Argument för att vägra maskera förundersökningar underkänns

Örebro tingsrätt och Malmö tingsrätt nekade en nyhetsredaktion att få förundersökningsprotokoll som den hade begärt ut med motiveringen att de innehöll sekretessbelagda uppgifter. Domstolarna vägrade även att lämna ut handlingarna med dessa uppgifter maskerade. Örebro tingsrätt bedömde att de sekretessbelagda uppgifterna förekom i förundersökningsprotokollet ”på ett sådant sätt att det inte heller är lämpligt att lämna ut det i maskat skick”, medan Malmö tingsrätt bedömde att handlingen ”innehåller en mängd uppgifter som ensamma eller tillsammans” kunde leda fram till att de sekretessbelagda uppgifterna röjdes och menade att det inte var möjligt att lämna ut handlingen med dessa maskerade. Redaktionen erbjöds i stället läsa förundersökningsprotokollet hos tingsrätten.

Redaktionen överklagade besluten till respektive hovrätt, som nu river upp dem och tvingar tingsrätterna att göra en ny och mer ingående sekretessbedömning för att kunna lämna ut handlingarna. ”Eftersom sekretessen är knuten till uppgifter, och inte handlingen som sådan, måste myndigheten vid en sekretessprövning ta ställning till alla uppgifter i handlingen och bedöma dessa var för sig”, anger hovrätten för Skåne och Blekinge i sitt avgörande, medan Göta hovrätt understryker att handlingen innehåller uppgifter som inte omfattas av sekretess.

Förundersökningssekretess gäller även för personaladministrativa uppgifter

Uppgifter i ett anställningsärende på Åklagarmyndigheten omfattas av sekretess, då de även förekommer i en pågående förundersökning i brottmål. Det instämmer kammarrätten i efter att en person stått på sig om att han begärt ut handlingarna från myndighetens personalavdelning, och inte från myndighetens förundersökningsverksamhet – och att prövningarna därmed borde vara åtskilda. Åklagarmyndigheten har anfört att all verksamhet inom myndigheten är en och samma, med undantag för personalansvarsnämnden. Därmed är bestämmelsen om förundersökningssekretess enligt OSL tillämplig även på den personaladministrativa sidan, enligt myndigheten, som även pekat på att avslaget i utlämnandefrågan har fattats av myndigheten centralt genom dess rättschef.

Kammarrätten konstaterar nu att uppgifterna rör enskilds personliga förhållanden som finns med i en förundersökning i brottmål, och att de därför omfattas av sekretess.

Uppgifter i anställningsärende får 70-årig sekretess

En journalist nekades att få två yttranden från en anställningsprocess på Åklagarmyndigheten, där en åklagare misstänktes för tjänstefel för att ha deltagit i anställningen av en person som hen hade en relation med. Yttrandena var offentliga fram tills dess att de tillfördes förundersökningen för tjänstefel, då anställningsärenden är undantagna från sekretess (OSL 39:2). Men trots att åtal hade väckts när journalisten begärde ut yttrandena, nekades han att få dem omaskade med hänvisning till förundersökningssekretess (OSL 35:1). Förundersökningssekretess upphör vanligtvis när uppgifterna lämnas till domstol (OSL 35:7), men i detta fall hade åklagaren i målet för tjänstefel valt att maskera de aktuella yttrandena i den version av förundersökningsprotokollet som lämnades till tingsrätten. Uppgifterna lämnades därför aldrig till domstolen.

Journalisten överklagade beslutet och argumenterade att omvänt skaderekvisit enligt OSL 35:1 inte är tillämpligt på yttrandena, då de begärdes ut från Åklagarmyndighetens personalavdelning, som inte ägnar sig åt att förebygga, utreda eller motverka brott. I stället skulle personalavdelningen kunna ses som en biträdande myndighet enligt OSL 18:3, vilket betyder att förundersökningssekretess ska bedömas med ett rakt skaderekvisit. Enligt journalisten innebär Åklagarmyndighetens beslut i längden att uppgifter som enligt OSL borde vara offentliga, beläggs med en 70-årig förundersökningssekretess. Kammarrätten går dock på Åklagarmyndighetens linje och menar att 35 kap. 1 § är tillämplig.

Delvis offentliga handlingar lämnades inte ut alls

En person begärde ut handlingar i en förundersökning. Polismyndigheten lämnade ut vissa handlingar i deras helhet, vissa i maskerat skick och vissa lämnades inte ut alls.

Personen överklagade men fick avslag i kammarrätten. Domstolen delade myndighetens bedömning att de maskerade uppgifterna var hemliga. Handlingarna som inte hade lämnats ut alls innehöll visserligen en del offentliga uppgifter, men domstolen bedömde att dessa inte gav någon bild av handlingarnas egentliga innehåll därför inte behövde lämnas ut.

Ordningsböter var hemliga

En person begärde ut alla digitala förelägganden om ordningsbot som hade utfärdats ett visst datum mellan vissa klockslag i Örnsköldsviks kommun. Polismyndigheten avslog.

