Allmän handling drivs av Panoptes Sweden AB, Sveriges ledande researchbolag. Våra övriga verksamheter är researchbolaget Acta Publica och Nyhetsbyrån Siren.
En journalist som begärde ut handlingar avseende myndighetssamverkan mot organiserad brottslighet från Ekobrottsmyndigheten (EBM) fick beskedet att istället vända sig till Polismyndigheten, som uppgavs upprätta, diarieföra och arkivera de eftersökta handlingarna.
Hanteringen förtjänar kritik på flera punkter, anser Justitiekanslern. EBM borde ha hållit berörda handlingar ordnade på ett sådant sätt så att det går att bedöma om de var inkomna till, eller upprättade hos, myndigheten. Dessutom borde EBM ha gjort ett försök att hitta handlingarna, genom att exempelvis fråga inblandade personer.
”Det var till följd härav oriktigt av Ekobrottsmyndigheten att hänvisa journalisten till Polismyndigheten för att där framställa sin begäran om att få ta del av handlingarna. Hänvisningen innebar även att Ekobrottsmyndigheten felaktigt underlät att fatta ett överklagbart beslut om utlämnandet av handlingarna”, konstaterar JK.
När en person ville besöka en kammarrätt för att läsa en handling från 1762 informerades hen av kammarrätten genom ett textmeddelande (sms) om sin möjlighet att ta del av handlingen på plats i domstolens lokaler ett visst datum. Sökanden fick även information om att handlingen skulle komma att hanteras av personal vid domstolen och om att sökanden inte skulle komma att få vidröra den.
Sökanden ansåg att kammarrätten, genom att ställa krav på personals närvaro, hade ställt upp ett förbehåll för att få ta del av handlingen och begärde därför att ett överklagbart beslut skulle fattas. Kammarrätten hade dock gjort sig av med handlingen och fattade inte beslut i denna fråga.
Högsta förvaltningsdomstolen framförde vid sin prövning att ett besked som någon anställd vid en myndighet lämnar i samband med en prövning enligt 6 kap. 3 § första stycket första meningen offentlighets- och sekretesslagen inte är ett sådant beslut av myndigheten som avses i 7 § samma lag. Av praxis framgår att ett överklagande av ett sådant besked inte kan tas upp till prövning. Enligt överinstansen var det besked som skickades via sms ett sådant som inte kunde överklagas. Överklagandet avvisades därför.
När en journalist begärde ut e-postloggar från ordföranden i utbildningsnämnden i Gävle var beskedet från förvaltningen att ”it-problem” förhindrade ett utlämnande. Fyra månader senare lämnades samma information till journalisten. En hantering som nu resulterar i kritik från chefs-JO Erik Nymansson på flera punkter, bland annat utifrån det faktum att de begärda loggarna inte längre var åtkomliga när problemet väl var löst. JO konstaterar sammantaget att kommunens handläggning ”naturligtvis” inte var förenlig med skyndsamhetskravet i tryckfrihetsförordningen.
Lagen om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data, eller öppna datalagen, reglerar inte formerna för utlämnande av allmän handling, och är därmed inte tillämplig på en begäran om att få ut handlingar i digitalt format. Det meddelade Försvarsmakten, efter att en reporter ifrågasatt beskedet att en begärd handling antingen skulle läsas på plats eller lämnas ut med post – och inte i elektronisk form. Nu går Förvaltningsrätten i Stockholm på samma linje. Det så kallade utskriftsundantaget enligt tryckfrihetsförordningen kan inte kringgås med hänvisning till öppna datalagen, slår domstolen fast, med hänvisning till ett HD-avgörande 2023. Därmed hade Försvarsmakten fog för sitt beslut. Lagen om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data trädde i kraft 2022.
Svea hovrätt avslog i mars i år en begäran om att få ut en lista med födelseår för vissa anställda vid domstolen, och meddelade samtidigt att ett eventuellt överklagande skulle ställas till Högsta domstolen. Det senare beskedet var dock felaktigt, enligt HD. Domstolen utgår i ett beslut nyligen från 6 kap. 8 § i OSL, som klargör att frågor om utlämnande av allmänna handlingar – som inte avser en domstols rättskipande eller rättsvårdande verksamhet – ska överklagas till behörig kammarrätt.
Men trots skyndsamhetskravet och den flera månader långa fördröjningen i ärendet till följd av hovrättens felaktiga överklagandehänvisning beviljar inte kammarrätten någon förtursförklaring i målet. Det framgår av ett färskt beslut fattat av rätten, efter att personen som har begärt ut uppgifterna har ansökt om detta direkt efter HD:s beslut. Enligt domstolen handlar det nämligen inte om någon oskälig fördröjning av handläggningen.
