Sök
Om oss
Allmän handling drivs av Panoptes Sweden AB, Sveriges ledande researchbolag. Våra övriga verksamheter är researchbolaget Acta Publica och Nyhetsbyrån Siren.
Meny
AVGÖRANDEN EFTER LAGRUM (KAPITEL:PARAGRAF I OSL)
Lagar
Etikett: polismyndigheten
Gav fel besked om handlings existens
När en journalist frågade en presstalesman vid polisen om myndigheten fått in ett provsvar från Rättsmedicinalverket svarade hon felaktigt nej. Enligt JO fanns det omständigheter i ärendet som talade för att beskedet ”lämnades mot bättre vetande”. JO slog fast att en myndighet är skyldig att på ett korrekt sätt besvara en fråga från en enskild som gäller huruvida en viss handling finns hos myndigheten, oavsett om dess innehåll omfattas av sekretess eller inte. JO kritiserade presstalesmannen och polismyndigheten.
Testresultat hemliga – gick inte att avidentifiera
En forskare nekades att få ut sammanställningar av resultat från tester och intervjuer som genomförts med sökande till chefstjänster inom polisen. Forskaren hade begärt att få sammanställningarna i avidentifierat skick men enligt polisen var det inte möjligt att avidentifiera handlingarna. Forskaren överklagade men fick avslag i kammarrätten.
Utskick från polisen centralt till regionerna blev allmänt
En lista med frågor att ställa till utsatta EU-medborgare som skickats från Polisens nationella operativa avdelningen, Noa, till landets polisregioner var en allmän handling enligt kammarrätten. Noa kunde visserligen inte betraktas som en självständig del av Polismyndigheten i det här fallet men listan blev ändå allmän genom att den upprättats vid Noa. Kammarrätten motiverade detta med att listan skickats till landets polisregioner för att utgöra ett stöd i deras arbete och att den därmed fått sin slutliga utformning. Listan var med andra ord färdigställd och därmed upprättad.
Beslagtagna handlingar var allmänna
Ett företag begärde ut handlingar som Polismyndigheten tagit i beslag i samband med en förundersökning. Polismyndigheten avslog med hänvisning att handlingarna inte var en del av förundersökningen. Myndigheten menade också att det skulle leda till orimliga konsekvenser om beslagtagna handlingar skulle ses som allmänna. Företaget överklagade och fick rätt i kammarrätten. Domstolen konstaterade att det inte finns någon bestämmelse i TF som innebär att en beslagtagen handling inte ska anses som inkommen till en myndighet.
Arkivets sortering begränsar inte efterforskningsskyldighet
En journalist begärde hos Polismyndigheten att få ut vissa preciserade grupper av ordningsböter som utfärdats av Polisregion Stockholm under en angiven vecka. Polismyndigheten vägrade på den grunden att det skulle krävas allt för omfattande efterforskningar för att lokalisera de begärda handlingarna. Det var i och för sig tekniskt möjligt att söka i Polismyndighetens datorregister över utfärdade ordningsböter men en sekretessregel förbjöd sådana sökningar, hävdade myndigheten. En manuell sökning var inte heller möjlig eftersom ordningsböter arkiveras i föreläggande- eller bokstavsordning och inte efter utfärdandedatum. Journalisten överklagade och fick rätt i kammarrätten. Domstolen ansåg att begäran var tillräckligt specifik och att Polismyndigheten var skyldig att leta fram de begärda handlingarna även om det skulle ta lång tid.
Tonläge avgjorde sekretessfråga
Kammarrätten bedömde att ljudfiler i en polisutredning från två inspelade samtal med en taxichaufför var offentliga och skulle lämnas ut till en journalist. Innehållet i filerna hade transkriberats till text och ingått i en förundersökning som lämnats till domstol. Informationsinnehållet i det som sades i ljudfilerna var därmed redan offentliggjort, enligt kammarrätten. Men röster och tonlägen kunde däremot fortfarande omfattas av sekretess. Men eftersom samtalen inte fördes i någon särskilt utsatt situation och rösterna inte tydde på att de inblandade var i affekt så kunde ljudfilerna lämnas ut utan risk för men, bedömde kammarrätten.
Jmf med KR Sthlm 2700-17 där utgången blev en annan.
KR Sthlm 5833-14
En man hade rätt att få ut förhörsprotokoll ur en nedlagd förundersökning. Förhören gällde händelser i samband med att mannens mor upprättade sitt testamente och de förhörda personerna var mannens syster och två testamentsvittnen. Mannen menade att testamentet gynnade systern på hans bekostnad och han ville använda uppgifter ur förhören i en tvist om rätten till arvet. Kammarrätten konstaterade att mannen hade ett behov av handlingarna som bevis i arvstvisten. Enligt domstolen kunde det inte heller anses vara av synnerlig vikt för de förhörda personerna att handlingarna hölls hemliga eftersom de inte innehöll några särskilt känsliga uppgifter. Slutsatsen blev att polisen skulle lämna ut de begärda handlingarna till mannen.
JO 1992/93 s. 197 (dnr 145-90)
JO kritiserade i detta beslut två polismyndigheter som lämnat ut kopior av brottsanmälningar till brottsofferjourer med stöd av i förväg beslutade sekretessförbehåll för samtliga personer inom brottsofferjourernas verksamhet. JO slog fast att varje handling måste prövas för sig och att bara anmälningar som innehåller sekretessbelagda uppgifter får omfattas av sekretessförbehåll. Ett beslut om förbehåll måste fattas för varje enskilt utlämnande, enligt JO, och av beslutet ska framgå vilken handling som förbehållet gäller, vem handlingen lämnas ut till och vad förbehållet har för innebörd.
KR Sundsvall 966-14
En journalist på SVT Västerbottensnytt fick inte vet hur många poliser som var placerade i var och en av Västerbottens kommuner under åren 2005 respektive 2013 samt hur många av länets poliser som var utredare och i yttre tjänst under 2005 respektive 2013. Västerbottenspolisen menade att uppgifterna skulle kunna skada den framtida verksamheten om de offentliggjordes. Kammarrätten gjorde samma bedömning efter att journalisten överklagat.
KR Göteborg 3441-14
Polismyndigheten i Örebro län nekade en journalist på tidningen Nerikes allehanda att få uppgift om totalbeloppet på polisens konto ”Ersättning belöning för polishjälp” under åren 2009 och 2010. Journalisten fick inte heller ut transaktionslistor för samma konto under åren 2009 – 2013 och han fick inte veta vilka summor på kontot som avsåg ”tipspengar” och vilka som avsåg ersättning till personer som hjälpt polisen under förundersökning med mera. Journalisten överklagade till kammarrätten men fick avslag. Det spelade ingen roll att polisen av misstag redan lämnat ut uppgifter om totalbeloppet på kontot för åren 2011 – 2013 till tidningen. Kammarrätten menade att uppgifterna för åren 2009 och 2010 ändå var hemliga.