till insyn i den enskildes angelägenheter. Det finns inga särskilda formkrav för hur en fullmakt ska se ut. En fullmakt kan rent av vara underförstådd. Sekretessbelagda uppgifter kan lämnas ut med stöd av en underförstådd fullmakt till exempel i en situation där myndigheten inte kan komma i kontakt med den enskilde för att få ett samtycke men inser att det ligger i hens intresse att uppgifterna lämnas ut ändå.

En fullmakt som ger dig rätt att begära ut uppgifter i den enskildes ställe ger dig också rätt till partsinsyn i de ärenden där den enskilde är part  (se  10 § förvaltningslagen och 43 § förvaltningsprocesslagen).

Partsinsyn

Det finns två stora fördelar med partsinsyn. För det första är en parts rätt till insyn inte begränsad till de uppgifter som finns i allmänna handlingar i ärendet. För det andra har en part som regel rätt att få del även av sekretessbelagda uppgifter i ärendet.

En part har rätt att få ut alla uppgifter som har ”tillförts ärendet”. Med det avses alla sakuppgifter som myndigheten har hämtat in i ärendet och som kan ha betydelse för utgången. Tanken är att en part alltid ska få en chans att kommentera eller bemöta sådana uppgifter innan dem läggs till grund för ett beslut. Det betyder att parten direkt kan få ut uppgifter i tjänsteanteckningar från telefonsamtal eller anteckningar från inspektioner på fältet som annars inte blir allmänna handlingar förrän ärendet har avslutats. Minnesanteckningar är däremot en typ av handlingar som i många fall inte anses ha ”tillförts ärendet”. Se HFD 5044-13.

Som regel har en part rätt att få ta del av handlingar i sitt ärende som annars är sekretessbelagda för allmänheten. Det här framgår av OSL 10:3. Det är bara om det är av ”synnerlig vikt” att uppgifterna i ett ärende inte röjs som de kan hemlighållas för en part. Det kan vara aktuellt till exempel i de fall som omfattas av sekretess enligt OSL 17:2, OSL 25:6 och OSL 35:2. Sekretess hindrar aldrig att en part i ett mål eller ett ärende tar del av en dom eller ett beslut i målet eller ärendet, enligt OSL 10:3 2 st.

Utforma fullmakten

En fullmakt som är allt för generell häver inte sekretessen enligt den här kammarrättsdomen. Domstolen hänvisar till ett uttalande i förarbetena om att ett samtycke inte får ges ett så generellt innehåll ”…att den enskilde allmänt förklarar sig avstå från sekretessen hos viss myndighet eller tjänsteman”. Det kan också vara lämpligt att den enskilde sätter en tidgräns för hur länge fullmakten ska gälla. Ett exempel på en fullmakt kan du se här.

JO 1990/91 s. 101

Ett fängelse fick kritik för att det inte gett en tillräckligt utförlig motivering av ett beslut att inte låta en fånge ta emot ett obevakat besök av en bekant. Anstalten ville inte uppge för fången varför besökaren ansågs vara riskabel och hänvisade till att dessa uppgifter var sekretessbelagda av hänsyn till besökarens integritet. ”Allmänt kan sägas att det inte är tillräckligt att i beslut som går parten emot bara hänvisa till den lagtext som är tillämplig. Principen är att det av beslutet skall gå att utläsa vad som i det enskilda fallet varit avgörande för utgången. Utgörs skälen av sekretesskyddade uppgifter är det naturligtvis svårare att ge en motivering utan att röja dessa uppgifter Det bör ända ha varit möjligt för anstalten att i mer allmänna ordalag ange varför besöket inte kunde medges”, skrev JO.

JO_1990_91_s_101