Det finns inget rättsligt utrymme för ett generellt beslut om att avgift för utlämnande av allmänna handlingar alltid ska tas ut i förskott. Det påminner Justitieombudsmannen (JO) om i ett beslut. Endast i undantagsfall – exempelvis då en begäran är omfattande eller resurskrävande – kan det bli aktuellt med förskottsbetalningar, enligt JO. Bakgrunden är ett klagomål från en intagen på Kumla-anstalten om bland annat utformningen på betalningskravet. Kriminalvården hänvisade i sitt beslut till en särskild bestämmelse i 6 kap. 1 a § i OSL gällande förskottsbetalningar, men myndighetens tolkning är enligt JO ofullständig. Bestämmelsen ifråga reglerar dessutom endast tidpunkten för betalning och inte hur avgiften ska tas ut, då den som begär en allmän handling generellt kan betala antingen kontant alternativt via postförskott eller faktura, kommenterar JO. I beslutet understryker JO även att Kriminalvården, vid beslut i frågor om när och hur en avgift för allmänna handlingar ska tas ut, bör ta hänsyn till de svårigheter som omgärdar ett frihetsberövande.
Samebyarnas renlängder utgör visserligen allmänna handlingar enligt TF, men det skulle hindra ”arbetets behöriga gång” att lämna ut längderna för samtliga samebyar tillbaka till 1955. Det meddelade länsstyrelsen i Norrbotten i ett avslagsbeslut efter en persons begäran. Men beslutet upphävs nu i domstol. Kammarrätten konstaterar dels att länsstyrelsen stött sig på en bestämmelse i OSL 6:4 som inte är tillämplig i sammanhanget, dels att det faktum att det handlar om ett omfattande material inte är ett godtagbart skäl att neka personen en prövning enligt TF. Det blir nu upp till länsstyrelsen att sekretesspröva uppgifterna inför ett utlämnande.
En person som begärde ut en vapenundersökning i ett förundersökningsprotokoll från Norrtälje tingsrätt fick beskedet att det krävdes ett utgivningsbevis för att få uppgifterna elektroniskt – och att domstolen enligt en egen framtagen princip inte skickade ”delar av handlingar utan enbart kompletta sådana”. Detta med hänvisning till integritetsskäl, och för att förhindra spridning av personuppgifter. Ett uppenbart felaktigt besked utan stöd i lag, skriver Justitieombudsmannen (JO) i ett kritikbeslut, efter att personen anmält ärendet. JO är även kritisk till att tingsrätten inte informerade om att beslutet var överklagbart, och att personen sedan inte fick någon återkoppling alls när ett diarienummer i ärendet efterfrågades.
När det gäller tingsrättens krav på utgivningsbevis för elektroniskt utlämnande konstaterar JO vidare att majoriteten av alla begäran om handlingar visserligen kommer från massmedia, men att en dylik regel inte får ” tillämpas på ett sätt som innebär att domstolen regelmässigt nekar att lämna ut handlingar elektroniskt till andra intressenter. ”
Norrtälje tingsrätt har beklagat bristerna i fallet och utlovat åtgärder för att förhindra liknande fel.
Försvarsmaktens beslut att inte lämna ut en rapport från 2015, om användningen av brandskum med PFAS-kemikalier vid Ärna flygplats i Uppsala, underkänns i Högsta förvaltningsdomstolen. Ärendet prövades enligt en paragraf i OSL som förklarar att myndigheter generellt är skyldiga att dela information såvida sekretess inte föreligger, så länge det inte kan ”hindra arbetets behöriga gång” – vilket Försvaret hävdade i det enskilda ärendet. HFD:s prövning gällde just vad som krävs för att den motiveringen ska anses vara uppfylld. Domstolen konstaterar bland annat att det skulle kunna vara att ”uppgiften inte finns tillgänglig utan en omfattande efterforskning eller en annars mycket krävande arbetsinsats”. Däremot är det inte relevant att väga in att ”myndigheten i en mer obestämd framtid eventuellt kan få problem på grund av utlämnandet”.
HFD konstaterar nu att kartläggningen i fallet finns hos Försvarsmakten och att den är identifierad. Det åligger nu myndigheten att göra en sekretessprövning inför ett eventuellt utlämnande, enligt domen.
När en reporter kontaktade Kronofogden för att få ut uppgifter om en gäldenär antecknade myndigheten journalistens namn och vilken typ av uppgifter som hade begärts ut i gäldenärens akt. På så sätt blev uppgifterna om journalisten en allmän handling. Gäldenären kom också att begära ut handlingarna i akten och fick ta del av informationen om journalisten.
Justitieombudsmannen konstaterar att det ”mot bakgrund av de intressen som bär upp offentlighetsprincipen och anonymitetsskyddet” var olämpligt att dokumentera vem som hade begärt att få del av uppgifterna, och kritiserar Kronofogden för hanteringen.