Uppgifter som har tillförts polisens ordningsbotsregister, Orbit, omfattas av absolut sekretess. Den sekretessen gäller dock inte uppgifter i de enskilda ärendena om föreläggande av ordningsbot. Dessa omfattas nämligen av ett särskilt undantag från sekretessen.

Enligt polisen skulle begäran inte ses som en begäran om uppgifter ur ett ärende om föreläggande om ordningsbot, utan som en begäran om ett registerutdrag. Det här eftersom sökanden inte hade angett vilka specifika ordningsböter han var ute efter utan bara hade sagt att han ville ha alla under en dag. För att hitta dessa behövde myndigheten först göra en slagning i ordningsbotregistret. Myndigheten menade att sökanden därmed i praktiken begärde ett registerutdrag, det vill säga en handling som omfattas av absolut sekretess utan något sekretessundantag.

Personen överklagade men kammarrätten fastställde Polismyndighetens beslut.

Hemligt om det fanns ett k-nummer

En person begärde ut ett k-nummer rörande en viss händelse från Polismyndigheten. K-numret är det diarienummer som polisanmälningar får. Myndigheten vägrade lämna ut k-numret och hänvisade till förundersökningssekretess. Myndigheten ville varken bekräfta eller förneka om det pågick en förundersökning kring den specifika händelsen.

Personen överklagade men fick avslag i kammarrätten.

Hemligt varför avliden varit misstänkt för Palmemordet

En änka nekades uppgifter om varför hennes avlidne make hade varit misstänkt för mordet på förre statsministern Olof Palme. Hon ville bland annat veta vem som hade anmält maken. Polismyndigheten bedömde att enskilda kunde lida men av ett utlämnande och avslog begäran.

Kvinnan överklagade men kammarrätten delade Polismyndighetens bedömning.

Internationella efterlysningar var hemliga

En journalist begärde ut alla efterlysningar som Polismyndigheten hade utfärdat till Interpol under en viss dag och som var kategoriserade som röda notiser. Polisen avslog begäran helt med hänvisning till utrikessekretess och den sekretess som skyddar enskilda personer som förekommer i förundersökningar.

Journalisten överklagade och anförde bland annat att efterlysta personers personuppgifter, bilder och brott publiceras öppet på Interpols hemsida. Han kunde därför inte se att Sveriges mellanfolkliga förbindelser skulle skadas av att efterlysningarna lämnades ut av svensk polis. Men det kunde kammarrätten som avslog överklagandet utan någon närmare motivering.

Polisers jobbnummer inte hemliga

En person begärde ut bland annat kontaktuppgifter (namn, befattning, telefonnummer och mejladress) till den polispersonal som hade arbetat med en viss förundersökning. Syftet var att han ville kunna nå de som hade varit involverade i ärendet.

Polismyndigheten avslog begäran. Myndigheten hänvisade till OSL 15:2 1 st (försvarssekretess) och OSL 18:1 1 st (förundersökningssekretess) när det gällde utredarna i ärendet, och till sekretess som skyddar uppgifter om enskildas personliga förhållanden OSL 35:1 när det gällde övrig personal.

Mannen överklagade och fick delvis rätt i kammarrätten. När det gällde utredarna konstaterade domstolen att begäran rörde ett fåtal tjänstemän inom polisen och att uppgifter om dessa personers namn och funktion redan hade lämnats ut. Mot den bakgrunden kunde man inte anse att utredarna skulle skadas av ett utlämnande av kontaktuppgifterna, dessa skulle därför lämnas ut.

Vad gällde övrig personal konstaterade domstolen att dessa hade agerat som tjänstemän i ärendet och därmed inte skyddades av en sekretess som gäller för enskilda. Domstolen skickade tillbaka ärendet till polisen i den delen för en prövning av om uppgifterna var hemliga enligt någon annan regel.

Nedlagd förundersökning var offentlig

En person som hade gjort en anmälan om fornminnesbrott hade rätt att få ut hela den nedlagda förundersökningen i ärendet. Kammarrätten skrev så här om de begärda uppgifterna:

N.N:s begäran avser en förundersökning som föranleddes av en anmälan om fornminnesbrott från honom själv och som vid tiden för begäran hade lagts ned. Kammarrätten, som har tagit del av förundersökningen i sin helhet, konstaterar att materialet består av följande. Bengt Isakssons anmälan med bilagor, dokument som upprättats av polisen utifrån de uppgifter han lämnat, en tjänsteanteckning som gjorts med anledning av polisens kontakt med en länsantikvarie, kommunens ansökan om tillstånd till ingrepp i fornlämningar samt länsstyrelsens beslut i tillståndsfrågan.

Enligt kammarrätten fanns det inget i förundersökningen som var skyddsvärt av det skälet att det kunde anses vara av generell betydelse för brottsutredning och brottsspaning. Utredningen innehöll visserligen uppgifter om enskilda personer men dessa figurerade där i egenskap av tjänstemän vid olika myndigheter. Och av praxis framgår att en offentlig befattningshavares åtgärder i tjänsten inte rör dennes personliga eller ekonomiska förhållanden, konstaterade kammarrätten.